Jag tror inte någon lämnade 24 Hour business camp igår utan ett leende på läpparna. Lyckliga men trötta, för det var ingen picnick. Det jobbades verkligen hårt, en mycket försiktig uppskattning är att de flesta nog klämde in minst 18 timmars jobb, vilket alltså ger 1.620 arbetsimmar totalt. Det är 40 arbetsveckor, ungefär ett manår alltså. På ett dygn. Smaka på den…

nastanhelalistan3Sedan 13-tiden igår ligger projekten, det blev 50 på listan, upplagda på sajten (hur hinner Ted med allt). Den listan ger en bra översikt av den enorma bredden av projekt. Allt ifrån relativt små och snabba innehållsbaserade byggen till superavancerade, och kanske lite mindre färdiga, programmeringsunder. Du kan fördela fem röster på de projekt som du gillar bäst, så lite tävling blev det ändå till slut…

Den närmaste tiden kommer nätet att svämma över av synpunkter på de olika projekten. Snabbt ute är tex svd.se, YoungMinds och Mymlan för att bara nämna några. Mycket kommer säkert att tyckas och tänkas, men jag tror iaf att de flesta negativa röster som hördes innan har fått något att bita i. Jag tror att vi kommer att kunna se minst ett tio-tal av de här sajterna leva och frodas under lång tid framåt.

Projekten i all ära men jag tror alla som var där håller med om att den största effekten handlar om två andra saker. Kontakten som byggdes upp och förstärktes mellan alla som var där men framför allt känslan av att allt går att göra. Jag var inne lite på det redan i gårdagens bloggpost men jag vill tjata om det en gång till. Och det handlar inte bara om det traditionella ”allt går att göra” utan även rent praktiskt och konkret. Som någon sa på bussen hem: ”För 10 år sedan kostade det 100 miljoner att starta en webbtjänst, under it-bubblan kunde man göra det för 10 miljoner.” Men nu kan väldigt mycket göras med bara tid, energi och smartness. Det lär vi få anledning att återkomma till, för där har vi i de traditionella företagen enormt mycket att lära. Alla it-projekt behöver inte behandlas som att det var en bank som skulle byggas.

Så, ett tacktal, för många förtjänar verkligen cred, kudos, tack och kärlek för att det här blev möjligt.

  • Hasseludden Yasuragi gjorde ett enormt gott jobb. De var inte bara leverantörer av en konferensanläggning, de var delaktiga. Deras engagemang i oss var enormt. Jag hoppas, och tror, att de känner att de fick tillbaka i samma omfattning.
  • Telia, faktiskt. Eller rättare sagt Tore och de tappra män han skickade ut i skogarna runt Hasseludden för att försöka lösa vårt internetproblem. Det blev inte den hastighet vi skulle ha, men det blev iaf stabilt och möjligt att arbeta. Tack också till ”vår man i Thailand”, du vet vem du är.
  • De andra sponsorerna. Bonnier för att de skickade dit ett härligt gäng, Binero för att Sulo är en klippa, Mobilstart för alla nattamat. Mindre synliga var Getanewsletter, och Google var pinsamt nog inte där alls.
  • Ville och Mikka från Arctic startup och Beata Wickbom som höll i hop livebloggen.Extratack till Beata för den fina avslutningen du sydde ihop.
  • Alla deltagarna. Ingen nämnd och ingen glömd. Glöm inte att hämta ut vårt speciella tack på måndag.
  • Och, givetvis, Ted Valentin. Ord räcker inte för att beskriva hur mycket jag tycker om dig och det du åstadkommer. Tack!

Till sist en hälsning till Cornucopia: Jag har tillbringat sju år i kungens tjänst, slutade som kapten i Luftvärnet. Ett av de områden jag arbetade och utbildade mest inom var ledarskap. Jag kan min Firo, jag har varit UGL-handledare, jag har gjort mer än min andel av gruppbyggande ”strapatsövningar”, jag har läst the Road less travelled och många mil därtill. Men du missar en sak: vi var inte här för att bygga en bestående grupp. Vi var här för att under 24 timmar åstadkomma något. Peck does not apply. Men tjura på du bara ;)