Om att säga stopp

sydsvenskan-annonsplacering

Klicka upp bilden för att se Sydsvenskans förstasida denna söndag. Det du ser är en så kallad sticker, en klisterlapp som beskrivs så här i prislistan:

Överraska läsarna med ett oväntat budskap på en oväntad plats. Redan på Sydsvenskans förstasida kan du stå ut på ett sätt som är svårslaget.

Undrar om det var Söndagsmys klistrat över ”Tillbaka till Utøya” som HSB såg framför sig när man valde den här lösningen. 

Men. Shit happens. Det här har vi sett tusen exempel på, och det är oftast på nätet som det blir fel – när de automatiska annonssystemen feltolkar en kontext. Då löser man det i efterhand. I det här fallet är det svårare att lösa i efterhand. Och det får mig att fundera.

Jag vet att det på en tidning går täta skott mellan redaktion och annonsavdelning. Man ser det ofta som en bra sak, som en garant för att pengarna inte styr innehållet. Men det leder också till sådana här problem.

Det kanske rent av är så att första gången det här problemet uppfattades var ute i tryckeriet. När första stickern landar på första tidningens bild från Utøya. Vågar man då säga nej, vågar man stoppa stickern? Får man? Vilket mandat har man där ute?

Det kokar ner till två saker tror jag. Vilket företag man vill vara, och hur djupt förankrad den uppfattningen är hos alla anställda.

För visst är det väl så att det goda företaget, med den långsiktiga visionen att göra good shit, inte skulle släppa igenom den stickern? Oavsett konsekvenser för den enskilda kampanjen borde till och med HSB vara tacksamma för att slippa synas i det sammanhanget? Vi kan nog utgå från att det inte är bra för någon att klistra just den stickern över just den bilden.

Men det räcker inte med att ha visionen, den måste levas också. Den som hade makten att stoppa stickern, där klockan tre på natten ute i tryckeriet, måste våga. Den personen, med fingret på knappen, måste våga fatta något annat än ett icke-beslut. Att göra något måste vara mer tillåtet än att inte göra något.

Så ser det inte ut i de flesta organisationer. Sannolikt inte på Sydsvenskan heller. Förmodligen kommer inte organisationen att peka finger på den som inte stoppade kampanjen. Han gjorde ju bara sitt jobb.

Här är den största utmaningen hos det, moderna, goda, do good shit-företaget. Att skapa en organisation där det finns mod att fatta svåra beslut, även om de riskerar att göra ont. 

Ett sätt att åstadkomma det är att i efterkritiken av sådan här händelse spela med alternativa scenarier. Jag hoppas att Sydsvenskan på måndag samlar ihop sig och ställer frågan: vad hade hänt om Nisse eller Stina ute i tryckeriet hade tryckt på nödstopp och den här kampanjen inte hade landat på skåningarnas frukostbord idag?

Igen: att göra något måste vara mer tillåtet än att inte göra något!

@peterkz_swe påminner om ett bra citat från Toyota

… any employee in the Toyota Production System has the authority to stop production to signal a quality issue, emphasizing that quality takes precedence

Uppdatering: Sydsvenskan och HSB kommenterar i Sydnytt. Och nu i Sydsvenskan också (givetvis utan möjlighet till kommentarer..).  Pluspoäng till HSB som länkade till mig på Facebook.

Vi prenumerera inte själv på Sydsvenskan, så bilden har jag lånat av Kicki. Tack!

  • http://troed.se Troed Sångberg

    Jag har ett långt citat ifrån boken ”Beyond Engineering” (Poole) som handlar om just det här. Han beskriver att i den striktaste av världar, amerikanska hangarfartyg med en extrem top-down orderstruktur, vänder man helt om när det blir på allvar. I den situation där personen närmast det som händer är det den personen som inte bara slipper skäll, utan har kompetensbaserat mandat, att säga ifrån. Att ta de hårda beslut som krävs, utan att det först måste gå genom orderstrukturen.

    Plötsligt blir hela organisationen meritokratisk, eftersom det helt enkelt inte finns tid att vara något annat.

    • http://jardenberg.se/ Joakim Jardenberg

      Spännande, just den boken har jag inte läst. Tack! Men konceptet känns ju igen. The Toyota way, tex. Men faktiskt också från min egen tid i det militära. Iaf levde vi i Luftvärnet efter precis den principen. När du har bråkdelen av ett ögonblick på dig att fatta beslut om du ska skjuta mot det där planet eller inte – då har man inte tid med någon lång orderkedja. 

      Det ledde också till att vi hade långt gånga rutiner på plats hur man tar hand om den som av misstag skjutit ner ett svenskt plan. Man planerar för att misstag kommer att ske. Kan sakna den tiden…

  • Stefangustafsson

    Jag håller med om allt du skriver förutom en punkt. Täta skott mellan redaktion och annonsavdelning? Välkommen till 2012. Det finns inga täta skott längre. Idag erbjuder ett flertal, om inte de flesta, redaktioner en möjlighet att få komma in redaktionellt mot en en betald annons i samma tidning. Det finns även ett stort antal redaktörer som väljer bort varumärken som inte annonsera i deras tidning. Och nu pratar vi inte enbart magasin, utan till och med morgon- och kvällspress. Varför är det så tyst om det?

    Personerna som står i tryckeriet är förmodligen så pass ointresserade av innehållet att man inte ens reagerar, det man letar efter är uppenbara fel. Det här är inte fel, bara jävligt olyckligt, mot en annonsör.

  • Pingback: Leka en lek… « PeoWagstrom's Weblog

  • http://troed.se Troed Sångberg

    Snyggt:

    ”– Alla kan göra fel, men det är viktigt att vi nu går igenom hur det gick till och lär oss av misstagen. HSB föreslog att vi gav arvodet till välgörande ändamål. Det låter som en klok idé, så kan något gott komma ur detta.”

    http://www.sydsvenskan.se/om-sydsvenskan/sydsvenskan-beklagar-miss

  • Tomas Carlsson

    Som de säger, alla råkar ut för detta. Men det borde vara totalt omöjligt att layouta förstasidan utan att veta var stickern ska sitta eller vad den innehåller. Därför tycker jag det verkar konstigt att Sydsvenskan säger att misstaget inte gick att förutse. Snarare tror jag att de helt enkelt inte haft rutiner i produktionsprocessen för att hantera just stickers.

  • Pingback: Bli ett good shit företag « Anders Lindh bloggar

  • Pingback: Kommentar om Utøya | Min luktar oxo fisk!