Internet i de mänskliga rättigheterna tjänst (#amnestyreport2011)

Idag släpper Amnesty International sin årliga rapport. Jag har haft förmånen att få läsa igenom den på förhand och det är helt fantastisk läsning. Under 20 år har det varit i huvudsak deprimerande läsning, men nu verkar det som man andas en ny gryning. Och skälet är att man anser att internet äntligen fått det genomslag många av oss ”nördar” så länge hoppats på. Världen är fortfarande ett beklämmande träsk av brott mot de mänskliga rättigheterna, men kanske, kanske vågar vi börja hoppas på bestående förändring.

I det fylliga och mycket intressanta förordet pekar Salil Shetty, generalsekreterare, på hur internet under 2010 har fungerat som en hävstång för ständigt pågående arbetet för mänskliga rättigheter. Jag ser framför allt hur han lyfter fram

  • Wikileaks – ”Until Wikileaks, it appeared that governments believed they retained the upper hand.”
  • De sociala nätverken – ”Social networking sites may be new, but they are important because they are a powerful tool that can facilitate camaraderie and support between disaffected critics living under similarly abusive governments around the world.”
  • Den nya ostoppbarheten, och det nya medielandskapet – ”The Tunisian government sought to enforce a tight media blackout and shut down individual access to the internet but news quickly spread thanks to new technologies.”
  • Hur hårdvara och mjukvara förändrar spelplanen – ”FM Radio and mobile phones have done more to promote and protect human rights in Africa than most other conventional methods. Innovative use of crowdsourcing by the Ushahidi.com website in Kenya has opened up a whole new set of possibilities for conflict prevention.” (exempel: Harassmap)

Det finns mycket mer, och jag vill bestämt hävda att hela förordet är obligatorisk läsning för alla som vill göra anspråk på att vara engagerade i en bättre värld. I korthet – man tangerar tydligt tanken att ”digital rights are human rights”, och att de verkar i samma riktning.

I en resonerande del vägs kampen mellan det onda och det goda. Hur internet är ett tveeggat svärd som kan användas både för att förtrycka och övervaka människor likväl som i arbetet för de mänskliga rättigheterna. Här skulle jag önska en ännu mer hoppfull ståndpunkt. Internet verkar gravitera mot det goda. Wisdom of crowds handlar inte bara om kunskap och klokskap, utan också om en slags allmänmänsklig etikuppfattning.

När Wikileaks attackeras så uppstår det spontant tusentals publika speglar, något liknande skulle knappast ske vid en attack mot någon spamspridade douchebag. När regeringen försöker stänga ner internet rycker genast en armé av mer eller mindre självorganiserade internetaktivster från hela världen ut och öppnar upp igen. Den positiva kraften behöver vi smörja och hylla, inte hänfalla i en närmast påklistrad neutralitetshållning. Internet är bra, och ju friare desto bättre. Uppmaningen till regeringarna världen över måste få bli ett tydligt: Hands off.

Man borde därför också ännu tydligare peka på dubbelmoralen i hur länder som USA (och Sverige) som helhjärtat stödjer informationsfriheten i andra länder, men gärna motarbetar den på hemmaplan. ”In the wake of the leaked diplomatic cables, governments have been scrambling to figure out what crimes may have been committed by Wikileaks”. Här finns mycket kvar att hålla våra regeringar ansvariga för.

Och för att gräva lite till: jag saknar ett omnämnande av Bambuser. Möjligheten att sända live video från en enkel mobiltelefon har visat sin demokratiska sprängkraft och borde lyftas fram. Den är något helt annat än efterhandspublicering, osårbart på ett helt annat sätt, interaktivt och närvarande på ett helt annat sätt – det är utan tvekan stort nog att få en plats i rapporten när de nya arbetsredskapen får cred.

Rapporten kommer att publiceras i nerkortad version på svenska, här finns orginalet på engelska och här kan du följa reaktionerna idag när den släpps.

För andra viktiga punkter i rapporten återkommer jag med länkar efterhand som andra medier och bloggare kommenterar. Stay tuned. Nu börjar diskussionen och reflektionerna. Vad kan vi göra mer av under 2011. Var är de svaga punkterna. Hur tar vi fler steg, snabbare. Det här är spännande tider.

AP rapporterar ur samma vinkel, Internet freedom key to Arab revolts.
Rekommenderad hashtag på twitter är tydligen #amnestyreport2011. Som @amnestymaria säger: oklart varför…

Jag får gåshud av flera sekvenser från filmen, jag känner igen kära ansikten och absent friends.

Och grattis till 50 års i mänsklighetens tjänst, förresten. Bra jobbat!

Transparens: En gång i tiden var jag bokstavligt talat gift med organisationen. Min före detta hustru är fortfarande aktiv, numera som vice ordförande i internationella styrelsen. Men vi har inte haft någon kontakt inför den här texten och jag gör det inte på någons uppdrag. Mitt enda samröre med Amnesty är att vi delar ett antal målsättningar.

7 thoughts on “Internet i de mänskliga rättigheterna tjänst (#amnestyreport2011)”

Leave a Reply