Mindpark #014: Remixkulturen – alla kan, inte bara mediehusen!

(Ett inlägg om remixkulturen blir så klart rätt späckad med YouTube-videos. För att behålla någon sorts läsbarhet har jag bara länkar till videoklippen i själva löptexten. Men alla videos finns inbäddade att spela direkt nedanför texten. Så vill du inte läsa något utan bara se alla underbara remixar är det bara att scrolla till slutet direkt.)

I mars 2007 står Larry Lessig på TED och pratar om (video) hur företag kan öppna upp sig för användarskapat innehåll, eller “user generated content (UGC).

Det är inte första gången han gör det: Larry Lessig är juridikprofessorn från Harvard (och tidigare på Stanford) som under hela decenniet propagerat för att upphovsrätten bör anpassas för medskapande och kundskapande. Under parollen “free culture” har han bland annat lyft fram open source-rörelsen som ett föredöme.

Den här gången fokuserar han dock tydligare än förut på remixkulturen: alla de härliga nya verk som uppstår när man tar något som redan existerar och mixar om det på sitt eget sätt. Musikvärldens samplingskultur är ett av de tydligaste exemplen, men filmvärlden börjar nu se fler och fler “mash-ups”. Nu lyfter Lessig i sitt föredrag fram tre exempel på video mash-ups: en anime-video till Mupparnas ledmotiv, en amatörmusikvideo till “I will survive”, och svenske Johan Söderbergs (video) politiska kommentar till Irak-kriget.

Alla i sig underbara exempel på att all konst bygger på tidigare konst. För aldrig tidigare har det varit så här enkelt att ta något gammalt, knåpa ihop det med något annat, och skapa något nytt. Och nu krävs det inte längre en yrkeskår eller stora mediehus för att skapa nytt från gammalt. Remixkulturens grundpelare heter bättre datorkraft och videoredigeringsprogram – och de öppnar upp för alla att delta.

Vissa människor remixar bättre än andra, men vad annat är väl att vänta. Själva fenomenet fortsätter hela tiden att utvecklas.

De enklaste remixarna driver ofta med originalet. Se bara hur (video) Darth Vader blir en munspelande bluesartist.

Men kärleken till grundverket lyser igenom. Det är lätt att ana all omtanke för gamla Star Wars som finns i remixen (video) Star Wars skulle låtit om det var på svenska. Där vi bl a möter Sven Wollter som Obi-Wan Kenobi, Ernst-Hugo Järegård som Darth Vader och Mikael Persbrandt som Han Solo. (Missa inte 3:42 in i filmen, då Han Solo alias Persbrandt alias Gunvald Larsson från Beck-filmerna, utbrister: “Så det är med jugoslaver vi har att göra.” Och missa inte (video) uppföljaren där Chewbaccka spelas av Björne.)

Andra remixar utgår från originalet men lägger till en nivå som inte fanns förut. Se bara hur komikern Eddie Izzards (video) monolog om hur Darth Vader går till lunchmatsalen (det är många Star Wars-referenser här, jag vet – en till blir det längre ned) tas om hand av en grupp fans som (vide0) iscensätter hela sketchen – och hur en annan grupp Izzard-fans (vide0) animerar hela monologen – med Lego!

Mest imponerad är jag dock fortfarande av israeliska mashup-artisten Ophir Kutiel i Tel Aviv. Han  tog musikinstruktionsfilmer på YouTube, klippte ihop och la lager på lager – och skapade åtta låtar funkmusik. (Wired har hela historien). På projektets sajt www.thru-you.com kan du lyssna på låtar som aldrig skulle ha funnits ifall han inte klippt ihop individuella instrument, som t ex (video) Mother of All Funk-Chords

Hans projekt leder osökt tankarna till australiensiska musikduon The Avalanches som på “Since I Left You” (2001) samplade ihop lösa stycken musik och dialog till ett helt konceptalbum. Sen gjorde dom (video) vanliga musikvideos till det.

Och den utvecklingen – att etablerade artister använder mashuptekniker – kan man nu börja ana i filmindustrin. Bättre förekomma än förekommas, resonerar de kanske. Eller (en mer godhjärtad tolkning) så tycker de om att se sina verk tolkade på nya sätt.

Ett exempel: Danny Boyle, regissören till “Slumdog Millionaire” utmanade brittiska ljud- och videobyrån Addictive TV att klippa ihop en musikvideo för filmen – men de fick bara använda filmens egna ljud som låt. Resultat blev (video) “Slumdog Millionnaire vs Addictive TV” – och visst är det ljusår mer elegant när professionella klippare håller i redigerandet än när amatörer går loss i Premiere. (Men bättre? Det får var och en bedöma.)

Samtidigt är mediabranschens inställning till remixandet ambivalent. Visst är det härligt med all kärlek, men förvanskas verket för mycket av så mycket hårdhänt kramande? Reflexen att skydda sitt verk är naturlig för de flesta kreatörer – och hos vissa följs den av reflexen att stämma. Så har t ex George Lucas stämt många Star Wars-fans för intrång i upphovsrätten när de gjort sina egna Star Wars-varianter. (Lucas förhållande till sin publik ska för övrigt beskrivas i mer detalj i kommande dokumentärfilmen “The People vs. George Lucas” – en film som i sann remixanda bjuder in allmänheten att skicka in sina egna videobidrag!)

Men medan mediehusen verkar bestämma sig för vad de egentligen tycker om remixande börjar många andra remix- och crowdsourcade filmprojekt dykt upp. “Night of the Living Dead: Reanimated” t ex tar skräckklassikern med samma namn som utgångspunkt  och bjuder sedan in animerare att göra tecknad film av hela filmen. Upplägget: “Om du tar scen 1, tar jag scen 2 och någon annan scen 3.”  De kallar det för ett “mass collaborative artistic re-envisioning”,  och scenerna skapas med allt från datoranimationer och oljemålningar till dockteater.

Lost Zombies” är en dokumentär (!) om zombies. Filmskaparna uppmanar allmänheten att skicka in sina egna “bevis” på att zombies går omkring oss alla som vanliga människor och ska sedan klippa ihop detta till världens första zombiedokumentär.

En personlig favorit är annars finska “Star Wreck: In the Pirkinning“, där ett gäng Star Trek-fans spelade in sina egna scener – på en hembyggd Enterprise- kommandobrygga! – och klippte ihop med de slagskeppsscener som finns i de officiella Star Trek-filmerna, och skapade sin egen komedihyllning till Star Trek.  En hyllning som nu fått komersiell spridning – för “Star Wreck” har getts ut som sälj-DVD i USA och filmen visas i bioformat på alla Trekkie-mässor.

Någonstans där finns kanske en framtida affärsmodell för filmvärlden?  (Disclaimer: jag själv är inblandad i crowdsourcade och crowdfundade filmprojektet ThePact, där vi utforskar just detta.)

Lessig då? Han driver fortfarande kampen för en öppnare upphovsrätt, är en stark förespråkare för “creative commons” och andra lösningar – och släppte härom året boken “Remix: Making Art and Commerce Thrive in the Hybrid Economy“. En bok som även finns som wiki, precis som Lessigs alla andra verk, där han välkomnar alla att diskutera och utveckla hans verk. Lessig lever som han lär med andra ord.

Men vilka är dina remix- och crowdsourcingfavoriter?

– Anders Sjöman
Anders Sjöman är konsult på kommunikationsbyrån Springtime. Han älskar crowdsourcing och remixkulturens kraft, och är medgrundare till crowdsourcade filmprojektet ThePactProject. Han skrev tidigare case för Harvard Business School och byggde språkskolor på nätet för EF Education.  Följ honom på @anderssjoman.

Och här är alla videoexemplen från texten ovan.
Plus några till: missa inte Mary Poppins som skräckfilm och The Shining som romcom. :-)

  • Lessigs exempel på remix: Johan Söderberg visar Bush och Blair i en kärleksduett. (Ursprungligen från SvT:s Kobra.)

  • Darth Vader Feels Blue. Lord Vader visar sig vara en song-and-danceman med förkärlek för blues. Missa inte Lukes reaktion på sin pappas musikintresse på slutet.

  • Signaturen “junesbanunes” ställer frågan hur Star Wars skulle sett ut om filmen blivit gjord i Sverige. Och han ställer samma fråga om uppföljaren “Rymdimperiet slår tillbaka” i klippet nedanför. (Hela hans YouTube-kanal finns här.)

  • Eddie Izzard gör en ståuppare på hur Darth Vader går till lunchmatsalen på Dödsstjärnan… som ett gäng fans sedan iscensätter som en spelscen… och ett annat gäng animerar med legofigurer.

  • Ophir Kutiels första egna låt från albumet “Thru-You”.  Allt baserat på andra människors uppladdade YouTube-filmer.  Hela albumet finns att lyssna/se på www.thru-you.com.

  • Australienska musikduon “The Avalanches” gjorde ny musik genom att blanda gammal. Och spelade sedan in helt nya videos.

  • Danny Boyle, regissören till “Slumdog Millionaire” utmanade brittiska ljud- och videobyrån Addictive TV att klippa ihop en musikvideo för filmen – men de fick bara använda filmens egna ljud som låt.

  • Två bonusfilmer (dvs jag skrev inte om dom ovan, men jag gillar dom så!)  Med lite klippning och ny musik gör man en skräckfilm av gamla Disney-klassikern “Mary Poppins” och en romantisk komedi av skräckisen “The Shining”.

Har du fler tips på bra remixar?  Mejla mig på [email protected] så lägger jag upp dom här. Eller bara ge URLen i kommentarsfältet.

16 thoughts on “Mindpark #014: Remixkulturen – alla kan, inte bara mediehusen!”

  1. The Remix Manifesto:

    1. Culture always builds on the past.
    2. The past always tries to control the future.
    3. Our future is becoming less free.
    4. To build free societies you must limit the control of the past

    Och för mer om detta och för lite historia om Re-Mix kulturen och dess kamp mot copyright
    http://www.nfb.ca/film/rip_a_remix_manifesto_1/

    Reply
  2. Grym artikel Anders – den munspelstutande Darth Wader är ju fullständigt episk haha, här en egen favorit just nu: Carl Sagan – 'A Glorious Dawn' ft Stephen Hawking (Cosmos Remixed)

    Reply
  3. Grym sammanfattning av remixkulturen som ligger mig varmt om hjärtat efter att ha arbetat mycket med sådana frågor bland annat inom mina studier. Jag ser för övrigt fram emot att följa och förhoppningsvis kunna bidra lite i The Pact-projektet.

    Vill också passa på att tipsa intresserade som vill fördjupa sig ytterligare om Lessigs bok Free Culture och Henry Jenkins Convergence Culture.

    Sedan måste jag också slå ett slag för amatörfilmprojektet The Hunt For Gollum!


    Reply
  4. Pingback: The Brand-Man

Leave a Reply