Facebook på jobbet – en bakgrund från SATS

I morse satt jag i Nyhetsmorgon och pratade Facebook på jobbet. Igen. Men den här gången var det spänstigare, eftersom de faktiskt hittat en ansvarig som ville stå för sitt avstängningsbeslut.

Lena Nordin, personalchef på SATS, var där för att förklara hur de resonerar. Hennes argument handlade i princip om att man ville att deras personal skulle fokusera på kunderna på plats istället. Länk kommer när klippet ligger uppe.

Men jag var tvungen att försöka få bättre kläm på vad som lett till deras beslut, och jag fick storyn efter sändning. Det är en gammal story, pre-Facebook.

För flera år sedan var det fritt fram att surfa på SATS. IT-avdelningen gjorde en koll på vilka sidor som besöktes, och det visade sig vara en dejtingsajt som låg i topp. Och att den flitigaste datorn var den inne i barnpassningen.

Slutsatsen av detta var att man stängde ner för surfning, för man ville att personalen i barnpassningen skulle ha fokus på barnen istället. En rimlig princip, men en helt bisarr lösning.

Istället för att fundera om man då verkligen hade rätt personal som passade barnen, istället för att ta ett allvarligt samtal och se vad den här missuppfattningen om arbetsuppgiften handlade om – så valde man alltså att stänga för surfning. Och där är man kvar än idag.

Det är ett lysande exempel på det jag tycker är problemet med de här stängningarna. Givetvis är det ingen rättighet att facebooka på jobbet, givetvis får företagen göra som de vill. Men med de här åtgärderna sätter man maskeringstejp över symptomen istället för att lösa problemet. Det är faktiskt lite scary. Personalen i barnpassningen är kanske fortfarande lika ointresserade av sitt jobb, men nu syns det iaf inte via deras surfande. Undrar vad de gör istället?

Här kan du se inslaget:

Till sist, mina argument i kortform:

– Undersökningarna är inte överens om påverkan på anställdas effekt (trubbigt mått, och sannolikt helt värdlöst ändå). Sommar 2009 släpptes två undersökningar. En pekade på minus 1,5%, en annan på ökad effektivitet med 9%. Mikropauserna behövdes, enligt den senare.

– SATS har en publik som ligger mitt i FB-snittet. 33 år i medelålder, 62% kvinnor. Att inte använda sina 4500 anställda som ambassadörer känns som kapitalförstörelse. Likaså skulle de kunna ersätta många dyra marknadsundersökningar, 4500 par öron mot marken är en grym resurs.

– man gör en, tycker jag, konstig uppdelning mellan möten som är “på riktigt” och de som inte är det. Telefon landar tydligen också i kategorin “på riktigt”. Borde man inte ha kommit lite längre i förståelsen för det som händer på nätet? För tre miljoner svenskar är relationerna på Facebook också “på riktigt”.

– eftersom man varit stängda sedan före de sociala mediernas genombrott har de ingen aning om vilken nytta de skulle kunna ha av att aktivt uppmuntra till facebookande. Man frös tiden för flera år sedan, och det kan inte vara rimligt för ett modernt företag.

Uppdatering: fler som skriver

26 thoughts on “Facebook på jobbet – en bakgrund från SATS”

  1. Jag missade inslaget i morse och tackar därför särskilt för denna resumé och bakgrundsbeskrivning. Jag har sedan tidigare uppfattat SATS som ett framåt företag på många olika plan. Därför tror jag att vi inom kort kommer att få se en ny policy avseende sociala medier inom företaget.

    Reply
  2. Lite intressant att de måste förbjuda. Räcker det inte att begränsa FB-surfandet? Fikapauser och kaffepauser funkar ju onekligen utan att man låser in de anställda. (fast det är ju inte så enkelt. Man får inte glömma beroendeaspekten. Många webapplikationer är uppbyggda exakt som slotmachines, med ett flöde som vissa har svårt att hantera. Man hade säkerligen inte haft slotmachines på jobbet heller, även om 90% hade kunnat hantera det.)

    Reply
  3. Håller helt med dig, sitter personalen och gör annat än det som ska göras i en utsträckning att det blir ohållbart så är det ett management-problem inte ett Facebook/dejtingsajt/aftonbladet.se-problem.
    Blev dock överraskad över att du satt så sansad när de räknade ut vad det skulle kosta om en person satt en timme i veckan på FB, själv kokade jag. Vad kostar allt bläddrande i magasin, telefonsamtal mm?

    Reply
  4. Intressant. Galet att blocka. Hur svårt är det för dem att använda FB på sin privata iPhone? Som sagt, attackera problemet från ett annat håll.

    Reply
  5. Fattar inte skillnaden på en telefon och FB?? Har aldrig hört någon som löser privat-samtals-problem genom att stänga av telefonen för folk. För att lösa problem måste man ju identifiera orsaken, vilket jag menar ofta är samma i båda fallen. Skilj på beteende och media. En person som ägnar sig åt privata saker på arbetstid har ett beteendeproblem (och kanske motivationsproblem). Får denne inte FBa så gör det något annat privat istället – kanske dösnack i korridoren?!

    Reply
  6. Det är så jäkla enkelt att lägga över all skuld på Facebook när problemet egentligen ligger inom den interna organisationen och personalens motivation. Visst kan Facebook (och andra kanaler med för den delen) vara ett störningsmoment i arbetet, men när det ligger på den här nivån ligger problemet djupare än så. Och förbud höjer knappast någons motivation. Tvärtom.
    Dessutom skulle Facebook kunna vara ett alldeles utmärkt arbetsredskap för mång anställd på SATS. Jag skulle gärna ha en löpande dialog med min PT via Facebook eller Twitter tex. Inte bara den enstaka timmen jag befinner mig på gymmet.

    Någon som har någon statistik på hur vanligt det är att Facebook och annan privat surfning är avstängt på arbetsålatser?

    Reply
  7. 1. Jag kom vid ett tillfälle 2009 i samtal med en Bonnier-anställd (på förlag) som inte fick vistas på Facebook. Då trillade jag av stolen. Om det är något fall där det är helt feltänkt så är det i en dylik bransch.
    2. Argumentet som dök att det kostar arbetsgivaren massa pengar när den anställde är på FB istället för att jobba visar på en extremt daterad hållning vad gäller arbete i gemen. Vi har väl rört oss bort från Taylorismen? Hu!

    Reply
  8. Jag såg inslaget i morse och kan bara hålla med dig, problemet är inte FB utan att personalen inte känner sig motiverade på jobbet. Mikopauserna kommer ändå att finnas där och frågan är om dt inte är bättre att dom isåfall nätverkar än att dom sitter och pillar sig i naveln/stirrar i taket/filar naglarna/jonglerar med pennor eller vad dom nu hittar på istället.

    Reply
  9. Det förklarar varför SATS bara bekymrar sig om att ha ett standardschema för sina pass på webben, men inte det veckoaktuella. Man skulle ju kunna tycka att det var en smal sak att stryka pass från schemat de dagar man skickar alla instruktörer på utbildning. Tydligen inte.

    Blev det ett sidospår?

    Reply
  10. Det blir också allt viktigare för arbetsgivare att tänka på sitt brand i soc. medier. Därför måste varje arbetsgivare förekomma allt som kan vara brand-destroying och synas på rätt sätt i dessa medier. Ett ex på detta är just inom Employer Branding och siten Jobinside.se där anställda kan betygsätta och skriva omdömen om sina arbetsgivare. En högmedveten arbetsgivare borde här se sitt tillfälle att få trovärdig cred genom att få sin egen personal att gå in och betygsätta. Kanske lite läskigt för arbetsgivaren, men bättre att ta kontroll än att tappa den. Företagen kommer förhoppningsvis att börja se möjligheterna med sociala medier istället för att se dem som hot. Who dares wins!

    Reply
  11. Jag tycker man ska förbjuda, absolut.
    Varför ska man få chansen att råka tappa fokus eller bli av med jobbet pga. massa facebookincidenter? Är man på jobbet ska man jobba, inte sitta på facebook. På precis samma sätt ska man inte sitta och snacka i telefon privat eller skicka sms privat. Man kan inte fokusera om man gör annat (givetvis beror det på vad man arbetar med) på jobbet och om man kan sitta i timtal med facebook hemma och har möjlighet att göra det på jobbet gör man säkerligen det.
    Förbjud det och lägg ner diskussionen om rättigheter. Det är bara onödigt. Har man haft rättigheten att göra andra privata saker på arbetstid? Nix.

    Reply
  12. Det Kristin säger på “Jobba gör man på jobbet, det andra privata kan man göra vid sidan av” är så klockrent. Jag håller med och skulle aldrig godkänna som arbetsgivare att mina anställda satt på facebook eftersom jag VET att man kommer fasta någon gång.

    Reply
  13. Jag pratar inte om det som en ”rättighet”, jag skriver tvärtom att det givetvis är upp till varje arbetsgivare att bestämma själv.

    Däremot menar jag att det är helt puckat, i de allra flesta fall, att hindra sina anställda från att Facebooka. Varför förklarar jag i texten ovan.

    Reply

Leave a Reply