Long story short. SvD gör en intervju där man låter Nikke Lindqvist, Sofia Mirjamsdotter och mig tycka till om Google plus. Artikeln publiceras i tidningen och på SvD.se. All is well.

Nu hittar jag exakt samma text som en del av en annons på Aftonbladet.

Jag har sparat skärmdumpar här.

Förutom att hela avdelningen är en enda annons har man sprängt in annonslänkar i texten. Det ser verkligen hemskt ut, och är inte alls ett sammanhang jag trivs i. Jag har inte tillfrågats och jag är ganska säker på att varken Nikke eller Sofia heller blivit det. Vilket jävla sätt.

Givetvis är det en sak att ställa upp för en redaktionell text, och något helt annat att göra det för en annons. Så vart skickar jag fakturan. Aftonbladet, SvD (se uppdatering längre ner), Schibsted eller Telenor?

Uppdatering: inser att kunskapen om Namn- och bildlagen inte är så spridd som jag trodde. Den är inte så komplicerad, och alldeles glasklar redan i första paragrafen

1 § Näringsidkare får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet använda framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jämställs annan beteckning som klart utpekar viss person.

Uppdatering: Ja, allt mitt material på den här sajten och i många andra sammanhang är CC BY. Det betyder att det får lov att användas kommersiellt. Men i det här fallet publicerade jag inte materialet själv utan lät mig intervjuas. Det är för mig en milsvid skillnad när det redaktionellt skapade materialet sedan används kommersiellt utan att jag tillfrågas.

Uppdatering: Aftonbladet erkänner uppenbarligen skuld i frågan. Sidan är redan nerplockad, utan någon om helst kommentar till oss. Det ska bli intressant att följa upp det här.

Uppdatering: Jag vill fria SvD från misstanke om delaktighet. Både Martin Jönsson på SvD och reportern Catarina Håkanson verkar lika överraskade. Att jag lät misstankens skugga falla även på SvD inledningsvis berodde på några olika saker.

  1. Reportern mailade från en schibsted.se-adress, och det hör inte till vanligheterna. (Schibsted är alltså den mediekoncern som både SvD och Aftonbladet ingår i)
  2. Tiden mellan publiceringen hos SvD och i ”annonsbladet” var så kort att det kändes samordnat
  3. Tidningens system för att leta ”textstöld” på nätet (som jag antar att de har rullande) borde ha uppmärksammat det här.