Nyligen blev det en god diskussion om att länka utan att skicka med alla de positiva värden som en länk innebär för mottagaren. Jag skrev en bloggpost om ansvarsfullt länkande med unvis.it och fick både med- och mothugg i en lång Facebooktråd. Medievärlden plockade också upp texten och där bemöttes den av sydsvenskan. Diskussionen ledde också till en uppdatering av unvis.it. Läs gärna på för den bakgrunden. 

För många år sedan jobbade min kära hustru som prenumerationssäljare. Via telefon övertygade hon potentiella köpare om Helsingborgs Dagblads förträfflighet och fick dem att signa upp för en prenumeration. Någon dag efter samtalet fick kunden den första tidningen i brevlådan. Om kunden tyckte att det som landade på hallmattan inte  motsvarade förväntningarna så var det bara att säga upp prenumerationen och få pengarna tillbaka. Det här är reglerat i lagar som Distans- och hemförsäljningslagen, men också något som är självklart för alla ansvarskännande företag. Inte nog med att kunden hölls skadeslös, inom Helsingborgs dagblad vidtog ett intensivt arbete med att försöka förstå vad som gått fel. Under alla år med fallande prenumerationstal och vikande försäljningssiffror har mediehusen så klart anstängt sig till det yttersta att förstå skälet bakom varje förlorad prenumerant eller varje tappad annonskrona. Vi kan kalla det för feedback, feedback som känns eftersom det slår direkt mot affärsmodellen. Man kan också kalla det för att kunderna röstar med plånboken.

På en ”gratis” och öppen webbplats finns inte den konsumentmakten på samma sätt. Visst kan jag låta bli att klicka, men ibland är det inte så enkelt. Kanske lockas jag av en spännande införsäljning, kanske råkar jag bara klicka fel, kanske försöker jag samla underlag till en svidande och väl genomarbetad mediekritik. Vi har nog alla landat på en webbsida där vi efterhand har känt oss djupt besvikna eller lurade av det vi ”köpt”. Problemet är att eftersom vi inte betalat för det med pengar, kan vi inte heller kräva pengarna tillbaka. Vi kan inte använda plånboken för att skicka feedback till leverantören.

Däremot har vi så klart betalat för klicket ändå. Vi har tex betalat med vår tid – en av våra högst värderade ändliga resurser. Det kan vi tyvärr inte göra så mycket åt. Vi kan inte backa bandet, så att säga. Men vi har också betalat genom att ge mottagaren en pinne i statistiken. När medieföretagen tävlar mot varandra är ditt besök och ditt klick den hårdvaluta som används. Vi har betalat genom att ge mottagaren värdefull insikt om oss, något som medieföretagen äntligen verkar börja försöka använda sig av. Vi har också tillfört direkt värde till mottagaren, i form av intäkter för de annonser som vi exponerats för. Listan kan göras längre – poängen är att även om du inte betalt i pengar så har det skett en transaktion.

Det är dags att låta konsumenten ångra sitt klick, den transaktion som sker, så långt det är möjligt. De delar som faktiskt går att rätta i efterhand bör vi som besökare på en webbsida ha möjlighet att rätta. Det finns inget lagkrav här (av flera skäl) så istället måste vi hoppas på medieföretagens vilja att göra rätt, och det här förslaget kanske är en gyllene medelväg bort från tjänster som unvis.it. Så här tänker jag mig det – mycket grovt och konceptuellt.

  1. Under varje artikel ligger en knapp med texten ”Ånga ditt klick”. Ett enda klick på den knappen räcker för att du ska exkluderas från statistiken och din ”profil”. Din sidvisning tas bort, och om det är ditt enda besök tas du även bort som besökare/unik besökare. Man samlar inte heller på sig någon annan information om dig. Besöket ”finns inte” för mottagaren helt enkelt.  Ingen mer åtgärd krävs.

  2. Men, efter klick på ångra-knappen erbjuds besökaren dock att lämna ytterligare feedback. Några få enkla val och ett fritextfält. Här finns en underbar möjlighet för tidningarna att utvecklas och lära. Den besökare som lämnar feedback får i samma enkla process möjlighet att donera annonsintäkten från besöket till något välgörande ändamål.

  3. Det finns inget steg tre. Men om man vill skulle man så klart kunna utvidga det här, för det kan ju precis lika gärna vara så att besökaren vill lyfta något som är bra. Så bredvid ångra-knappen skulle det kunna ligga en donera-knapp. I samma paket ges vi möjlighet att både dissa och hissa. Konsumentmakt på riktigt.

Det finns massor med utmaningar i det här konceptet. Tekniska, förvisso, men de är som vanligt relativt lätta att komma förbi. Utmaningen handlar istället om attityd, beteendemönster och vanor hos besökarna. Jag är inte alls säker på att det här kommer fungera i någon omfattning som gör skillnad. Jag är bekant med alla de historiska misslyckande som skett på när det gäller mikrobetalningar, donationslösningar etc. Nisse i Hökarängen är kanske inte tillräckligt engagerad för att ens klicka på en knapp. Samtidigt tror jag att tiderna förändrats så pass att det kan vara värt att prova.

Den här lösningen skulle nog kunna utvecklas på några veckor av frivilliga krafter. Men då måste vi veta att det finns en intention hos medieföretagen att implementera den. Vill man, törs man? Eller är man hellre nöjd med de extra inkomster man gör på sina missnöjda kunder. Har man kommit för långt från det trygga och lyssnade företag man var, företaget som lät kunden ångra affären utan knot. Jag hoppas inte det, jag hoppas man kan hitta tillbaka till den attityden. Jag tror nog att  ”Ångra ditt klick” kan betyda långt mer än de klick och annonspengar man förlorar. Jag tror attitydförflyttningen det innebär är en överlevnadsfråga.

Ser fram emot att vid den här tiden nästa år läsa en genomgång i Sydsvenskan av olika mediesajters returrätt. Det vore väl en bra grej?


Uppdatering: Tomas de Souza, Innovation & Business director på Sydsvenskan-HD, har svarat.

Screenshot 2016-04-08 12.19.34

Jag är svarslös. Oavsett om Tomas försöker skämta eller inte är det kanske inte precis så här man skapar en konstruktiv diskussion. Och jag måste fråga mig varför jag ens försöker.

 

Bildcred: flickr photo by Chris Devers shared under a Creative Commons (BY-NC-ND) license