Om ansvar, ansvarig utgivare och när en publicering är just det

En ansvarig utgivare är ansvarig för publiceringen. Det ansvaret tar han genom hantering av materialet på väg mot publicering, oavsett om det sker genom en tryckpress eller via en webbserver. Den som är ansvarig utgivare när det beslutet fattas är den som är evigt ansvarig för publiceringen, oavsett om denna sedan slutar som ansvarig utgivare. Det finns det exempel på, senast när Hans Månsson fick stå till svars för en publicering i anslutning till mordet på Anna Lindh, flera år efter att han slutat som ansvarig utgivare på Sydsvenskan.

Nu är Sydsvenskan i hetluften igen. Och den här gången håller man nuvarande utgivaren, Daniel Sandström, ansvarig för en annan av Hans Månssons publiceringar.

Det här leder till en massiv diskussion, så klart, eftersom beslutet kan ha en enorm påverkan.

Min bild är extremt enkel. Ansvarig utgivare är en process som leder till att materialet publiceras. Utgivaren lämnar det till tryckpress eller till databas och tar ansvar för det beslutet.

Att den tidningen sedan finns tillgänglig i liggare på bibliotek i 100 år, eller levereras via en webbserver i 100 år, påverkar inte efterföljande utgivare. Det är fortfarande den som fattade publiceringsbeslutet som är ansvarig, död eller levande. Men det är bara i det ena fallet han kan sakföras för det ;)

Jag skulle lagt mer tid på att länka upp den här och jag ska återkomma till den i helgen. Men jag blev engagerad i en diskussion på Twitter maa @tdhse artikel ”Sydsvenskan-domen är helt rimlig” och behövde en platshållare.

Publiceringen handlar inte om något som sker varje gång servern svarar på ett http-anrop, publiceringen sker i införandet
Länkar: TF (1949:105) och YGL (1991:1469) Läs också 1998:1439 samt 2002:909. Johan Grafström på UR skriver klokt: ”Vem vill vara ansvarig utgivare?” (nej, jag har inte missat skillnaden på TF och YGL i det här fallet, men jag lutar mig helt mot min tolkning av bilageregeln)

11 thoughts on “Om ansvar, ansvarig utgivare och när en publicering är just det”

  1. Galet intressant diskussion. Men, tankar;

    Vissa publikationer har ju både pappers- och nätutgåva. Dessa två kan mycket väl ha olika ansv. utgivare. Är det då delat ansvar? Parallellt ansvar?
    Vid tvist/brott – vem är ansvarig? Kan två personer dömas för samma brott (om man hävdar att det endast är ett och samma införande)?

    Reply
  2. Vad jag förstår gäller domen inte den första publiceringen utan att uppgifterna ligger kvar i databasen. Då kan man inte ställa Månsson till svars utan nuvarande ansvarig utgivare. Sandström säger att han aldrig fattat ett publiceringsbeslut. Men det är väl just det han gjort när han nekat till att ta bort uppgifterna från arkivet.

    Reply
  3. Trodde heller inte att du missat det ;)
    HD prövade bilageregeln 2003: https://lagen.nu/dom/nja/2003s31 och kom fram till en del intressanta slutsatser, men var också skiljaktiga i vissa avseenden (läs slutet). Dessutom prövades den under ganska radikalt andra förutsättningar. Men detta vill man ju förstå. Vad är egentligen lagstiftarens intention? Mer lär komma!

    Om man dessutom lägger ett vertikalt resonemang kring utgivarfrågan till upphovsrättsfrågan blir det riktigt krångligt. Vad händer med TF/YGL och bilageregeln om artikeln är öppen för ändring/redigering av mottagaren på en sajt som har utgivarskydd? Betydligt krångligare än artikelkommentarer och BBS lagstiftning. Det ska jag gräva vidare i men kanske inte just idag!

    Reply
  4. Hmm… Det är ju ganska så uppenbart att det är skillnad på en papperstidning och en webbtidning. Du kan förändra det du skrivit i en webbtidning långt efter att det publicerats första gången. Således kan du även rätta eventuella fel som uppstått i artikeln. Detta görs löpande i dag av en stor del av internetanvändarna. Detta bör ligga på den nuvarande ansvarige för tidningen.

    Problemet med webben är att det inte kan ses som en periodisk tidsskrift då varje enskild uri är en del i ett sammanhang som är konstant föränderligt. Det publicistiska ansvaret för webbmaterial blir därför väldigt omfattande. I synnerhet när man tittar på kränkningar mot en individ då man vanligtvis ställer lidandet som en person har orsakats mot tidningens rätt att fritt publicera materialet. Då inverkan på individen är föränderligt över tid så behöver även ansvaret vara överförbart då en artikel som idag inte tillför så värst mycket skada, i framtiden kan ha spridit sig och därigenom tillfogar oerhörd skada mot den enskilde.

    Det borde därför vara möjligt att ställa både den person som först publicerade materialet till svars, liksom den person som låter det stå kvar.

    Reply
  5. Exakt! Sandström förfogar över och kan förändra innehållet i sin databas. Klart han är ansvarig för den då! Hur det gick till när Månsson lade in texten för sex år sedan har väl inte med saken att göra.

    Reply
  6. Bra där Sören. Det är det enda rimliga. Utgivaransvaret innehåller en legal presumtion om att utgivaren känner till innehållet i publiceringen. Enda situationen när man möjligen skulle kunna åberopa att man inte känner till innehållet är i princip när något manipulerat innehållet utan att man har kännedom om det (t ex inbrott i tryckeriet, kanske hackad databas). Denna presumtion är s.a.s en raison d´etre för själva utgivaransvaret; den skadelidande ska kunna vara försäkrad om att någon är ansvarig enligt lag.

    Reply

Leave a Reply