Caroline Nellemann har studerat den iranska bloggosfären för sin magisteruppsats och jag önskar att hennes presentation på Reboot kunde ha varit längre än den knappa halvtimme som hon hade till förfogande. Iran, med sina restriktioner i media och demokratiska svårigheter, är ett oerhört intressant studieobjekt.

Det mest anmärkningsvärda och det som publiken mest hajade till på var när Caroline i början av sin presentation konstaterade att Farsi är det fjärde största språket i bloggosfären. För folket i Iran har bloggarna blivit ett sätt att få uttryck för sina åsikter, hitta likasinnade för diskussioner eller som mediala “watchdogs”. Speciellt ungdomar och kvinnor har fått en chans att uttrycka sina åsikter via bloggarna.

Samtidigt har de iranska myndigheterna en paradoxal hållning mot bloggutvecklingen. Presidenten har en egen blogg, de har skapat en myndighetsavdelning som håller koll på utvecklingen av religiösa bloggar och det finns en officiell bloggfestival. Å andra sidan utvecklar de filtreringssystem för internet som liknar de som utvecklas i Kina och har begränsningar på bredbandshastigheten för vanliga människor.

Caroline Nellemanns avslutande tankar handlade om vilka möjligheter som bloggosfären faktiskt skapar, bland annat att nätverkande och communities skapas via bloggosfären som kanske inte hade uppstått annars. Hon ställer sig frågan om det går att mäta det inflytande som bloggosfären har på de iranska medborgarna, och jag undrar detsamma.

Tydligt är att bloggarna har blivit en kugge eller ett stort steg framåt i sann demokratisk anda för iranierna. När de traditionella medierna inte kan tillgodose invånarna eller när de saknar forum i samhället där de kan föra ut sin åsikt, är det tydligt att de lätthanterliga bloggarna har blivit en ny kommunikationskanal.

Synd att Caroline Nellemann inte hann med att ta emot frågor. Den diskussionen hade jag gärna ha velat höra mera av.