Om makt

Helt kort. Det är mycket snack just nu om ”nymediemakt”, och det känns ganska mycket som ett varv till av den gamla elit-diskussionen. Min vän och vapendragare Brit och jag är oense (jag tycker att hon överproblematiserar i poster som den här och den här). Intressant att ha skilda uppfattningar i en så stor fråga från någon som jag delar de grundläggande värderingarna med. Makes me think.

Jag ska återkomma till något fylligare när jag har tid, men här är ett kort statement om hur jag ser på maktfrågan.

Först: Ja, i vår lilla twittervärld kan jag sägas ha en del makt. Och ja, vi är några som oftare än andra syns till i morgonsoffan eller radio när ”våra frågor” diskuteras. Men den världen är ju så liten, så liten. 99 dagar av 100 är det andra frågor som diskuteras och andra som sitter is soffan. Mitt perspektiv är att vi är en väldigt, väldigt liten del av världen. Och därmed en väldigt, väldigt liten del av maktapparaten.

Sedan, jag är väldigt ödmjuk inför den ”makt” jag har i vår lilla del av världen. Så här ser jag på det. Hämtat från “There Is No Indispensable Man” av Saxon N. White Kessinger, Copyright 1959. Jag lärde känna den här texten för många år sedan i en bloggpost av Guy Kawasaki

Sometime when you’re feeling important;
Sometime when your ego’s in bloom
Sometime when you take it for granted
You’re the best qualified in the room,

Sometime when you feel that your going
Would leave an unfillable hole,
Just follow these simple instructions
And see how they humble your soul;

Take a bucket and fill it with water,
Put your hand in it up to the wrist,
Pull it out and the hole that’s remaining
Is a measure of how you will be missed.

You can splash all you wish when you enter,
You may stir up the water galore,
But stop and you’ll find that in no time
It looks quite the same as before.

The moral of this quaint example
Is do just the best that you can,
Be proud of yourself but remember,
There’s no indispensable man.

Det här får inte misstas för uppgivenhet eller känsla av maktlöshet. Snarare ska det bara tolkas som att jag ser mig, och många av mina peers, som små, små kuggar i en mycket, mycket stor maskin…

Till sist, som ni kanske märkt på publiceringstempot de sista veckorna så är det mycket som händer nu. Det kan sägas vara löst relaterat till de här diskussionerna men då ur mitt typiskt positiva och framåtriktade perspektiv istället. Ska be att få återkomma till det. Hur det än bli så blir det bra.

The Bro code

6 thoughts on “Om makt”

  1. Du har rätt, också.

    Men 99 av de 100 gångerna när du inte sitter i morgonsoffan har du närmare till de 99 andra personerna än vad min granne här i allmännyttan har. Tror jag.

    Reply
    • Ofta är det kanske så. Men inte alltid, som förr. Vi går åt helt rätt håll, och det tycker jag är det absolut viktigaste. Bredden är *mycket* större nu än den någonsin varit, avståndet till soffan är överlag kortare än den någonsin varit.

      Om vi nu ska ha soffan som någon slags mål och norm öht. Jag har tex aldrig medverkat hos Blondinbella. Hennes publik kanske är viktigare för mig egentligen, med tanke på de frågor jag faktiskt försöker påverka. Eller någon annan av de hundratusentals kluster som finns där ute.

      Världen kretsar varken runt morgonsoffan eller några mediemakthavare längre.

      Reply
  2. Ödmjukt, insiktsfullt och en helt riktig reflektion, men tillsammans kan vi vara en maktfaktor.

    Reply

Leave a Reply