Jag älskar att tänka på, och diskutera, skolans roll i framtiden. Fångar samtal och tankar var helst jag kan, oavsett om det är under en föreläsning för ett gäng åttor eller om det är som en del av referensgruppen för Malmö Högskolas framtida strategi. Eller om det är på Facebook. Idag skrev Troed Troedsson:

Med materialsport menar jag en idrottsgren där utveckling och val av utrustning blivit väl så viktigt för resultaten som idrottarens förmåga. Ofta kännetecknas en materialsport av att man infört regler som begränsar materialval och materialanvändning. Det förstår jag om syftet är att jämställa villkoren för de tävlande eller för att se till att inte arenan blir för liten för diskuskastarna.

Skola har blivit en materialsport och vi bör vara väldigt vaksamma på två saker:

För det första – de som förstår det här är på väg att göra stora framsteg – vilket kommer att uppfattas som orättvist av de som inte förstår.

För det andra – de som inte vill, kan eller förstår de nya materialen kommer att förespråka regeländringar som gör att man inte får, bör eller kan använda den nya tekniken fullt ut.

Och då spinner mitt huvud loss. Jag kommenterar: ”Det är svårt att inte se Oscar Pistorius framför sig, och svårt att inte tänka: är inte alla sporter potentiella materialsporter?”

Löpning har traditionellt inte betraktats som en materialsport, men när den som tidigare betraktades som ”disabled” inte bara är ”differently abled”, utan tvärtom ”superabled” måste vi tänka om. Pistorius har redan idag potentialen att springa snabbare än än en ”fully abled” löpare, och det ställer hela idrotten på huvudet. Han är långt från ensam. Aimee Mullins, är en annan fantastisk människa, som knuffar de här gränserna. Och lär oss massor i processen.

Applicera det här på hur tekniken gör oss allvetande, konstant sammankopplade, och hur hela världen faktiskt äntligen kan vara med

Då blir alltså frågan vad den tekniska utvecklingen mot materialsporter – fysiska och mentala – betyder för skolan, i linje med Troeds tankar. Men också vad det betyder för resten av vårt samhälle. Är till exempel det stora problemet verkligen den digitala klyftan, eller är det att vi faktiskt håller tillbaka – just för att vi är så rädda för att allt ska bli en materialsport?

Hur tänker du?

Bildcred, jag säger som alla andra: ”Image courtesy of Oakley”