Vill du prata om hur världen _bör_ vara istället för hur världen _är_ så vet du ju redan att jag vill ändra på reglerna. Diskussionens cirklar uppstår om du blandar ihop beskrivningen av hur världen är, med argument för hur världen bör vara.

Den grund för upphovsrätten som jag då kan se är att den ger incitament för att skapa nya verk. Det är den enda anledning jag kan se för upphovsrätten, för jag kan inte gå med på att kreatören har en naturlig rätt att bestämma över kopiorna av verket. Upphovsrätten är ett samhällskontrakt till fördel för båda parterna – samhället och kreatören.

Jag vill alltså inte heller skrota upphovsrätten. Däremot vill jag se en betydligt mer begränsad upphovsrätt, som återställer balansen i kontraktet. Just nu har det blivit en sådan slagsida att till och med kreatörerna själva (inte alla, men många) drabbas. Tidigare verk fungerar som råmaterial för nya verk, och om vår kultur är upplåst i upphovsrätt så förtvinar råmaterialet för att utveckla vår kultur.

Du ifrågasätter hur projekt i 100-miljonerklassen ska kunna gå ihop om vi reformerar upphovsrätten. Jag har inget svar till dig, och det är möjligt att vi går miste om de verkligt dyra kulturprojekten. Vad jag däremot är övertygad om är att vi kommer att se en explosion av nytt skapande, eftersom vi just frigjort en massa råmaterial till alla kreatörer, proffs som amatörer. Tidigare verk är en ingångsfaktor i nyproduktion av kultur. Ett försvagande av upphovsrätten kommer visserligen minska de ekonomiska incitamenten, men samtidigt sänka kostnaderna för kulturproducenter.

Jag reagerar på uttrycket ”och den personen har rätt att få betalt” (som just i det här fallet skrivs av Martin W). I uttrycket ligger en tayloristisk syn på skapande, utveckling, produktion och försäljning; dvs att för varje nedlagd timme finns en bestämd summa pengar att hösta in.

Vi som gett oss in i ”den digitala branschen” vet att detta överhuvudtaget inte gäller längre. Är man av den arten att man låter sina drivkrafter helt och hållet styras av framtida cash-in vet man att med den rätta idén kan man skapa en produkt som fortsätter att driva in pengar på egen hand. Och vi vet också att den skapande drivkraften är så stark att för varje ”professionellt” skapad produkt som görs, sitter det alltid någon i ett garage och gör en (kanske ännu bättre) motsvarighet som inte kommer att kosta brukaren något alls.

Den digitaliserade produktionen har rubbat detta synsätt, om inte bland producenterna (som fortfarande tänker tayloristiskt) så definitivt hos brukarna. Notera att jag är ointresserad av argument som ”om du visste vad det kostar att ta fram en produkt”. Jag vet! Jag sysslar själv med massor av kreativ produktion (både digital och fysisk).

Det intressanta är att värderingarna förändras bland brukarna. Exempelvis kan man uppleva att skivbolagen (som man fortfarande kan kalla dom) fått en fördel med den enorma spridningen över nätet (vilket för tillfället beskrivs i media som en stor nackdel och nådestöten för musikindustrin). Du kan sitta en förmiddag i en studio och sen pang kan du miljon- eller miljardkopiera och sprida produkten på nolltid. Har man rätt till mer betalt för det? Eller ännu hellre; ska jag som lyssnare känna att jag vill betala för den fördelen?

Martin W resonerar som om det i det finns en grundläggande gemensam syn för värderingen av produkter (oberoende av om dom är fysiska eller digitala). Sedan urminnes tider finns det produktion som aldrig fått betalt för det arbete som lagts ner; teater, de flesta musikgenrer, konst, hantverk eller handproduktion.

Den professionella producenten ska då stå för någon slags kvalitet som är värd att betala för. Men det vet vi också inte är en värdering som håller längre. Varken, erfarenhet, utbildning, rätt verktyg eller namnkunniga processer är garantier för en bra slutprodukt.

Summering; vad jag vill ha med i debatten är de värderingar som hela tiden växer fram, förändras och tar fäste hos många i samhället? Det går inte att mota folk in i rätt fåra med hjälp av påkar och staket. Det går inte att implicera att publiken är okunnig och inte förstår hur dyr en produktion är. Publiken förstår nog, men ur sitt eget perspektiv.

Att vi lämnat det tayloristiska samhället bakom oss kan vi väl alla skriva under på (hoppas jag). Men vad har kommit istället?

Och kommer alla kreativa musiker, idéskapare och konstnärer att upphöra att existera om de inte får en fet inkomst. Knappast, det har de i alla fall inte gjort hittills i historien.

astridss

Jag håller med att ”som producent har du ingen självklar rätt att _få_ betalt för det du skapar.” För det är ju självklart bara om någon vill konsumera det jag skapar som jag ska få betalt.

Men som producent måste jag få lov att _ta_ betalt om någon konsumerar det jag skapat.

Den juridska rätten att få betalt är en del av samhället. Liksom alla andra rättigheter vi har (av vilken ingen är given av gud). Samhället har satt regelverket, och eftersom vi lever i ett demokratiskt ramverk så har du all rätt att ifrågasätta upphovsrätten.

Slutligen, jag är inte rädd för det okända. Jag är inte rädd för att experimentera. Men jag tror verkligen att vi får en tråkigare värld om vi sätter upphovsrätten ur spel. På samma sätt som jag tror (vet?) att vi får en sämre värld om vi sätter demokratin ur spel. Dvs, argumentet att vara rädd för det okända kanske är stark retorik, men det betyder inte att man inte kan extrapolera vad som troligen skulle hända ”i det okända”. För att spetsa till det lite: att hoppa från en bro kan kännas som ett roligt experiment, men det är troligen inte bra för din framtid.

Du skriver: ”Jag skulle gärna se att fler kreatörer levde på vanliga tim-/månadslöner istället för intäkterna från försäljning av kopior”. I min bransch lever de flesta kreatörer på vanlig månadslön. Men månadslönen kommer från försäljning av kopior! De allra flesta som på något sätt lever av kreativt skapande har någon form av månadslön (i bästa fall) och ingen annan ersättning. Allt annat är en missuppfattning.

Du skriver även: ”Det finns fler sätt att finansiera producenter än genom de artificiella monopol som upphovsrätten sätter upp.” Berätta! Jag vill verkligen veta. Hur ska en spelutvecklare kunna finansiera ett 100-miljonerkronorsprojekt utan att kunna lita på upphovsrätten?

Tack för länktipsen kring jämförelsen med prylar! Ska läsa så fort jag hinner.

Slutligen, återigen, uppfinnaren av televisionen behöver inte ge ett personligt medgivande om ditt bruk av din tv. Men han har gett ett medgivande som innebär att varje led från att din tv uppfanns, konstruerades, byggdes, såldes och distribuerades till dig, har skett lagligt inom ramen för upphovsrätten.

”Varför ska kulturarbetare ge bort sitt arbete gratis?”
Kulturarbetaren kan så klart låta bli att dela med sig alls om reglerna inte passar. Men jag ställer en motfråga: varför ska vi, dvs samhället, upprätthålla regler som gör det möjligt för kulturarbetare att ta betalt av oss för något vi annars kunde fixa (och fixar) själva när verket väl är skapat? Upphovsrättens historia är sprungen ur idén om att ge incitament till kreatörer för fördel för hela samhället. Syftet är alltså inte att upprätthålla kreatörens naturgivna, men dåligt skyddade rätt. Syftet från början har varit att göra oss alla rikare, och sätta upp ett ramverk som låter oss stå på varandras axlar och skapa mer och mer. Tror du inte att vi vore fattigare om Shakespeares arvtagare fortfarande hade rätten till hans verk? Tyvärr har ramverket urartat, bland annat för att ingen ska få stå på Disneys axlar och använda Musse Pigg. Det är djupt tragiskt, tycker jag.

Jag är glad att du håller med mig om orphan works och CC-licenser som default. Jag kan flika in att jag dessutom håller med dig om vad du skrev i din första kommentar: att det är en överdrift att samhällsrevolutionen som Internet fört med sig skulle komma av sig om inte upphovsrätten reformerades. Revolutionen skulle kunna bli annorlunda (bättre, tror jag) med en upphovsrättsreform. Men den skulle knappast dö utan.

Åter tillbaka. Din Volvomontör får betalt av Volvo vare sig du köper bilen eller inte. Om Volvo inte säljer bilar blir de tvungna att säga upp honom. Förutom pryljämförelsen drar du dessutom in lönearbete. Jag skulle gärna se att fler kreatörer levde på vanliga tim-/månadslöner istället för intäkterna från försäljning av kopior. Det finns fler sätt att finansiera producenter än genom de artificiella monopol som upphovsrätten sätter upp.

Du ber om en anledning att släppa jämförelsen med prylar. Läs gärna en bit av ”Free Culture” av Lawrence Lessig (http://www.free-culture.cc) eller ”The Public Domain” av James Boyle (http://www.thepublicdomain.org). Anledningen att vi ber att få slippa jämförelsen med vanliga prylar är att det tar en god stund att få fram svaret i varje diskussion om upphovsrätt. Det är inte kul när diskussionen hamnar (strandar?) där, varje gång.
Jag faller tillbaka på mina ekonomistudier för mitt sätt att förklara. Vanliga saker – en Volvo, en stol, en sax – går inte att dela. Du kan inte köra min bil samtidigt som jag, du kan inte sitta på stolen samtidigt (nej, du får inte sitta i mitt knä) och du kan inte använda saxen medan jag gör det. Det råder _rivalitet_ kring dessa varor. Musik, böcker, spel, tavlor, filmer etc kan vi däremot alla njuta av samtidigt så fort vi upprättat var sin kopia av originalet. Det råder icke-rivalitet kring de varorna. Icke-rivalitet är inte den enda egenskapen som gör immateriella ting väsenskilda från vanliga ting. I takt med att det blir lättare att kopiera dem blir det allt svårare att _exkludera_ andra ifrån att ta del av dem. När skrivkonsten var ny var det så dyrt att kopiera att det inte var något problem att exkludera. Släpp inte in personen i ditt bibliotek. Efter ett tag (tryckpressen etc) krävdes det hjälp från staten för att hindra andra från att ta del av boken, vilket är en av anledningarna till att upphovsrätten kom till. Idag räcker knappt staten till, och det är detta som driver mer och mer drakoniska medel för att upprätthålla exkluderbarheten.

Immateriella ting har helt enkelt ekonomiska egenskaper som gör dem mycket olämpade att gå under samma regler som vanliga ting. Därför leder jämförelser mellan musik och bilar inte till speciellt givande diskussioner. Argument om att ”samma regler borde gälla på Internet” är helt enkelt nonsens. Samma regler borde _inte_ gälla, därför att det inte är samma förutsättningar.

En kortis slutligen, kring den första delen av din replik. Uppfinnaren av televisionen må ha haft goda avsikter, men det är irrelevant. Han är inte tillfrågad, ens i femtioelfte led, om mitt bruk av min tv. Fundera över vilken orimlig värld det skulle vara. Jag får lov att lirka upp, bygga om, använda och missbruka mina saker hur jag vill. Lagen sätter ramar, men knappast konstruktören eller uppfinnaren.

Om jag ville vara lite elak så skulle jag säga att de nuvarande spelreglerna på kulturmarknaden redan inbegriper folks slappa attityd till upphovsrätten. Begränsa dig inte till en strikt legalistisk syn på spelreglerna, producenter på kulturmarknaden vet ju faktiskt om vad som händer när ett verk släpps som kan spridas digitalt.

Jag förstår också att en reform av upphovsrätten skulle ha stora konsekvenser för vad som faktiskt produceras. Frågan är om det skulle vara sämre. Vi människor är partiska för det vi känner till och ser fler risker än möjligheter i det okända.

* Nära nog 10 av 10 saker i ”verkliga världen” används _med_ upphovsmannens medgivande. Uppfinnaren av televisionen medgav att hans uppfinning används på det sätt den gör. Att du som konsument inte fått medgivandet direkt från uppfinnaren innebär inte att medgivandet inte finns där. Det har bara gått i flera led.

* Kan någon ge en bra anledning till varför vi ska släppa pryljämförelsen, eller ge mig en länk där jag kan läsa en bra anledning? Just nu tolkar jag det bara som att: ”eftersom jag inte kan ge ett bra svar, så ber jag att få slippa debatten”.

* Det är korrekt att jag inte arbetar när du spelar min skiva, eller när du tittar på min tavla. Men det där har inget med immaterialrätt att göra. Volvomontören arbetar inte när jag kör min Volvo. Men jag tycker ändå att han ska ha rätt att få betalt för sitt arbete.

* Jag har inga problem med att ett verk automatiskt blir CC om inte kreatören anger annat. Intressant idé! (Men jag tror inte den ändrar så mycket.)

* Orphan works har jag ingen kunskap om, men jag tycker att om ingen finns som försvarar upphovsrätten för ett verk så ska det självklart få användas fritt. (Lätt att säga, kanske svårare att genomföra i praktiken.)

* Varför ska kulturarbetare ge bort sitt arbete gratis för att maximera allas vår kulturella rikedom? Då kan restauranger ge bort sin mat gratis för att maximera vår kulinariska rikedom.