I förra veckan trodde jag inte mina ögon när jag såg att man skramlar liv i ACAP och att Stampen hoppar på det tåget. Jag skrev en post om min syn på ACAP och många, även inom traditionell media, diskuterade frågan flitigt. Men nu läser jag att det redan gått längre än jag kunnat föreställa mig. Man har för avsikt att försöka få till stånd EU-lagstiftning för att tvinga igenom ACAP.

Det branschen så storslaget presenterar som ”The Hamburg Declaration” är snarare rent humbug. Och kan mycket väl komma att bli den sista spiken i kistan. Inte för att det kommer att göra någon skillnad utåt sett, utan för att det fräter sönder inifrån.

Vad hände med de stolta idealen vi alltid lutat oss mot? Fundamentet för det vi gör, our reason to be? Alla tidningar har stora ord i sina mål och visioner. Se tex vad Helsingborgs Dagblad säger.

mission496

vision496

(Nu är HD en tidning som jag vet arbetar oerhört aktivt för nätets utveckling och ärligt strävar efter att leva upp till sin mission och vision. De står utanför ACAP, och har vad jag vet inga planer på att gå med heller. I det här fallet tjänar de bara som exempel på hur mission och vision formuleras i hela branschen.)

Jag har den djupaste respekt för den ekonomiska krisen som genomsyrar mediebraschen. Men att ge avkall på det som är ens innersta kärna kommer inte att lösa några problem. Tvärtom kommer det bara att urholka stenen snabbare.

Den kontroll WAN strävar efter att tillskansa sig med ACAP och juridiskt tvång är inget annat än ett (dåligt) försök att fortsätta kontrollera affärsmodellen, genom att skruva tillbaka tiden till den tidålder då distributionen var en trång sektor. Jag vet, vet så väl, att den konstruktionen på många sätt har gjort oss gott genom tillåta en tredje statsmakt att byggas upp – en som i många år gjort gott genom att kontrollera de andra makterna. Men nu ser tiden annorlunda ut, och de ni gör skadar demokratin. Den skadar hela branschens innersta grund.

Tänk om, snälla!

Lite länkar, nya och gamla

Ursäkta röran.