Jag har precis levererat en text på engelska – och kan konstatera att jag för länge sedan passerade gränsen med fler skrivna texter på engelska än svenska. Så igen slås jag av hur dåligt det är att tillhöra en språklig minoritet.

Vid upprepade tillfällen under årens lopp har jag fört fram tanken om att vi borde skippa svenskan och gå över till engelska. Det finns andra alternativ, men engelskan har fördelen av att vara västvärldens gemensamma internetspråk och samtidigt ligga tillräckligt nära oss för att övergången inte ska bli jobbigare än nödvändigt.

För det kommer givetvis att bli fruktansvärt jobbigt. Jag vet hur kass min egen engelska är. Men poängen är inte för min generation, eller kanske inte ens för min sons generation – utan för barnbarnen. Jag vill inte att de ska behöva lida av samma språkliga hinder som vi gör.

Det vore så klart en radikal förbättring för den generation som slipper födas in i det språkliga fängelse det utgör att tillhöra en minoritet på under 10 miljoner människor. Engelskan är förstaspråk för nästan 400 miljoner och talas av nästan två miljarder människor.

Språket är något underbart. Men också ett bekymmer…

När jag lyft det här i olika sammanhang, som ett tankeexperiment, möts jag genast av mothugg som gränsar till fysiska. Man blir så otroligt provocerad av tanken på att vi ska överge ärans och hjältarnas språk att all intellektuell verksamhet upphör. Det blir inga tankar kvar att diskutera. Visst är det lite märkligt?

För om vi inte ens kan diskutera en sådan idé, hur ska vi då komma vidare. I en tid då 3 miljoner svenskar delar plattform med 350 miljoner andra människor på facebook, i en tid då realtidswebben gör att översatta texter alltid kommer att vara hopplösa eftersläntare, i en tid då många tecken tyder på att nationalstaten faller sönder (sörjd och saknad av ingen?) i en ökad globalisering… Hur ska vi på allvar bädda för våra barnbarn om vi inte ens kan vända tanken på att pensionera svenska språket ett varv i debatten?

Varför är det så tabu? Hur viktigt är egentligen vårt ”modersmål”?

Rent praktiskt är det inte så svårt, många länder har gått igenom liknande processer. Dyrt, javisst, men övergående. Och samtidigt, tänk så många arbetstillfällen som öppnar sig när det inledande översättningsarbetet ska genomföras. Grunden är att vi bara byter rakt av från en dag till en annan. Ungefär som när vi skiftade från vänster- till högertrafik.

Uppdatering: Baekdal har skrivit bra, och alldeles färskt. Läs!

Bildcred: cc licensed ( BY NC ND ) flickr photo shared by magdalar

Ursäkta röran.