En ansvarig utgivare är ansvarig för publiceringen. Det ansvaret tar han genom hantering av materialet på väg mot publicering, oavsett om det sker genom en tryckpress eller via en webbserver. Den som är ansvarig utgivare när det beslutet fattas är den som är evigt ansvarig för publiceringen, oavsett om denna sedan slutar som ansvarig utgivare. Det finns det exempel på, senast när Hans Månsson fick stå till svars för en publicering i anslutning till mordet på Anna Lindh, flera år efter att han slutat som ansvarig utgivare på Sydsvenskan.

Nu är Sydsvenskan i hetluften igen. Och den här gången håller man nuvarande utgivaren, Daniel Sandström, ansvarig för en annan av Hans Månssons publiceringar.

Det här leder till en massiv diskussion, så klart, eftersom beslutet kan ha en enorm påverkan.

Min bild är extremt enkel. Ansvarig utgivare är en process som leder till att materialet publiceras. Utgivaren lämnar det till tryckpress eller till databas och tar ansvar för det beslutet.

Att den tidningen sedan finns tillgänglig i liggare på bibliotek i 100 år, eller levereras via en webbserver i 100 år, påverkar inte efterföljande utgivare. Det är fortfarande den som fattade publiceringsbeslutet som är ansvarig, död eller levande. Men det är bara i det ena fallet han kan sakföras för det ;)

Jag skulle lagt mer tid på att länka upp den här och jag ska återkomma till den i helgen. Men jag blev engagerad i en diskussion på Twitter maa @tdhse artikel ”Sydsvenskan-domen är helt rimlig” och behövde en platshållare.

Publiceringen handlar inte om något som sker varje gång servern svarar på ett http-anrop, publiceringen sker i införandet
Länkar: TF (1949:105) och YGL (1991:1469) Läs också 1998:1439 samt 2002:909. Johan Grafström på UR skriver klokt: ”Vem vill vara ansvarig utgivare?” (nej, jag har inte missat skillnaden på TF och YGL i det här fallet, men jag lutar mig helt mot min tolkning av bilageregeln)

Ursäkta röran.