Mindpark #028: Twitter, Bombay och Breaking News

Kvällen den 26 november 2008 öppnar två terrorister eld på tågstationen Chhatrapati Shivaji Terminus i Bombay och dödar över 50 personer. Samtidigt inleds över tio koordinerade terrorattacker i hela Bombay med bombattackerna mot lyxhotellen Taj Mahal och Oberoi i centrum.

Hade attackerna skett någon annanstans hade det här kunnat vara en världshändelse som vi följde via traditionella medier med internationella nyhetskanaler som CNN i spetsen som främsta informationskälla.

Men två viktiga faktorer gör den här händelsen till något annat. För det första är Bombay Indiens finans- och IT-huvudstad med ett stort och aktivt Twitter-community. För det andra är engelska ett officiellt språk.

Kombinationen skapade en kraftfull cocktail, där Twitter som realtidsmedium och sin globala räckvidd snabbt blev ett nav i en bitvis kaotiskt flöde av information, direkt från händelsernas centrum.

Samtidigt som terrorister utförde attacker runt om staden utbröt en strid ström av rapporterande direkt från marken från ögonvittnen, förbipasserande och hotellgäster. Under hashtaggen #mumbai spred sig nyheten om attackerna som en löpeld över världen.  Wired återger ett par av tweetsen:

mumbai_summizer

”Hospital update. Shots still being fired. Also Metro cinema next door,” tweetar mumbaiattack.

Flödet accelererar snabbt. CNN konstaterar att i det mest intensiva skedet publiceras runt 80 nya tweets var femte sekund. BBC, van att vara först med det senaste i de mest avlägsna hörn av världen, bevakar tillslut Twitter-flödet.

I Sverige vid den här tiden har Twitter precis börjat få fäste. När #mumbai dyker upp som trending topic sprids nyheten så snabbt över världen att det tar både garvade journalister och bloggare på sängen. Mikael Zackrisson på Veckans Affärer och Niclas Strandh på Deepedition fascineras så av fenomenet att de sitter uppe hela natten för att följa utvecklingen och de berättar här om sina intryck.

Men för många som följer flödet på håll uppstår också ett påtagligt glapp mellan liverapporterna från Twitter och de stora nyhetssajterna. Informationen som flödar ur Twitter dessa timmar är  osorterad och omedelbar, och som ofta i kaotiska händelser uppstår rykten. Uppgiften att indiska myndigheter uppmanat medborgare att sluta twittra för att inte ge terrorister mer information om var tillslag och polisinsater pågick, har till exempel inte kunnat bekräftas.

Det intressanta är att fastän kollektivet skapar ett tillsynes lätt kaotiskt informationsflöde, så börjar också samma lösa kollektiv att sortera, aggregera och ordna informationen på nätet.

  • I flödet bildades snabbt informella redaktörer som aggregerade information på sina bloggar, även här i Sverige.
  • På Wikipedia skapades en artikel som idag är en bra översikt över händelserna, men som när det begav sig utvecklades sekundsnabbt, samlade en mängd länkar till nyhetskällor och kontinerligt uppdaterade antal döda och skadade.
  • Med Google Maps skapades en karta som märkte ut var attackerna skedde.
  • På Flickr postades bilder som fick spridning till världspressen.

Även om Wikipedia och Flickr förvandlades till informella nyhetskanaler så var det Twitter som i kraften av ett realtidsmedium och med sin virala potential snabbt  drev informationsflödet framåt. Twitter var motorn och bränslet på samma gång.

Tunga namn som The Guardian, BBC,  New York Times med flera beskriver Bombayattackerna som det stora genombrottet för realtidsmedier som nyhetsförmedlare. Samtidigt startar en diskussion om hur man sållar och använder detta nya informationsflöde.

BBC skriver:

As for the Twitter messages we were monitoring, most did not add a great amount of detail to what we knew of events, but among other things they did give a strong sense of what people connected in some way with the story were thinking and seeing. [...] All this helped to build up a rapidly evolving picture of a confusing situation.

Vinukumar Ranganathan var en av de första som postade bilder på Flickr, något som Guardian beskriver som en hjälp för nyhetsmedier att snabbt förstå allvaret och omfattningen av situationen.

Martin Jönsson på SvD konstaterar att självklart twittrar inte Bombay-bor för att nå ut i massmedia, utan för att kommunicera snabbt och effektivt med varandra i en krissituation, något som visar hur nätverkandet i sig blivit en egen medieform”.

Men utan tvekan fick mediehusen vakna upp till en ny verklighet och konfrontera en utveckling som varit på gång under längre tid (jordbävningen i Kina och militärkuppen i Thailand visade samma tendenser) och som i rätt omständigheter blommade ut i full kraft.

Mannen eller kvinnan på gatan, utrustad med en mobiltelefon och uppkopplad mot ett socialt nätverk kan på ett ögonblick förvandlas till en medborgarreporter, om så bara för en enda dag i hela sitt liv. Attackerna i Bombay fyllde uttrycket ”att rapportera live” med en ny och bredare innebörd.

Kristin Heinonen podcastar på whatsnext.se och jobbar som webbstrateg på Trimedia / Sund Kommunikation. Kristin ägnade större delen av 00-talet som journalist på Sveriges Radio. Hon går att följa på twitter.com/kristinheinonen.