Dags för Web 2.0?

Information som samlats ihop med hjälp av skattemedel skall vara fri — det hör man allt oftare. Inte bara i Sverige utan också utomlands. I många andra länder är diskussionen ofta dessutom om huruvida informationen i sig ska vara tillgänglig, medan vi i Sverige (Skandinavien) sedan länge haft offentlighetsprincipen. Att information ska vara åtkomlig, att man som medborgare. Och undantag ska vara att den inte ska vara det.

I USA är en av de som kämpar Carl Malamud som i flera år kämpat för att göra information fri. Där ser vi också kämpar för Creative Commons (med medkämpar även i Sverige), som önskar att mer information skall vara tillgänglig.

Varför är detta så viktigt? Jo, med hjälp av information kan (nya, flera) tjänster byggas. Det är det som för mig är Web2.0. För det är inte alltid de som har informationen som är världens bästa byggare av tjänster som använder den? Och i den marknadsekonomi som vi lever i, varför inte se till att det finns konkurrens? Må den bäste tjänsteleverantören vinna!

SL (Storstockholms Lokaltrafik) meddelande härom sistens att de kommer göra trafikinformation tillgänglig över ett standardiserat protokoll. Riktigt riktigt bra. Norska vädertjänsten gör samma sak, och är idag en extremt populär tjänst. Konkurrerar ut SMHI. Hur rätt och fel är det inte om tjänster i Sverige hämtar sin väderinformation (om Sverige) från Norge? Visar inte det att i detta fallet SMHI inte tillhandahåller de tjänster som marknaden efterfrågar?

Jag arbetade själv med att i slutet av förra milleniumet bygga Everyday.Com, och där skulle vi bl.a. ha nyheter, horoskop, väder etc. Naturligtvis producerade inte vi informationen, utan den fick vi från underleverantörer. Utom från SMHI. De ville att vi skulle inkludera information från deras website på vår website. Vilket naturligtvis skulle göra att vår website var helt beroende av att deras servrar var nåbar för att våra kunder skulle få en bra upplevelse. Hmmm… Nu kan man tycka att med “Web2.0” så är det precis sådana beroenden man får hela tiden, och ska acceptera, så vad är jag orolig för egentligen? Kom nu igåg att detta var 1998 eller så, och det var helt enkelt som så att jag ville själv ha kontroll över de parametrar som kunde göra att vår site var nere. Man kanske kunde tagit ett annat beslut också, men så var det i varje fall på den tiden.

Så, rådata ska finnas tillgänglig. För att skapa innovation. För att få fram bättre tjänster. Klagar folk på att informationen “på webben” inte är tillräckligt bra — hänvisa till specifikation över hur data kan hämtas och säg åt folk att bygga en egen tjänst. Fortsätt spendera kraft och pengar på kärnverksamheten, som att SL ska driva kollektivtrafik, inte webbsiter.

Dock kommer detta naturligtvis innebära att finansieringsmodellen måste ändras för vissa myndigheter och organisationer. Vissa är finansierade, eller i varje fall delfinansierade, genom försäljning av förädlad information. Det är ju fint det, och ibland är den förädlade produkten riktigt bra. Men, nja, det är inte värt det. Fortsätt förädla information, och bekosta förädlingen genom försäljning, men annars? Låt den förädlade produkten som de producerar konkurrera på marknaden med förädlade produkter som andra producerar. Släpp informationen och bekosta arbetet från gemensamma medel.

Men detta utgår från att all information ska vara tillgänglig, och frågan är om den är det? Det finns den som inte är det och det är lite trist. Eller rättare sagt, den är tillgänglig, men bara på papper. Eller kanske som fax efter det att ett papper scannats in. Det är naturligtvis inte tillräckligt bra, för information måste vara tillgänglig på ett sätt att den kan behandlas maskinellt. Annars blir det fortfarande bara Web0.9 och inte Web2.0.

Ted Walentin är en person som arbetat hårt att bygga just tjänster med hjälp av information som andra tillhandahåller. Och det finns många fler som gör alldeles utmärkta sådana. Som jobbkartan.se som talar om vilka arbeten som finns att söka i närheten av där du bor. Eller flygkartan.se där man kan se vilka flygplansrörelser som finns. Varför har inte Arbetsförmedleingen byggt en sådan, eller Luftfartsverket? Informationen kommer ändå därifrån.

Nej, vi måste hantera information på ett sätt att vi uppfyller kravet på möjlighet till innovation. För den fastlåsning som idag sker av information i de föråldrade förädlingsprocesser som många offentliga organisationer använder (dock inte alla, det finns undantag) hämmar innovation, och jag hoppas inte det är vad Regeringen önskar.

8 thoughts on “Dags för Web 2.0?”

  1. Kan inte annat än att hålla med om SMHI, de vill kontrollera informationen .. så den inte hamnar på “fel” ställe. Väntar på att SJ och Banverket skall släppa sina data fria, till nytta för allmänheten.

    Reply
  2. Detta var det bästa jag läst på länge. Jardenberg for president!

    Jobbade på IT-kommissionens kansli för länge sen. Vi försökte driva precis detta men hade rätt svårt att nå ut…därför känns det extra kul att många nu ser möjligheterna (många kommentarer på SVD om detta) och att det via sociala medier sprids. Effektivt.

    Området kanske kallas något hos politikerna? Det borde vara en intressant valfråga i dessa tider, lite IT, jobbtillfällen, tillväxt, tydliga exempel från andra länder – bara att bocka av pluspoängen och gå till val!

    Reply
  3. Men vad skulle Ted och andra stjärnor göra om myndigheterna själva gjorde tjänsterna ;-))
    Sen så är det inga flygrörelser på flygkartan men väl på t.ex. http://flightaware.com/analysis/allflights_movi
    Allvarligt : Det kanske inte i ALLA fall myndigheternas uppdrag eller bäst använda anslag att utveckla tjänster. I vissa dock !
    Men FULLT stöd för strukturerad, metadata-fylld och öppen information!

    Reply
  4. Micael törnblom här VD på HittaFlyget.se – jag håller verkligen med om att fakta bör göras tillgänglig med API'er för att förse andra webtjänster med bl.a. prisjämförelser eller ren faktapresentation på smartare sätt. Nischade hemsidor som ex. HittaFlyget har som en tydlig målsättning att visa “vem som flyger vart” där ALLA flygbolags inrikesflyglinjer ska finnas med. Resenären tjänar på att veta hela utbudet eftersom det då går att göra det “bästa köpet”. Det kundupplevda “bästa köpet” kan vara billigaste pris eller bästa reseförbindelse där ankomst tiden kan vara viktigare än priset. Oavsett så är flygbolagen gynnande av att synas i samband med jämförelse och sammansättningar av informationsdatabaser. Luftfartsverket har inget med denna informationen att göra som du skrev och du syftade nog på gamla Luftfartsstyrelsen. I BCL (bestämmelse civil luftfart) fanns det en regel där flygbolag hade anmälningsplikt för vilka flyglinjer de skulle trafikera. Men detta är borttaget och därmed vet inte heller Luftfartsstyrelsen “vem som flyger vart”. HittaFlyget.se samarbetar därför med olika källor för att själv sätta ihop detta och göra det lätttillgängligt för besökaren. Med web 2.0 så är detta en självklarhet.

    Reply

Leave a Reply to hittaflygetCancel reply