jardenberg unedited

I en slags mix av personlig reflektion och försök att plocka fram rak nytta för mediehusen gick jag idag genom alla de poster jag skrivit på mindpark.se fram till idag (259 inlägg).

Det fanns framför allt två skäl till det. Dels att Bosse Svensson på MKTmedia mot slutet av ett samtal med Axel Andén på Medievärlden konstaterade att ”det finns de som skär pipor i vassen runt Joakim”

Bosse-om-debatten by jardenberg

Det kändes så klart bra att höra Bosses syn på det hela, i ljuset av att det målats upp ett krig mellan oss – men framför allt fick det ju mig att fundera på hur bilden egentligen är av mig där ute. Det ska jag återkomma till lite längre ner.

Men det andra skälet till min tillbakablick är mer påtagligt. I mediedebatten pratas det nu mycket om att det är slagsida. Att det är lätt att peka på alla missarna, men inte föreslå vägar framåt. Per-Åke Olsson skriver klokt på SSBD, men konstaterar : ”Det är enkelt att plocka poänger på att kritisera” och får det att låta som att det är allt mediedebatten handlat om hittills.

I ljuset av de två påståendena kändes det viktigt för mig att kolla upp mig själv. Är jag bara pojken som ropar varg? Har jag bara ägnat mig åt att bara måla med svarta penseldrag och peka finger år alla idioter där ute? Dags för mig att kolla upp mig. Jag fokuserar inte på vad jag skrivit på jardenberg.se eller vad andra har skrivit på mindpark.se. Hela listan med alla mina inlägg kan du kolla om du vill. Det här utdraget är min reflektion, min lista i urval. Huvudsakligen i kronologisk ordning, från sent 2007 till nutid.

• Det började med att jag presenterade hela planen, vårt uppdrag och sättet vi tänkte genomföra det på. Likaså med visionen och de långsiktiga målen. Redan där anser jag fortfarande att det finns mycket godis och mycket konkret att plocka upp.
• Under den första månaden var det viktigt att visa upp exakt vad Mindpark gjorde och se till att få med så många som möjligt i det jag uppfattade som ”vår match”. Jag skrev varje kväll ett inlägg som inleddes med ”Dagens: ”. När jag nu tittar igenom dem hittar jag massor med förslag på vad jag tyckte mediehusen skulle göra. I stort och smått. Nästan inget gnäll alls ;)
• I mitten på oktober 2007 inleddes jakten på att ta kontroll över de skenande kostnaderna för annonssystem på sajterna – och hitta sätt att tjäna pengar på varje möjlig annonsvisning. Ett antal inlägg senare presenterades en vinnare i tävlingen, Google AdManager. Och nästan ett år senare var bollen äntligen i rullning. Idag kör alla Mindpark-tidningar GAM, tjänar en extra slant på det och sparar sammanlagt minst 2 MSEK/år.
• Vi tittade mycket på gemensamma arbetsverktyg som skulle göra det lättare, bättre och billigare för mediehusen att jobba tillsammans, eller bara få en effektivare it-hantering. Basecamp puffade vi mycket för, men vi skrev också om CVSDude, vad man skulle spara på att byta till Gmail och givetvis alla de andra verktyg som vi själva levde med i ständiga utvärderade försök. Skype var ett återkommande tema, och det skrämmer mig fortfarande att de som förefaller sämst i hela världen på att använda det lysande verktyget är våra mediehus.
• Externa tjänster har vi alltid försökt föra fram. Ett tidigt exempel var Pusha och där hade NWT äran att vara först i sverige. Mycket av det har varit tillfälliga sländor, men vi har satt en ära i utvärdera, förpacka och föreslå dem. Twingly och Hittarecept är bara några andra exempel.
• ”Problemet” med artikelkommentarer och läsarmedverkan har vi ofta försökt hjälpa till att lösa. Posten om hur Flickr gör fick mycket uppmärksamhet, och vi har utvärderat och rekommenderat smarta helhetslösningar. Men det hela landade visst hos interaktiv säkerhet ändå ;) Lite senare blev det aktuellt med Facebook connect och Google Friend Connect. Båda tjänsterna punktbevakades, inte bara av mig utan av hela mindpark-gänget.
• Facebook flyttade på allvar in i våra liv under sent 2007 och jag försökte tidigt peka på vad vi kunde och borde göra på den plattformen. Vi försökte oss till och med på rekrytering, bara för att ”lära känna fienden”. Facebook har förekommit i många poster, men jag vet inte att vi har några direkt goda exempel att peka på. Tonen har nog blivit mer och mer uppgiven, det syns ganska tydligt.
• Statistik har varit ett återkommande tema, inte bara via Eriks nästan 300 dagliga analys-poster. Bland annat genom att redovisa siffrorna på Mindpark och berätta vad vi tittar på har jag försökt ge bra exempel och synpunkter. Återkommande teman har varit hur man gräver i analytics och vad som händer på nätmät-fronten. Relaterat till det har varit frågan om system för webbpublicering. Här har jag ofta visat exempel på hur man skulle kunna göra ett bättre jobb, billigare, med öppna system som WordPress och Drupal. Ett område där det faktiskt finns massor med positiv rörelse nu.
• På Daytona Sessions pratade jag för första gången publikt om ”The Vanishing Newspaper”. Men min ansats var full av positiva möjligheter och i presentationen handlade det mycket om hur vi ska göra för att fortsätta vara relevanta och tjäna pengar. Här finns pekare till den presentationen med förklaringar.
• På tal om konferenser så åkte vi till Beyond The Printed Word i Dublin och rapporterade flitigt därifrån. När jag nu läser om posterna så ser jag att jag visst var vasst negativ i en del fall, men också att jag faktiskt lyfte fram många konkreta guldkorn. Guldkorn hade jag också med mig hem från Future of Web Apps 2008, men där krävdes det lite egen anpassning.
• Creative Commons, och behovet av att bli en mer närvarande och tillåtande medborgare i staten internet har vi ofta kommit tillbaka till. Bland annat släppte vi själv ut allt vårt material, dels för att föregå med gott exempel, men också för att tidningarna skulle kunna återanvända sådant som de gillade.
• Jag har manat till samling och Eld Upphör. Både internt och mellan tidningarna.
• I flera omgångar och i många former har vi samlat information och rekommendationer om möten, konferenser och utbildningar som mediebranschen borde ta sig iväg på. Jag tror tyvärr fortfarande att det kommer att vara fler tidningsmänniskor på Branschdagarna (iaf på festen) än på Future of Webapps i London. Trots att den senare är billigare… Böcker och bloggar har vi såklart tipsat om i mängder.
• Jag har försökt sätta sökarljus på bloggen som verktyg och redskap, och hela den flora av möjligheter som omger den. För mediebranschen får man nog ändå säga att 2008 blev bloggens år. Och med inlägget ”Julafton i bloggosfären” försökte jag hitta bra, gemensamma vägar framåt.
• Det här kanske räknas som negativt och icke-konstruktivt. Men jag har verkligen försökt vara saklig i min återkommande kritiska hållning till betaltjänster som en väg framåt.
• Frågan om lösenord och säkerhet aktualiserades när Aftonbladet blev hackat. Men jag piskade inte dem, utan försökte komma med bra förslag. Drift är relaterat, och där presenterade vi en modell för nödsajter.
• Riktigt bra satsningar i pappersform har givetvis hyllats. Jag är lika lite pappershatare som jag är papperskramare. Jag drivs inte av hat eller motvilja, helt enkelt.
• Transparens har varit ett lika viktigt som återkommande tema. Jag har sökt förklara varför det funkar, och när den hjälper subjektivitet att vinna över objektivitet. Och när jag tyckte Smålandsposten var på rätt väg var jag inte sen att berätta det.
• När Telia betedde sig som idioter med SurfOpen deltog vi aktivt i processen mot. Handgripligen… I anslutning till det plockade vi också fram en manual om hur man kan bygga- och en instruktion om hur man bör hantera sina mobila sajter.
• Runt frågan om privatannonser har vi varit extremt (pro)aktiva. Både med input runt rubbt, där vi till och med presenterade hela affärsplanen och upplägget, men också runt familjenytt. I fallet med Familjenytt bjöd vi på en bred och djup marknadsundersökning om just det segmentet av marknaden.
• Google är en aktör som upptagit mycket av branschen tid och fokus under många år. För min del har jag försökt mig belysa dem på olika sätt, det mesta har handlat om vad vi konkret kan lära av dem – och hur vi konkret kan tjäna pengar på dem. Eller, bara ha nytta av dem.
• Det har blivit en hel del hands on teknik. Tex på hur man enkelt kan sätta upp en livesändning med Bambuser. Säkert ett trettiotal inlägg är att betrakta som manualer eller tester. Ibland har det bara handlat om bra grejor som andra gör och som vi kan kika på, som tex Google App Engine eller Friendfeed (på den tiden de inte var en del av Facebook). Det har handlat om karttjänster och screencasts, om teknik som måste försvinna, om teknik och upphovsrätt.
• Ganska mycket har skett offline också. Och när vi var offline så bjöd vi in online – tex när Martin Jönsson gästade vår soffa under ett möte med stora arbetsgruppen. Jag tror det var första gången SvD hade Bambuser rakt ut på sin etta.
• Wikipedia har vi försökt stötta, och uppmuntrat andra att göra detsamma. Samma sak med spännande initiativ som tex Pangea Day. Alltid med varierande framgång.
• Öppna API:er har varit ett återkommande tema. Det har mest handlat om att lyfta fram så goda exempel som möjligt.
• Till och med det svenskaste av allt svenskt, ”The Ombudsman”, har fått en framåtriktad rekommendation. Fem raka råd som fick mycket uppmärksamhet från de utländska deltagarna, flera av dem har jag fortfarande kontakt med.
• Den här posten handlade om min mamma, men det är inte speciellt svårt att se hur det kan appliceras på medieföretagen. Frågan: ”Är vår tidning en enabler” funkar ju hur bra som helst. Om en ny roll.
• Jag visade IFRA hur de kunde sparat miljonerna de investerade i sin egen sökmotor och satte Mediesök på banan som ett väldokumenterat exempel. På 24hbc visade jag hur det enkelt kunde anpassas till andra områden. Här kunde tidningarna gjort massor i nya spännande samarbete.
• Ibland har jag nästan slagit knut på mig själv för att hylla när det någon gång varit lite ”action i mediebranschen”.
• Fem saker alla mediehus bör göra NU var en reaktion på förra gången det efterlystes mer raka förslag. Detsamma gäller Fem saker att göra redan imorgon för att tjäna mer pengar på nätet.
• Via medverkan på 24 hour business camp försökte jag inte bara promota mediebranschen för en svårflirtad grupp av smartskallar, utan också dra lärdomar tillbaka om hur vi skulle kunna göra saker.
• En av de tyngsta och mest uppmärksammade posterna någonsin handlade om att tjäna pengar på nätet. I ett inlägg som kom att kallas monsterposten drog jag tanken om behavioral targeting så långt det gick – ända fram till den nivå där den kunde täcka den kostnadsmassa medieföretagen har idag. Det är naturligtvis alldeles onödigt, men jag vill få bollen i rullning – med så lite svartsyn som möjligt. Det blev mycket, och bra, diskussion. Men det gick över… Jag skrev en uppföljning ett par månader senare under rubriken Om vi slutar trycka tidningen (som sedan Marc Andressen följde upp;)
• I november 2008 gjorde jag en utvärdering, dels för att visa hur sådant kan göras med moderna verktyg (vi har använt och beskrivit Google Spreadsheet, Wufoo och Survey monkey) och dels för att jag såklart ville veta hur vi uppfattades. Resultatet var intressant.
• När jag skrev Nya jobb, nya tider för redaktionen trodde jag att SJF skulle älska mig. Det var ett aktivt försök att ingjuta lite mod i journalisterna och få dem att se hoppfullt på framtiden för redaktionen. Men det var 10 jobb som inte riktigt föll i smaken.
• Ibland undrar jag vad som hände. Newsmixer, tex, tyckte jag var ett underbart exempel på hur vi kunde omdefiniera presentationen av nyheter och hela uppbyggnaden av våra sajter. Men det var jag ganska ensam om ;) Det påminner lite om diskussionerna runt Sydsvenskans redesign – där jag kan erkänna att jag verkligen inte var positiv eller kreativ. Men andra var det i desto högre utsträckning. Men vad blev det av det?
• Ibland har vi känt oss tvingade att vara negativa, trots en konstruktiv ansats. När det tex började gucklas om webbransonering och kannibalisering igen gjorde Erik en ny massiv rapport för att visa att det INTE var webbens fel att siffrorna pekade neråt för papperstidningen.
• Alla älskar att klicka på Dagens fråga och i kombination med Newsmills Milla ville jag göra ett försök med ökat läsarengagemang – och på ett sätt som kunde ge värdefulla insikter om publiken tillbaka. Resultatet blev Emo Vote som ett proof of concept. Rullar på Dagen.se, som verkar gilla det, men inte på någon annan tidning vad jag vet. Jag beskrev också processen som låg bakom skapandet av Emo Vote, det var en resa att dra lärdom av.
• Våra lokala annonsköpare är våra bästa vänner. Jag hade en idé om hur vi skulle göra dem mer intresserade av nätet, och låta dem få mer utdelning av det. Nyläget för Mindpark kom ivägen, men jag tror det kommer att hända något snart på de skånska tidningarna iaf.
• Video på nätet kallas fortfarande för webb-tv och är det hetaste sen skivat bröd. Inspirerad efter ett möte med Eva Hamilton försökte jag teckna ner lite konkreta synpunkter om vad vi bör göra på det området. Läste man bara rubriken: ”Webb-tv:n är död. Länge leve video på nätet” så kanske man tror att jag var negativ?
• En bit in på 2009 började jag undra vad det var vi egentligen letade efter. Och jag menar att en fråga också kan vara konkret och effektiv när jag undrade: Vad är egentligen en framgångsrik affärsmodell?
  
• Ännu senare började det blåsa riktigt snålt runt medieföretagen och internet. Det ledde till postningar som Ibland är det faktiskt svart eller vitt, Kommentarer till ”10 vägar till lönsamhet”, Matematik för nybörjare – att ta betalt för nyheter på nätet, och Facitsjukan och mediebranschen. Och här kan jag faktiskt hålla med om att det började bli svartsynt. Framför allt märker jag hur jag hamnade på defensiven och inte längre kom med förslag framåt. My bad.

Så om man tittar på den här listan, eller läser alla inläggen så som jag gjort, så tycker jag inte att det är en negativ bild som tonar fram. Sant är att jag varvat med mörka sanningar. När jag sommaren 2008 såg annonsintäkterna på NYT dippa med 30-40% så gissade jag att vi skulle se samma tapp här hemma, sex månader senare. Men det är väl ändå inte mitt fel att det sedan blev så?

Därför undrar jag – och vill gärna ha raka svar från ”de som skär pipor i vassen” – vad är problemet? Och vad bör jag i så fall göra för att vi ska börja snacka med varandra igen. Det är förvisso sant att jag är lite bränd och inte alls intresserad av att jobba heltid med mediebranschen igen. Men det är också sant att jag alldeles på riktigt brinner för den här branschen och vill den väl – så det vore väl synd om vi inte kunde försöka hjälpas åt? Jag är faktiskt inte fienden.