Transparens och/eller objektivitet – helt kort

I fredags höll Sofia Mirjamsdotter ett välbesökt seminarium på sydsvenskan och pratade om journalistiken i det nya medielandskapet. Bland annat drog hon en välförtjänt lans för transpararensen. Den öppna redaktionen, den öppna redovisningen (en gammal post från mig på det temat). Och fick massor med mothugg från delar av publiken. Fraser som ”men objektiviteten är ju fundamentet för den goda journalistiken” användes flitigt.

Jag menar att det inte går att säga rätt eller fel. Däremot måste man fundera noga över vilken fot man väljer att stå på. Och att man gör sin läxa. Jag har tidigare hävdat skillnader på process- och innehållstransparens. Precis som det är stor skillnad på privat och yrkesmässig transparens. Det är inte nödvändigtvis ”all in” – men det är lika långt från självklart att ”slutet och stängt” är ett naturligt förval..

Svd den 4/11 2008
Svd den 4/11 2008

Så öppnar jag då Svd i morse och finner en underbar story. Först refererar man till en genomgång av svenska medier och konstaterar att den egna tidningen är mest objektiv när man skrivit om det amerikanska valet. Och sedan får Filip och Fredrik berätta om sin valvaka som ska sändas i femman. ”Objektivitet är en illusion” utbrister de, och lovar att jubla för varje stat som Obama plockar hem. Jag tycker det känns underbart befriande.

Filip Hammar och Fredrik Wikingsson tycker inte det finns någon poäng i att de skulle försöka vara neutrala. Detta kommer bland annat att märkas genom en gospelkör, Obama-fokus och glada hejaramsor i valvakestudion.

– Jag skulle väl kunna sitta i Elfbergs-hatt och säga ”Ohio gick till Obama, jahaja”, säger Fredrik Wikingsson. Men det känns inte som vi. Vi kommer ropa, ”Ohio till Obama, YES!”.

Han får medhåll av ständige kollegan Filip Hammar:

– Det blir bättre av att säga vad man tycker. Vi har alltid varit för åsiktsdriven journalistik och vi har sällan varit så taggade som inför detta.

På ett helt annat spår, men ändå på samma tema, läser jag en bloggpost från vännen Mikael Pawlo. Han är numera VD för spelbolaget Mr Green och flitig bloggare. I deras företagsblogg har han verkligen tagit ställning för transparens i en bransch som normalt sett är löjligt sluten. I den nu aktuella bloggposten går han igenom deras lansering, och redovisar resultaten. Läs: ”The viral launch of Mr Green”. Jag är så imponerad. Läs också Mikaels tänk runt bloggutvärdering.

Det är givetvis ett universum mellan en tidningsredaktion och ett spelbolag – men de lever ändå i samma verklighet. De påverkas av samma faktorer, samma omvärld, och de delar i flera fall samma publik. Så det är klart att det finns likheter. Det är i alla fall värt att fundera på. Eller hur?

Nu har mymlan bloggat mer på ämnet hos Samesamebutdifferent. Gå dit och läs. Hon naglar det bra när hon målar ”objektivt” som en motsats till ”passionerat”. Så är det ju.

”Martin spanar” tittar lite närmareMr Greens transparens. Intressant det också, men hårt draget kanske. Ingen säger ju att de är 100% transparenta…

Fler presentationer från sydsvenskans utbildningsdag finns på redesignbloggen. Här finns mitt underlag.
Disclaimer: tycker du att det här inlägget inte riktigt håller vår vanliga standard så beror det på tidspress och splittrat fokus. Jag behövde ha ut det innan valnatten, men samtidigt ville jag delta i övriga talares presentationer på Marknadsplats Värmland (kolla den läckra bambuserbilden) idag. Sorry. Ibland kör det ihop sig.

5 thoughts on “Transparens och/eller objektivitet – helt kort”

  1. Befriande med Filip & Fredriks subjektivitet – visst. Men som nyhetskonsumenter, vill vi ha sådana medier? Som bestämmer sig för vilka politiker de gillar respektive ogillar, och sedan försöker hylla/dra ner brallorna på dessa? Ta Sverigedemokraterna, t ex. Där har journalistiken lidit av dra-ner-brallorna-tänk alldeles för länge. Därför har vi fått se halvt irrelevanta avslöjanden om sd-företrädares brottslighet, och bagatelliserande av politiskt våld som drabbat sd-politiker. Paradoxalt nog har granskningen av partiets extrema idéer varit rätt dålig också. Kanske för att det är jobbigare att verkligen tränga in i något än att bara såga det rakt av. Att en redaktion har ett parti som fiende är en dålig grund för journalistik. Sd:s bästa argument har alltid varit att medierna ljuger/förtiger sanningen. Varför ge dem vatten på sin kvarn? Jag har snackat och skrivit en del om detta tidigare. Här är en länk för den som vill läsa mer:

    http://www.quickresponse.se/artiklar/2007/april/fraga-svar-niklas-orrenius/

    Reply
  2. Befriande med Filip & Fredriks subjektivitet – visst. Men som nyhetskonsumenter, vill vi ha sådana medier? Som bestämmer sig för vilka politiker de gillar respektive ogillar, och sedan försöker hylla/dra ner brallorna på dessa? Ta Sverigedemokraterna, t ex. Där har journalistiken lidit av dra-ner-brallorna-tänk alldeles för länge. Därför har vi fått se halvt irrelevanta avslöjanden om sd-företrädares brottslighet, och bagatelliserande av politiskt våld som drabbat sd-politiker. Paradoxalt nog har granskningen av partiets extrema idéer varit rätt dålig också. Kanske för att det är jobbigare att verkligen tränga in i något än att bara såga det rakt av. Att en redaktion har ett parti som fiende är en dålig grund för journalistik. Sd:s bästa argument har alltid varit att medierna ljuger/förtiger sanningen. Varför ge dem vatten på sin kvarn? Jag har snackat och skrivit en del om detta tidigare. Här är en länk för den som vill läsa mer:

    http://www.quickresponse.se/artiklar/2007/april/fraga-svar-niklas-orrenius/

    Reply

Leave a Reply