TU är en branschorganisation för Sveriges tidningar. TU pratar ofta om mångfald, men menar då att det ska finnas många medier, och en ”åsiktsmångfald” – inte att medlemsföretagen ska spegla den mångfald som utmärker det svenska samhället.

När diskrimineringsombudsmannen pratar om mångfald så handlar det om diskriminering på grund av ”kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder”.

TU däremot, verkar helt fokusera på genusfrågan. Tex ännu en gång i Anna Serners blogg: ”Chefskap i tidningsbranschen en kvinnofråga”. Jag har tidigare efterlyst svar på vad TU gör för övriga gruppers osynlighet på tidningsredaktionen men inte fått något bra svar.

Och när TU för en gång skull pratar invandrare och integration så handlar det om sådana här formuleringar.

Vi vänder på perspektivet och granskar medierna. Hur skildrar medierna invandrare och integration? Vilka skildras och hur skildras de? Hur får de skildrade komma till tals? Vad tycker de som skildras?

Med tanke på hur mycket ”vi och dem” det är över den formuleringen rekommenderas en titt på SCB:s befolkningsstatistik

Till nästa års Almedalen, och diskussionerna om mediemakt, vill jag uppmana TU att lyfta den här frågan på allvar. Hur ser det ut med den totala mångfalden i medlemsföretagens personalstyrka, framförallt på redaktionerna? Eller är det inte viktigt?

Vi kan till och med göra frågan ännu enklare. Hur det det med mångfalden i den svenska gruppen på NMP?