Vår heta längtan efter publiken

Just nu håller jag på att sätta ihop en marknadsföringsplan till vårt program 30 minuter, som jag har skrivit om här tidigare.

Eftersom vi har två stora mediehus i ryggen, Corren och Norrköpings tidningar, så finns det ju marknadsföringsmuskler. Annonser i tidningen, banners och puffar på nätet, trailers i tv, kanske till och med stortavlor på stan och stripeade bilar.

Jag tänkte nog börja med att försöka slussa folk till vårt fanpage på Facebook. Sådana här företag har ju haft som policy att försöka dra all trafik till de egna webbsajterna. Men precis som många andra inser vi ju styrkan i att vara där folk redan finns. Och då är Facebook ett självklart val.

Så, första delen av marknadsföringsplanen blir att berätta om vårt fanpage, vara aktiva där och stimulera diskussion om programmet och projektet.

Även Twitter finns såklart med i planen. Jag lever redan mitt liv halvt på Twitter och önskar mig i julklapp att fler av våra potentiella tittare/användare startar Twitterkonton. Att kommunicera med så många som möjligt är drömmen.

Men jag har samtidigt en inte helt bekväm känsla i magen. Jag tänker på Jaiku-grundaren och före detta Google-produktchefen Jyri Engeström som höll en väldigt intressant föreläsning på Disruptive medias Realtime-konferens för några veckor sedan. Hans huvudpoäng var: vem äger egentligen vår identitet när vi använder sociala medier? Vi investerar det käraste vi har, nämligen tid, relationer och trovärdighet i olika tekniska applikationer. Men om företagen bakom går omkull, vad händer då med allt vi har investerat? Hur ser vi till att applikationerna är öppna och att vi som använder dom har möjlighet att påverka utvecklingen?

Diskussionen är inte ny. För några år sedan var fejans slutenhet en anledning för många att säga tack, men nej tack. Nu predikar vi de sociala mediernas överlägsenhet, i princip rakt av. Och vi inom traditionella medier ser möjligheter att nå nya grupper och öka vår relevans.

Och det är ju i sig inget fel. Frågan är bara vilket ansvar vi tar för att faktiskt granska utvecklingen, eller om vi bara hänger på den för att vi längtar så hett efter publiken.

Anna Lindberg är programansvarig och programledare på NTM, som äger bland andra Norrköpings tidningar, Östgöta Correspondenten och Uppsala nya tidning. Hon har tidigare arbetat som webbchef och nöjesredaktör på Corren och programledare på SVT. Hon kommer att blogga om NTM:s nya programsatsning 30 minuter och finns att följa på twitter.com/annalindberg.

1 thought on “Vår heta längtan efter publiken”

Leave a Reply