Internets demokratiserande effekt är försumbar. Det menar den Amerikanska statsvetaren Matthew Hindman enligt Computer Sweden och Beta Alfa. Han pratar om digitala klyftor som segregerar nätet mellan fattiga och medelklass/rika, lågutbildade och högutbildade, vita och svarta, unga och gamla. Alla har fortfarande inte tillträde till webben menar han. Dessutom har Yahoo och Google mer eller mindre monpol på sökningar. Men det finns mer som motarbetar nätdemokratin. Pagerank är ett system som förespråkar SMO optimerade sajter. De sökresultat som hamnar i toppen dominerar klickfrekvensen hos svenssonsurfaren och står alltså för det mesta av informationsutbudet.  Inte heller bloggvärlden är demokratisk eftersom huvuddelen av trafiken främst går till bloggar som drivs av manliga, högutbildade, vita amerikaner. Allt detta föder frågan: Vad har nätet egentligen demokratiserat?

Jag håller med om allt det ovanstående. Däremot är jag inte alls förvånad över att det ser ut så här, det har det alltid gjort. Nätet är en mänsklig företeelse med alla de styrkor och svagheter som det innebär. Demokrati är ett lokalt begrepp, så fort man sätter det i en internationell kontext, på nätet eller fysiskt, är det alltid människor, åsikter och värderingar som inte får plats eller rent av inte tillåts.

Jürgen Habermas har skrivit om hur det offentliga rummet växte fram på cafér under slutet på 1700 talet. Här samlades människor och ventilerade åsikter om allt mellan himmel och jord. Det var en “demokratisk” plats som inte var öppen för fattiga, kvinnor, barn eller mörkhyade. Internet är inte annorlunda. Demokrati är tyvärr inte en allmänt vedertagen företeelse utan snarare ett riktmärke mot en bättre framtid. Demokrati är en resa med ett nobelt mål, men frågan är om vi någonsin kommer att komma ända fram?

Internet har långt ifrån förändrat de demokratiska grundvalarna, vad internetrevolutionen däremot har gett oss är en demokratisering av tanke och handling. Via nätet har användarna fått större makt. Vi kan påverka genom bloggar, sociala nätverk och andra användargenererade verktyg. Men vad som är ännu viktigare är att människan har blivit framåtlutad i takt med att nätet har gått från 1.0 till 2.0. Vi vill vara med och skapa, vi vill göra oss hörda, vi vill göra skillnad. Människan har blivit lika dynamisk som nätet. Web 2.0 har laddat våra batterier och vem hade trott att vi var så uppladdningsbara. Har nätet skapat en demokratisk revolution? Nej. Men tack vare att människan numera har kontroll över produktionsverktygen så är i alla fall möjligheten att påverka större än någonsin. Vad vi sen gör av den möjligheten är bara upp till oss själva. Är då den demokratisering som internet inneburit försumbar? Absolut inte! Det är ett stort steg i rätt riktning, men ge det lite tid, vi har fortfarande långt att gå och fler att släppa in.