Månlandningen – den tidens länkbete

Hela webben går fullständigt bananas över månlandningen, nu när den firar 40 år. Och jag är själv en stor fan, har häckat på wechoosethemoon och följt twitterflöde i realtids-repris. Jag ville ju bli astronaut en gång i tiden… Och nu ser jag att Kottke har satt upp en live-tv-realtids-repris av eventet. Helt underbart.

Men det som fascinerar mig mest är vilken betydelse det här fick för televisionen. Radion förknippas ju för den äldre generationen med ”rumble in the jungle”, innan dess var det tidningarna som stod för de stora nyhetsrubrikerna, men det här är TV:s guldålder personifierad. Och jag tror att den lockelsen suttit i fram till idag. För egen del upplevde jag visserligen både Kuwaitkriget och 9/11 mångt och mycket via TV, men det känns som det har runnit av. Andra medier fanns redan top of my mind, eller iaf på väg in.

För dagens generation, som min fjortonåring här hemma, har TV ingen särställning alls. Det är bara en kanal bland alla andra, och ofta den han ger utrymme för i sista hand. Förutom de som inte alls existerar i hans värld, som radio och tidningar.

Om han inte har nostalgiska skäl, som tidigare generationer, att dröja sig kvar vid ett tv-beteende – hur snabbt kommer det då att gå för televisionen att bli helt marginaliserad. Han hade inte en tanke på att rusa till TV:n när han fick reda på att MJ dött, och han hade förmodligen inte kommit på tanken att sitta klistrad och vänta på de första mänskliga stegen på Mars yta.

Utan den nostalgiska ”ursäkten” som vi äldre dras med – vilket berättigande har egentligen televisionen idag? Markerar egentligen månlandningen slutpunkten på dess dragkraft. Sista andetaget?

Video, däremot, och berättande i rörliga bilder… Det är en helt annan sak. Men det är ju just det. En helt annan sak.

Realtids-live-repris
Realtids-live-repris
Upplev månlandningen som våra föräldrar såg det. I realtid, fast det var 40 år sedan…

Leave a Reply