Anekdoter från plattan (gästblogg)

Med ett massivt resande, nästan 200 dagar förra året, och en stor andel flygande blir man lite nördig. Så när Lars Dobos valde att förgylla en fredag för en mailinglista så tänkte jag direkt: det här måste jag få skicka vidare. Lars är frikostig med sina erfarenheter, så här har ni lite söndagsmys. En bra uppladdning inför kommande vecka, som kanske gör dig lite mer tacksam att du har det jobb du har.

Not: ”plattan” är i den här betydelsen den delen av flygplatsen där planen rör sig, och inget annat…

Fredag – och jag lovade några flyganekdoter
Ok, here we go – allt nedan har jag sett med egna ögon (eller hört en kollega som sett det med egna ögon)

Upplands ornitologer
Vanlig eftermiddag en vanlig torsdag en vanlig försommardag i mitten på 90-talet. Intet ont anande öppnar jag luckan på en 737 och översvämmas av ett kulört moln av tjatter. Lasten innehåller sällskapsfåglar (kanariebirdies, undulater och fan vet vad) som panikslagna rymmer ut ur lastutrymmet. Två dagar senare i Uppsala nya tidning: Ornitologisk sensation – den buskhättade piplurken siktad i Uppland. Jag hade inte hjärta …

Agro resus
Det finns en orsak till att djur toppar mina minnen. Ok, jag jobbar i SAS Cargos packhus bortåt Statoil till. Vi vet att det kommer resusapor – apor för djurförsök till med.forskning o.dyl. Öppnar pallen (en “platta” med nät över lasten, ni vet). Buren ser hel ut under nätet, men det är svårt att avgöra. Givetvis är den öppen. Fåglarna fick man ju en liten överraskning av, men aporna är inte precis små, som en bra hund typ. Sket nästan på mig. Vrålande och fräsande kastar de sig runt i packhuset (typ 20m takhöjd) och landar så småningom bland balkarna högt upp i taket. Vi fick ringa Skansen (gängse rutin i dessa fall) som kom med pilbössor och sövde dem en efter en.

The mummie
Toatanken töms efter varje flygning – ett skitjobb som utförs av bajsdetaljen. Yttre lucka ska öppnas, slang kopplas på stosen, ventil öppnas, blått (nej, det inte brunt) innehåll sugas ut. Problem uppstår om ventilen inte är stängd.
Glad man öppnar luckan, men ventilen är inte sluten så allt skit ligger mot yttre luckan. Och toapappret. Med papper runt hela kroppen är han faktiskt inte helt olik en blå mumie. Trevlig lunch.

Dansk lastning
Jävligt fin Harley i trälåda. Vintage, säkert från innan kriget, superskick. Trälådan är snarare en gles bur av 2″4. Lång historia kort: danskarna (lasten kommer från CPH) har ställt en rejält tung pall (kommer inte exakt ihåg vad) på harleyn vars bur givetvis rasat. Skadorna var inte så farliga, men vaffan det står MYCKET tydligt Fragile, Do Not Stack. Fram med Polaroid och blankett.

Fish-TV
Fisk är färskvara och ska frysas. Levereras oftast i frigolitlådor. En dito låda märkt “Fish” hamnar ofelbart i frysen. Men det är skillnad på fish och fish. Akvariefish bör inte frysas. Nåväl, beställaren vill hämta sitt paket från utlämningen på Cargo, får paketet, ser lite konstig ut och utbrister: Men den är ju kall! Ja, hm, vi öppnar lådan och kan titta på fisk i tjock-TV. Rock solid.

Money transfer
90-tal, Visa-kort är fortfarande inte så utbrett, än sämre utbredning har bankomater i Spanien. Svenskar på semester på iberiska halvön tar med sig kontanter och växlar pethetath på bank- och växlingskontor. Men vad ska spanjorerna med svensk valuta till? Inget förstås, de skickar tillbaka dem, med flyg. Jag har sett några sådana här sändningar, men denna tog priset: nästan 500kg sedlar i tight packade pengasäckar. När man håller i säcken känner man buntarna som tegelstenar i säckarna. C:a 20 säckar á 25kg. Ja, Securitas var med och chefen stod med fingrarna på larmutlösaren (i en halskedja).

6 månader på bajsdetaljen
En jobbig grej är när man måste kuta upp för trappan och hämta passagerares övertunga handbaggage. De får inte plats i kabin och måste ned till lastutrymmet. Nåväl, en mindre smart kollega tänkte att han skulle spara tid och släpper väskan ned på backen högst upp från gate7. Väskägaren står i fönstret och ser hyfsat arg ut …..

Välta DC8
DC8 är en gammal kärra som numer är satt ur trafik. Då var en av de sista i trafik som fraktflyg, definitivt den sista på Lufthansa. Undertecknad är kommenderad som loadmaster (ansvarig för korrekt lastning) på sagda fraktflyg som av en händelse råkar vara den sista flygningen av den sista DC8:an på Lufthansa. Crew radar upp sig på plattan för foto och skål i alkoholfritt bubbel. Ok, DC8 är jäkligt lång och när den pall som kommer i längdnivå med bakstället rullas in är kärran maximalt baktung (luckan sitter i fram). Detta motverkas med att man låter en pall vara kvar i luckan tills att nästa kommer på. Jag står på en lyft och manövrerar pallar med ena handen och bockar av i lastlistan med den andra när medflygande tysk loadmaster pekar på nåt jag inte förstår och ser så där arg ut som bara tyskar kan. Han kastar sig upp för trappan och in i planet. Då ser jag att kärrans golv är 30-40 cm över lyftens plan. Jag fattar galoppen, hoppar in i planet och skriker åt grabbarna att stoppa pallen de håller på att skjuta in. Den väger 2-3 ton men de får stop på den så att hela kärran står precis och väger på bakstället. Sakta får de pallen framåt och under en evighet sänker sig flygplanets framparti sakta, sakta, sakta. Tyska kaptener är Kapitanish. Pew!

Jobbiga lasters top 10 (fallande ordning):

1. Permobiler – detta jävulskt tunga (blybatterier) och spretiga jävla skit är det värsta helvete att få in i ett lastutrymme. Vet du vad en Permo väger? 150kg minst. No joke. Och sen är det en lös stol, styre, backspeglar, hjul och fan vet vad som gör dem bara totalt omöjliga att få ett grepp om. Ursäkta språket, får flashbacks.

2. Lik – lika (hö) tunga, men något mer behändiga. Men om kroppen väger, så räcker det inte. Kistan, nån typ av flyg-standard-plåt-kista är hermetiskt sluten med gud vet vad som väger as. Det hela kompliceras av att anhöriga inte sällan står och tittar på. Kan ju inte bara kicka ut den ur lastutrymmet ned på en vagn, nej den ska ned mjuuukt också.

3. Djur – i alla dess former. Alltid ett osäkerhetsmoment. Cudley katter och små vovvar ok, men en jävligt upprörd Doberman, om än i bur, är inte precis lätthanterlig när man ska lyfta ned den på en vagn. Och sen snackar vi labråttor, birdies av alla slag (inkl småkycklingar), mask, ormar, … Insekter är ofta ofrivilliga passagerare, kan vara en pina i lastutrymmena. Löses med dedikerad gasbomb. Funkar som handgranat – smäll till toppen (börjar ryka), släng in den luckan, stäng luckan, vänta, öppna och vädra. ALLT dör av detta. Nej, den är inte godkänd ens i Azerbadjan, men en internationell flygplats är (inne på “rampen”) en sorts frizon.

4. Borrstål. Sandvik hade en ovana att skicka borrstål hit och dit. Väger givetvis as och måste läggas i planets längdriktning. Surrningen är aldrig lätt eftersom borren glider lätt i längdriktningen. Vi hade en norrman som gavs dessa uppdrag. Han var nästan lika stark som en truck, men betydligt smidigare.

5. Guld – 100% Bolidens fel. Det är nåt tragiskt i att se starka män bryta ihop av ett kolli stort som ett mjölkpaket.

6. Fisk – 757 är det största narrow-body planet – alltså ganska stora lastutrymmen, utan containers. Fisken, det självförklarande smeknamnet för Icelandair, kommer varenda jävla dag fullastad med fisk. Betraktas som en straffkommendering – “vad har jag gjort nu?”. Värst är hälleflundrorna, som lik (100+ kg rensade) fast i plastpåsar. Klädbyte efter utfört uppdrag, paketen läcker givetvis.

7. Arabiska väskor – Det finns tydligen väskkulturer runt om. I Syrien (Syrian Air) gäller devisen Size Matters. Väskor, ja vi snackar vardagsrum, fulla med vad vet jag, och sen ska de ha med micros och diskmaskiner också. Nej, det är inget skämt. Men det stannar inte där, Syrian är en av de få med säkerhetsnoja av den magnituden att de tillämpar utpekning. Utpekning innebär att alla väskor ska ställas på backen, sen ska passagerarna vallas ut på plattan för att i tur och ordning peka ut sin väska, som ska lastas på vagnen igen, och till sist lastas in i lastutrymmet. Incheckningen skriver vikten på heavy-tag:en om vikten överstiger 20kg. 70kg är inte ovanligt på Syrian. Outpekade väskor går till destruktion, typ. Inte ens Amrikanarna är så här nojiga, ens efter 911.

8. Post – säckarna innehåller hårt buntade packar av kuvert, som tegelstenar. De väger inte så mycket, facket på Posten har satt en limit på 20kg per säck, men just att de ligger i en säck gör att de är så svåra att få grepp på. Londonflygningarna är värst – 2500kg (4-5 vagnar) post räknas som normalt.

9. Japaner – japaner ska alltid till Oslo. Ja, de ska på nån kryssning. Väskorna är stora som fan, men de är i alla fall konforma. Det sägs att de hyr dem – det är därför de är exakt likadana.

10. Tomma postsäckar – ett tragiskt faktum är att vid övervikt är tomma postsäckar det enda som har lägre prioritet än friåkande flygbolagsanställda när nåt ska av. Högst prio har post, följt av businesspassagerare, följt av crew (listan är mycket detaljerad och har över 100 poster).

Jag gick upp 10-11kg muskler mellan 1990 och 1999. När jag sen började på KTH gick jag upp 10kg fett.

Ha en bra helg.

// Lasse

Lars Dobos är testredaktör på Techworld och du hittar hans vardagsverk på techworld.idg.se

7 thoughts on “Anekdoter från plattan (gästblogg)”

  1. Har också jobbat med air cargo under en kort period, det var kul, finns en flygnörd inne hos mig också. Dock var det aldrig med så här dramatiskt innehåll med i frakten, och tur var väl det.

    Mitt starkaste minne var annars när man jobbade då stormen Gudrun gick. Det blev inte mycket lossning den kvällen inte.

    Reply
  2. Tack för att du delade med dig. Askul helt enkelt. Speciellt eftersom jag arbetar på Arlanda. Septiktankarna är vanligt förekommande bland “warstories” som cirkulerar både landside och airside.

    Reply

Leave a Reply