Socialt handikappad utan Facebook

K och jag satt och reflekterade lite runt en oss närstående skilsmässa. Eller, nja, inte direkt närstående utan i det yttre gränslandet av vänner och bekanta – för att återanvända den finfina relationslöken som @hepp ritade för flera år sedan

I det fallet handlade det om att beskriva hur vi gratulerar varandra, och det är ju ett kärt besvär. Men när vi ska närma oss någon som vi bryr oss om i ett tyngre sammanhang så blir det svårt. Och där kan facebook göra en stor skillnad, om vi tillåter det. Det kanske låter konstigt, normalt sett ryggar vi ju undan från det mest privata i offentliga sammanhang, men prova att tänk ett varv till.

När en mer eller mindre avlägsen bekant går genom en tuff period, tex en skilsmässa, är det sällan vi får reda på det direkt. Det är information som letar sig fram på omvägar, så klart, och helt mänskligt. Ofta stannar det där, med att vi vet, sedan är det bra med det. Men någon gång ibland vill vi mer, vi kanske tror vi skulle kunna hjälpa till på något sätt. Vi kanske vill sträcka ut en hand, men det går ju inte enkelt. Eftersom vår vetskap inte kommer från den det berör är det inte så lätt. Någon har ju “skvallrat” och en fungerande returkanal saknas. Istället händer inget.

Jämför istället med situationen när vår bekant lever transparent och postar sin situation på Facebook. Vi nås av budskapet direkt från källan och kan välja om, och isf precis hur, vi ska engagera oss. Tillsammans och i samspel. Elektroniskt eller över en fika. Kanske först på försiktigt och trevande avstånd, på sikt kanske nära nog att inkludera en axel att gråta mot.

Givetvis är det inte för alla, i alla fall inte än. Men när vi resonerade om det här hemma hade vi svårt att se hur det inte skulle leda till det bättre. Facebook är ju faktiskt icke-tvingande, och skulle i det här läget bara kunna tillföra nya möjligheter.

Eller?

19 thoughts on “Socialt handikappad utan Facebook”

  1. Ni har helt rätt om ökade möjligheter att leva transparent och dela sin situation på Facebook.
    Testade i torsdags att posta en FB-status om en jobbig period på sjukhus efter att min dotter blivit akut sjuk. Resultatet blev flera omtänksamma kommentarer från såväl nära vänner som twitterkompisar:)

    Jag ser bara möjligheter med Facebook och håller med om att det bara kan leda till det bättre när det gäller att engagera sig i andra människor.

    Reply
  2. Öppenhet och transparens tror jag ligger mycket på hur vi är på individnivå.

    Så länge jag själv avgör vad jag vill dela med mig av när det gäller mig själv tycker jag det är helt ok. Jag har alltid själv ansett att “problemet” med t ex Facebook inte är vad jag själv skriver utan när andra kommenterar och sådant som jag sagt i ett privat sammanhang kommer fram på ett oväntat sätt.

    Reply
  3. Instämmer i “gillandet”, men anser att man även måste ta in en tanke om “skyldigheter”. Förr i tiden var det ett absolut måste att skicka ett tackbrev till värden/värdinnan/värdparet efter det att man varit hembjuden på middag eller liknande. Denna typ av artigheter bör man nog anse är ett “civiliserat måste” för alla väluppfostrade netizens idag – nu när det blir så enkelt att bara dra iväg en “Tack-för-igår-kommentar”.

    Tillika gratulationer för födelsedagar, födslar och andra tilldragelser av positiv karaktär.
    Och sorger? Ja, att inte skicka ett DM till vänner i sorg – vad är man för mensch då?

    Reply
    • Sånt där är så svårt. Ett enkelt “tack för middagen” från en vän till en annan kan lätt leda till att en tredje undrar varför den inte var bjuden. “Tycker dom inte om mig?”
      Vi har inte de sociala redskapen att fungera i dessa världar än. Hoppas på den yngre generationen.

      Reply
  4. Det som jag brukar kalla transparens by proxy. Du har helt rätt, och det är något som vi måste lära oss leva med. Det är alltid den som är medt transparent som i praktiken lägger ribban. Vi som lever öppet kan och bör välja att visa hänsyn, men ibland kan vi inte ens föreställa oss att vi kliver över någon annans osynliga gräns.

    Reply
  5. Vänner är inte problemet här, utan de som befinner sig längre ut i löken – och som kanske inte finns på Facebook, eller iaf inge väljer att kommunicera sin situation där.

    Reply
  6. Fördelen är ju att att jag/vi väljer exakt vad vi vill dela.

    Nackdelen är att det dels blir synligt för en vidare , ibland lite okontrollerbar, krets.

    Problem riskerar att orsakas av, oavsktligt oftast, vidarebefordrad information.

    Hur vi hanterar att det privata blir mer offentligt återstår att se.

    Reply
  7. Tack Jocke,

    Dottern repar sig och det går och rätt håll.

    Angående att dela med sig så konstaterar jag återigen att min dotter (dryga tjugo) och hennes kompisar inte har några som helst problem att leva transparent på nätet. De delar med sig av det mesta, i glädje och i sorg.
    Och är det nån som uttrycker sig lite plumpt i en kommentar så är de inte sena att agera.

    Jag fick klura bra länge på min statusformulering innan det kändes ok.
    Tror det är en generationsfråga och att vi som inte hängt lika länge på nätet behöver tänka ett varv till:)

    Återigen, facebook är ett suveränt sätt att informera om sin situation. Det är direkt och man väljer själv hur öppen man vill vara i sin kommunikation.

    Reply
  8. Jättebra bloggpost, och poäng. Tycker mig se det här allt oftare. Relationer som går i stöpet, eller som har skapats, är trots allt värdefulla för ens kontakter/vänner. Även de närmaste.

    Trots allt är det så att även de närmsta vännerna ofta stängs ute från sådan information initialt. Det finns inget naturligt sätt att säga det på, så att säga. Men på FB är det naturligt, för det händer dagligen. Och det gör att man inte stänger ute någon. Att glömma berätta något för en vän är alltid en liten stöt i magen, för båda parter, och genom att vara transparent glöms ingen – och hjälp eller hyllningsrop når lättare fram.

    Fördelen med FB är ju också att de flesta som startar, eller har, en relation gärna skyltar med den. Vilket innebär att om det någon gång spricker, måste de ändra relationship status – o whips så blir det transparent utan att ens välja det. En styrka i FB:s system, tycker jag ;)

    Reply
  9. Transparent eller inte. Läste nånstans att FB är en av de mest bidragande faktorerna som leder till skilsmässa alt. “break up”. Det har blivit mer ett klumpigt begär att skylta sina relativt vanliga och mediokra liv med lite mer konsekvenser än vanligt…
    ska man börja ta ut skilsmässa via http://www.skilsmassaonline.se nu oxå eller?

    Reply
  10. jag vill bli handikappad
    jag vill bli på körd med bil
    mina ben och armar
    så att jag kann inte röra mig
    alls
    bara åka rullstol
    hela livet
    så är det bara

    Reply
  11. jag vill bli handikappad
    jag vill bli på körd med bil
    mina ben och armar
    så att jag kann inte röra mig
    als
    bara åka rullstol hela livet
    så är det bara

    Reply
  12. jag vill bli handikappad
    jag vill bli på körd med bil
    mina ben och armar
    så att jag kann inte röra mig
    alls
    bara åka rullstol
    hela livet
    så är det bara

    Reply
  13. jag vill bli på körd av en bil så att jag blir skadad i båda armar och ben
    hela livet
    så att jag måsste åka rullstol hela livet
    så vill jag ha det
    och det måsste hända på en gång nu genast
    fort nu

    Reply
  14. jag vill blipå körd av en bil så att jag blir skadad i båda armar och ben
    hela livet
    så att jag måsste åka rullstol hela livet
    så vill jag ha det
    och det måsste hända på en gång nu genast
    fort nu

    Reply

Leave a Reply