2007-03-03. Det var dagen då jag gick med i Facebook. Jag jobbadeCNET News.com i San Francisco och skulle göra research för en story som sedermera blev “A sunny hiring time for talents”. Till den behövde jag collegestudenter, men jag var för gammal för att hitta dem.

Min unga och fräcka TV-tjej-kollega, som knappt gått ut college, kom förbi och sa: “använd Facebook”. Ok, sa jag oförstående. Jo, jag hade hört talas om Facebook, jag var ju ändå i Silicon Valley. Men ändå. Hur skulle jag hitta studenter där. “Använd mitt nätverk”, sa hon.

Sagt och gjort. Jag hittade ett antal studenter att intervjua, men sen lät jag i princip mitt Facebook-konto vara i några månader.

Att skriva den här posten har varit en resa bakåt i tiden. Det tråkiga är att jag har raderat en del av mina egna spår. Men jag tror anstormningen började så smått i maj, juni, juli 2007 för att sedan kulminera i augusti och september. Några gånger kunde jag vakna på morgonen i San Francisco och ha hundra friend requests från vänner i Sverige i inboxen. Som från ingenstans fanns hela mitt nätverk på Facebook.

Vad var det som hände?

Facebook gick från att vara en nätverkssajt på Harvard till att bli ett globalt internetfenomen och företaget har en relativt lång historia i internetsammanhang. I februari 2004 lanserades Facebook av Mark Zuckerberg, Dustin Moskovitz, Chris Hughes och Eduardo Saverin från deras studenthem på Harvard. Nätverket spreds bland amerikanska college och universitet, men den 26:e september 2006 öppnades det upp för allmänheten. I december 2006 nådde sajten 12 miljoner aktiva användare. Och idag har den drygt 300 miljoner aktiva användare varav 2,5 miljoner av dem är svenskar (allt enligt Facebooks egna uppgifter).

I oktober 2007 lämnade jag USA och började som journalist på affärstidningen Internetworld. Då låg Sverige på fjärde plats över att ha högst Facebook-penetrationen i världen. Jag kom till en tidning som tog en position i det fenomen några kallar den svenska Facebook-vågen. Facebook hade då nått riksmedia och de frågade i sin tur oss.

“Det var då, direkt efter semestern, som Facebook slog till med full kraft. Tidningarna började ringa och undra vad som var på gång. Frågorna var betydligt fler än svaren. Det visade sig snart att de få som med trovärdighet och auktoritet kunde uttala sig om trenden bakom Facebook var just vi på Internetworld. Under de första månaderna på hösten var det få tv-soffor som vi på Internetworld inte satt i. Varje radioprogram med självaktning körde ett eller flera inslag om Facebook-trenden. Internetworld var en stående gäst. Stora som små tidningar ville berätta om sociala medier.”

Så skriver Internetworlds chefredaktör Magnus Höij i tidningens bok: Facebook-febern – hösten då sociala medier på allvar tog plats i debatten.

Det var Fredrik Wass (“Mr Facebook” även kallad), då redaktör på Internetworld, som svarademånga av mediernas frågor. Det diskuterades allt från varför nätverket blivit så stort till om man ska våga vara privat på nätet.

Så här skriver Fredrik Wass i en kommentar på sin Bisonblog: “Grejen med Facebook är spridningshastigheten och flödena. Aldrig tidigare har så breda användartyper använt en och samma nätverkssajt.”

Det var ett nätverksbyggande som funkade. Sociala medier låg i tiden och det hjälpte till. Men på Facebook, till skillnad från vad man var van vid tidigare, registrerade man sig med sitt riktiga namn. Det gjorde att det gick lätt att hitta folk och nätverket växte vidare snabbt och organiskt. Där ens vänner var, där ville man själv också vara.

Facebook påverkar alla – privatpersoner, stora och små företag och nya och gamla medier. Idag är det lika mycket mediernas vän som deras konkurrent. Jag berörde det i min bloggpost om lokaltidningarna i SvD.s:es bloggstafett förra veckan. Att nätverk som Facebook och Myspace upptar människors tid och att det kanske är dit man istället söker sig för att hålla koll på lokala händelser. Samtidigt är det ett av de ställen medierna kan bevaka snacket som går, där de kan göra research och kontakta intervjuoffer, där de kan sprida artiklar och blogginlägg och därifrån de får mycket trafik. Men framförallt där de kan träffa sina läsare. Emanuel Karlsten på Dagen berättar här om hur Facebook blev en av de viktigaste medarbetarna på tidningen.

Det fanns dock en tid när vi pratade om att Facebook var på nedgång. Internetworld intervjuade IDG-folk i webb-tv inslaget “Backlashen för Facebook har börjat” i början av 2008. Jag var en av dem som svarade på frågan om Facebook skulle vara på dekis i december 2008.

Jag svarade ja och trodde kanske att engagemanget skulle flytta någon annanstans.

Linus Larsson på Computer Sweden hade rätt. Jag hade fel. Nätverket har inte flyttat ut och Facebook är inne i den andra vågen. Engagemanget är starkare och aktivare än någonsin. Facebook fortsätter att vara mainstream, det är dock inte lika populärt bland de unga, men det berör ända upp i åldrarna. Nu finns till och med min mamma där.

Miriam Olsson är journalist på affärstidningen Internetworld och skriver om digitala affärer. Hon bloggar, twittrar och är en Geek Girl.