Mördande reklam vs. konserverad gröt

Man kan äta allt man hittar i naturen” sa överlevnadsexperten till oss nykläckta löjtnanter på strapatsövningen i de svenska fjällen.
…åtminstone en gång”. Vad han menade var så klart att även dödligt giftiga bär, svampar och rötter kan locka till måltid, men att det inte är ett misstag man gör om.

På samma sätt är det med produkter vi köper som inte motsvarar löftet, vi lär inte göra om misstaget nästa gång vi handlar. Den enkla och raka formen av konsumentmakt är varken ny eller ens speciellt svårbegriplig. Det brukar heta att vi röstar med plånboken. Men förr kunde många företag klara sig på volym, det gick att göra en lysande affär trots man bara sålde en gång per kund. Eller så levde man på folks glömska.

Så det enda problemet var att se till att var och en hittade din produkt för första gången – eller se till att de glömde hur dålig den var. Det kallades “reklam”. Alla gamla modeller, tex AIDA, handlade om i princip samma sak. Tvinga dig till köparens uppmärksamhet, skapa intresse, väck habegär och generera en aktivitet. Få kunden att köpa, sedan är målet nått.

Men nu tvingas man tänka om. I det mest extrema fallet kan man säga att en usel produkt numera bara köps en enda gång, av en enda kund – och sedan vet alla andra hur kass den är. Den nya högljudda konsumenten har ställt hela den gamla modellen på huvudet. Om din marknadsföring säger en sak och min Facebook-vän säger något annat så förlorar allt oftare den dyrköpta reklamen.

Det borde vara enkelt, men det finns fortfarande missuppfattningar. Om du går till Youtube eller Spotify och letar fram Ulf Peder Olrogs gamla hit “Konserverad gröt” så kan vi lära oss ett par saker. Saker som Olrog fullständigt missar:

  • Konserverad gröt behöver inte vara en dålig idé. I själva verket är plastkorvarna med risgrynsgröt riktigt bra! Det som är en dålig idé är att sälja något annat än bra gröt.
  • I visan avslöjas fake-gröten av polisen. I själva verket skulle de långt tidigare ha avslöjats av missnöjda kunder. Och facebookgruppen som protesterar mot att gröten innehåller sågspån istället för gryn hade haft 100.000 medlemmar och blivit löpsedel i Aftonbladet.
  • Och så är det frågan om mördande reklam verkligen säljer. Och svaret är, nej. Det gör den inte. Inte mer än en gång. Däremot säljer en riktigt bra produkt, för då blir dina kunder också dina fans. Och vi är ÄNNU mer benägna att tipsa om något vi tycker är bra än att varna för något vi tycker är dåligt.

Olrog är förlåten. Hans text skrevs på 40-talet. Världen såg annorlunda ut då. Frågan är vad du ska skylla på. Att det var bättre förr?


Bilden: Jag är en matlagningsnörd. Bilden tog jag vid ett av förra vinterns provkok inför julaftonens risgrynsgröt. Därmed inte sagt att det aldrig händer att jag klämmer ner en Felix-tub i en snabb Ris à la Malta. Den är skillnad på konserverad gröt och konserverad gröt. Också.

2 thoughts on “Mördande reklam vs. konserverad gröt”

  1. Håller med dig i det du säger, men skulle vilja addera att det kanske handlar om “rätt” produkt, inte nödvändigtvis den som är bäst i absolut mening. Relativt bäst…
    I ett läge det det inte finns någon absolut “vinnare” för att leverera produkten eller tjänsten så kommer ytterligare en parameter in. Vem levererar den? Vem vill jag ha en relation med? Vem vill jag visa för mig själv och andra att jag har att göra med?
    Det bästa alternativet ur ett prestanda/värde perspektiv i konsumtionsögonblicket kanske levereras av ett företag med andra värderingar än de du har.
    Då säger känslan i magen att dom går bort. Dom går bort big time, och det räcker inte med någon “green washing” eller “social washing” heller för den delen. Slutsats – dom goda vinner. Dom godaste vinner mest… Om man bara vet om det. Kommunikationsutmaning…

    Reply

Leave a Reply to Kim M. KimseliusCancel reply