Om du inte betalar för det är du inte kund, du är produkten som är till salu (Inte sant!)

Om jag haft en krona för varje gång jag hört någon hävda ”om du inte betalar för det är du inte kunden, utan produkten” och olika varianter på temat… Det kommer ursprungligen från det engelska originalet ”If you are not paying for it, you’re not the customer; you’re the product being sold”. Men det blir inte mer rätt, i alla fall inte självklart rätt, oavsett vilket språk det presenteras på.

Bakgrunden är den skeptiska hållning till ”gratis-tjänsterna” som kommit att bli allt mer framträdande. Man menar att om Google och Facebook ska kunna tjäna pengar på något som de levererar till dig utan kostnad, så måste de betrakta dig som den produkt de säljer. Men det är för grunt, det stämmer inte. Sant är däremot att du är deras värdefullaste tillgång, utan dig – nöjd och glad – så har de inget värde alls.

Problemet är att rubrikens resonemang bygger på att det enda sättet att bli kund, alltså någon att vårda och sätta i första rummet, är att denne någon betalar. Men så är det så klart inte. Det har aldrig varit självklart att det enda värde som kan hanteras i en transaktion är pengar. Tvärtom, många av de viktigaste sakerna i livet handlar inte alls om pengar. Kärlek, tex, som KG Hammar så klokt påminde oss om en gång i tiden.

Sant är att du bygger ett värde för Google och Facebook som de kan tjäna pengar på. Man kan säga att du betalar för tjänsten genom att bidra med både innehåll och data som tjänsterna sedan kan använda för att tex driva trafik och sälja annonser på ett mer riktat sätt. Men det betyder inte att DU blir produkten och annonsköparen är den enda kunden. De stora gratistjänster som jag har fått förmånen att se in i har ett oerhört kundfokus på oss som är användare. Visst händer det att det blir fel, men de är mycket väl medvetna om vems behov som måste sättas i första rummet. Eller enklare uttryckt:

Du betyder mer för Google och Facebook än vad de betyder för dig. De är fullständigt beroende av dig, och vet att du kan rösta med fötterna och gå någon annanstans om du inte känner dig uppskattad. Och det ska du göra. Det är ditt ansvar i den här affärsuppgörelsen.

Att springa omkring och hojta om att man inte är kund bara för att tjänsten är gratis leder inte till den sortens medvetenhet. Det leder bara till att vi uppfattas som maktlösa mähän, passiviserade av något som sägs ligga bortom vår kontroll. Inget kunde vara mer fel.

Accountability, eget ansvar. Se till att utbilda dig, håll koll på de tjänster du använder, fundera och reflektera. Fatta egna och välgrundade beslut och rösta med fötterna om du inte gillar det som händer. OK?

Bildcred; lånad av NICKYmakebelive från Deviant art. Klassiskt citat.

21 thoughts on “Om du inte betalar för det är du inte kund, du är produkten som är till salu (Inte sant!)”

  1. Så det nya uttrycket kanske borde vara “Om du inte betalar det, så är du viktigare för leverantören än vad leverantören är för dig”? Det låter trevlig på något vis… Men det gäller ju inte sällan även om man betalar för sig.

    Reply
    • Det intressanta med tanken om data som mitt kapital är att det blir oerhört mycket viktigare med retention än om det handlar om traditionell betalning.

      Reply
      • Jupp. Jag kan ju alltid ta min data och gå, även om det blir allt mer komplicerat ju mer man snärjer in sig. Å andra sidan så är ju min data färskvara, och de som lever på den har ju ett reellt behov av att jag tillhandahåller mer. En abonnemangsmodell helt enkelt, där jag regelbundet betalar med mer data.

        Reply
  2. Som jag pratade om på Webbdagarna: vår data är vår valuta. Det är också genom den vi kan – precis som vilken betalande kund som helst faktiskt ställa krav på tjänsterna.

    Reply
  3. En kund är formellt en fysisk eller juridisk person som köper en vara från ett företag. Om du aldrig har köpt något från till exempel Facebook så är du “bara” en användare (och potentiell kund). I grunden handlar denna diskussion om att du måste ge för att få. Du får tillgång till tjänsten men bara om du accepterar användarvillkoren. På samma sätt så kan du få likes om du ger likes, du kan få kärlek om du ger kärlek etc. Den som ingen ger brukar ingenting få. Give to get! Självklart betyder användare jättemycket för Facebook och Google. Utan användare skulle de inte ha några kunder!

    Reply
  4. En viktig skillnad på gratistjänsterna, där du “betalar” med din data, och de tjänster där du betalar med faktiska pengar är att gratistjänsterna kommer aldrig att ha dig som användare som huvudfokus. Det kommer vara viktigare att tillgodose annonsörerna och se till att de får valuta för pengarna. De kommer att genomföra förändringar som inte är till för att gagna dig utan annonsörerna. Som exempel så tar jag upp Twitters senaste ändringar där de pö om pö kapar av tredjepartsklienter och API-användare för att få användarna att använda deras annonsbaserade klienter. Och som svar på detta ser vi app.net:s uppkomst.

    För att råda bot på detta så tycker jag att man ska betala för de tjänster man använder helt enkelt. Detta kommer att göra att företagen som levererar tjänsterna kommer få en stabilare bas att stå på och ha _en_ kund, dvs deras användare.

    Länkar vidare lite:- Pinboards skapare bloggade om detta, http://blog.pinboard.in/2011/12/don_t_be_a_free_user/

    – Frustrationen efter att Sparrow sålt ut sig, http://www.elezea.com/2012/07/sparrow-google-acquisition/

    Reply
    • Du hävdar bergsäkert att det är på ett visst sätt. Jag är precis lika säker på att du har fel. Att Twitter gör på ett visst sätt eller att Pinboards skapare ser en viss modell som bättre säger inget om själva huvudtesens giltighet.

      Jag har personligen resonerat med smartskallar på insidan av de stora företagen, och de är glasklara när det gäller prioriteringarna.

      Reply
      • Bergsäkert på samma sätt som du är i din blogpost, inte konstigare än så.

        Hoppas de smartskallarna du har att göra med resonerar smartare än Twitter då.

        Jag tror att det är lätt att tappa fokus på användarna när man ser att affären inte ger den ROI som man hade tänkt sig, eller man ser sin investering förlora i värde. Då finns det en stor risk att man gör felslut som gynnar annonsörer och inte användarna.

        Reply
    • Jag vet att du har fel, iaf i mitt fall. Jag håller på att starta en “gratistjänst” för användarna. Vårt största fokus är utan tvekan “gratisanvändarna”. Utan dessa, och under förutsättning att de är nöjda kan vi inte ta betalt i andra änden och hela vårt koncept faller. Ha en trevlig helg!

      Reply
  5. Citatet är bra eftersom det är lite provocerande men jag tror inte heller att det är helt rätt. Man är snarare en tillgång än kund vid användandet av en gratistjänst.
    Låt mig sväva ut i en metafor
    Facebook är en skogsägare och vi som använder facebook är träd. Vi betalar inga pengar för att stå på FB’s mark men drar nytta av jord och plats. Skogsägaren Facebook är dock inte i trävarubranchen utan i luft-branchen där pengarna kommer från hur mycket syre som finns i luften. Vilken tur för vi som träd producerar ju just syre. Då är det klart så att FB är väldigt måna om att vi träd ska må bra och stå kvar på just FB’s mark. Vi träd betalar alltså inte pengar utan med syre för att få stå där. Vi är heller inte kund så vi kommer bara att ha begränsad möjlighet till påverkan på skogsägaren. – Den dagen skogsägaren FB inte har några luft-kunder kommer han bli trävaruhandlare….

    Tja, det går säkert att hitta konstigheter i den metaforen.

    Reply
  6. Det finns en valuta som är mer värd än vår data och våra pengar. Vår mest ändliga resurs, som inte kan reproduceras: Vår tid.
    Var rädd om den, ge den till människor och företag som respekterar dig – du kan aldrig få den tillbaka.

    Reply
  7. Ursäkta, men det här är skitsnack.
    Google och Facebook är företag. Företag finns till för att tjäna pengar åt sina ägare, förr eller senare. Annars är de ideella organisationer, med andra finanseringsvägar. I den mån Google och Facebook tjänar pengar är det från annonsörer, för att de kan erbjuda kunskapen om attraktiva avgränsade målgrupper att annonsera till.

    Ingen betalar för det du skriver på din facebooksida. De tjänster Google och Facebook erbjuder är metoder för att få oss, produkterna, att strömma till. Många anser att tjänsterna är värda de personuppgifter man lämnar ifrån sig, men det är inte där den ekonomiska transaktionen sker. Naturligtvis har företaget ett “stort kundfokus”, precis som vilken köttbonde som helst måste ha det på sina grisar. Annars har man inget att sälja. Men det gör inte grisarna till kunder.

    Jag antar att man måste ha många års inskolning i sociala-media-branchen om man inte kan förstå det här, precis som man måste ha för att kunna använda ordet “kärlek” i samband med den här delen av reklambranschen.

    Reply
      • Jaha, så fasanerna och vildvinen på jaktgårdar är kunder där? Tänkte inte på det. Har du något sakargument?

        Reply
        • Men vänta nu här, du högg till med en metafor och jag bemötte den. Det känns inte speciellt konstruktivt att föra den här diskussionen med dig, känns som du är väldigt arg av någon anledning.

          Reply
          • Som sagt, har du något att framföra i sak, frånsett metaforiken? Normalt sett är metaforerna inte det som behöver bemötas. Du bemötte min metafor i stället för sakfrågan. Jag fortsatte därförpå din linje och får höra att jag är arg och att du inte vill vara med längre.

            Jag säger att det du påstår i din text är helt fel. Kom gärna med konkreta sakliga argument.
            Skulle jag vara arg av någon anledning skulle jag istället säga att du försöker blanda bort korten, eftersom den bransch du lever av mår bättre av att handelsvarorna inte förstår att de är handelsvaror. Men det gör jag ju inte…

  8. Tycker också rubriken är fel, trots att jag snabbt utan att tänka till tyckte den stämde.

    Vi är inte produkter, men inte heller kunder. Vi är användare. En grupp olik dessa två där vi fritt tillåter dessa tjänster att samla in data om oss och sälja den vidare, samt rikta sin annonsering mot oss. I gengäld mot gratis användning och tillgång. Alltså en tredje livsform som kan välja vem vi vill dela vår data med primärt (men ej tredjepart)…..en slags digital kyrkokör, om en av oss försvinner händer inget, men om majoriteten försvinner dör musiken.

    Reply

Leave a Reply