OK, alla mediechefer där ute. Fram med att-göra-listan och skriv in de här fem punkterna. Sätt sedan igång och implementera dem direkt. Det är ingen raketforskning. Det finns inget att förlora. Det finns kanske en och annan vägbula som ni måste över, men tro mig – det här måste göras. ”Resistance is futile” skulle man kunna säga, men faktum är det bara är halva sanningen. Det är inget vi behöver känna motstånd inför, utan det kommer att bygga vår affär. Här är punkterna i korthet:
- Placera allt egenproducerat material under en Creative Commons-licens. På jardenberg.se har vi valt licensen som tillåter oberänsat utnyttjande av allt vi gör, men för traditionella mediehus är nog ”Erkännade-ickekommersiell” den rätta nivån.
- Se till att allt material är åtkomligt via RSS, även sökningar och andra specialare. RSS:a upp hela sajten. (Är du osäker på RSS finns en bra intro ”in plain english” från Commoncraft). Och som Networkers.se skriver så bra: se till att det är fulla flöden, inte bara ingresser eller kapade texter.
- Lägg ut hela bildarkivet på Flickr. Det finns andra sajter men Flickr är min favorit. Deras teknik är industrial strength, de har ett bra api och de har en stor publik. Flera fotografer har upptäckt detsamma.
- Dubbelpublicera all video på Youtube, av samma skäl som jag väljer Flickr här ovan. Publiken finns där och tekniken funkar. Givetvis har de ett api och det är ingen konst att integrera det i dagens arbetsflöde. Inget extra arbete alltså.
- Och på tal om API, skaffa ett eget. Gör ditt innehåll ”programerbart”. Det är det stora steget av de här fem, så det behöver inte vara klart imorgon. Men börja läs på, och börja arbeta i den riktningen.
I korthet – det handlar om att göra allt vårt material tillgängligt för vidarepublicering. Allt som vi idag publicerar digitalt går tekniskt att använda av vem som helst redan idag, men vi säger att de bryter mot vår upphovsrätt då. Det finns mycket att vinna på att vända på den stenen. Några punkter:
- Vi gör det lättare för den som är kommersiellt intresserad av vårt material att hitta det. Flera fotografer säger idag att deras bästa försäljningskanal är Flickr. Vi kommer att sälja mer.
- Vi låter miljontals privatpersoner över hela världen dra nytta av vårt material. De länkar tillbaka till oss, vi vinner goodwill, vi blir kompisar med publiken istället för att stöta bort dem. De som redan hittar till våra sajter är inte målgruppen – det är den breda publiken på tex Youtube och Flickr som nu får en chans att bygga en relation med oss.
- Vi får bättre möjlighet att hålla koll. Redan idag återvinns en hel del av vårt matrial. Men då utan länk till oss, utan möjlighet för oss att räkna hur det nyttjas, var det nyttjas. Vi tappar fullständigt greppet, till ingen som helst nytta alls.
- Vi kliver ut och tar aktiv del av uppbyggnaden av det kollektiva medvetandet och jag lovar, JAG LOVAR, att vi kommer att få så mycket mer tillbaka. Give, and you shall recieve. Det funkar, det är inte bara flum och filosofi. Vi kommer säkert att få mycket cred också, tex från den allt mäktigare bloggosfären.
- Rent tekniskt gör det ju inte ont att vi på köpet får offsite-backup på allt material också, helt utan kostnad.
Det finns egentligen bara ett enda problem och det kommer att handla om gränsdragningar. Det kommer inte alltid att vara enkelt att hävda skillnader mellan kommersiellt och icke-kommersiellt utnyttjande. Men där måste vi vara frikostiga, att en hobbyblogg kör lite adsense borde inte få oss att skramla med advokater. Grundprincipen är att de flesta aktörer som är kommersiella på riktigt ändå kommer att vilja göra rätt för sig.
Jag kan lista många fler fördelar och självklarheter som leder fram till slutsatsen att det här bara är att göra. Men jag är mer nyfiken på de som säger att det här är fel. Kom igen, upp till debatt. Ge mig fem lika starka skäl till varför det här INTE ska göras.
[uppdatering: jag har ett par sådana fempunkts-listor till som kommer efter hand; den här handlar om hur vi publicerar. Det kändes som det enklaste första steget för det är så otroligt konkret. Men jag återkommer till intag, medverkan, arbetsflöde och organisation, nya funktioner och tjänster etc… Dessutom: det finns masterplan för intäkterna. Den kommer snart den också. Debattera så länge…]
Andra som skriver på det här temat:
- Samesamebutdifferent har skrivit mycket på det här temat och Sofia vidareutvcklar den här posten under rubriken: ”Fem åtgärder som kan göras typ idag” ;)
- Under söndagen så diskuterades de här frågorna livligt på Jaiku, tex här och här (med över 120 kommentarer).
- Martin Jönsson, chef på svd.se, sätter det i ett större sammanhang i morgonens postning om ”Fler recept för dagspressens överlevnad”.
- Missa inte Anders Mildner, Sydsvenskan. Han är så klok, så klok. Alltid ett extra varv i tankesnurran. Och här konstaterar han att vi är inte ensamma, för: ”Allt är arbetsmaterial”.
- Brit Stakson på JMW kopplar ihop den här konkreta listan med det paradigmskifte som all kommunikativ verkamhet står inför, och skriver ”Vi får inte bli vad trädkramarna blev för miljörörelsen”.
- Fler kloka tankar syns bland pingbacks här ovan och på knuff.se. Inte så mycket mothugg dock, de kommer väl i någon papperskrönika om ett halvår ;)
Min första tanke var, det här måste väl vara uppenbart men sedan slog det mig att människor som arbetat med papper och copyright hela sitt liv kanske inte ser på det viset. Säkerligen kan en mycket intressant debatt växa fram ur det här.
Min första tanke var, det här måste väl vara uppenbart men sedan slog det mig att människor som arbetat med papper och copyright hela sitt liv kanske inte ser på det viset. Säkerligen kan en mycket intressant debatt växa fram ur det här.
Jag märker att Jardenboorg verkar gilla alla tjänster på intrawebbet utom sina egna. Kan det bero på att de egna tjänsterna alltid suger och försöker härma alla de bra som redan finnns.
Har ni någon gång hört talas om ordspråket “Den som går i andras fotspår kommer aldrig först”.
Duplicera sitt content överallt…. jesus christ!
Jag märker att Jardenboorg verkar gilla alla tjänster på intrawebbet utom sina egna. Kan det bero på att de egna tjänsterna alltid suger och försöker härma alla de bra som redan finnns.
Har ni någon gång hört talas om ordspråket “Den som går i andras fotspår kommer aldrig först”.
Duplicera sitt content överallt…. jesus christ!
Joakim, jag blir alltid glad när jag läser det du skriver i det här ämnet. Du har förstått och eftersom jag dagligen ser motsatsen där ute i verkligheten på en daglig basis i mitt yrkesliv, så är din röst i Sverige så otroligt viktig, behövd och unik. Tills du fått dina mediakollegor att också inse vikten av det du pratar om, får jag glädja mig åt saker som Boston Globes The Big Picture och allt som NYTimes gör.
Joakim, jag blir alltid glad när jag läser det du skriver i det här ämnet. Du har förstått och eftersom jag dagligen ser motsatsen där ute i verkligheten på en daglig basis i mitt yrkesliv, så är din röst i Sverige så otroligt viktig, behövd och unik. Tills du fått dina mediakollegor att också inse vikten av det du pratar om, får jag glädja mig åt saker som Boston Globes The Big Picture och allt som NYTimes gör.
Check!
Och nästa fem?
Med glada hälsningar,
Morris
Check!
Och nästa fem?
Med glada hälsningar,
Morris
Bra perspektiv från affärssidan JJ! Men onlinejournalistik är ju inte vilken affär som helst, problemet att skilja kommersiellt och icke-kommersiellt nyttjande är bara början.
Vilket ansvar kan och ska utgivare ta för hur “deras” material publiceras i andra forum, bortom deras kontroll men fortfarande med dem som avsändare? Många större nyhetshus anpassar sina publicistiska beslut till olika kanaler, hur gör man det utan att känna till slutprodukten?
Jag säger inte att någon av frågorna ovan hindrar fempunktsmanifestet, bara att redaktionerna är minst lika illa förberedda på det som mediehusens marknads- och säljavdelningar :)
Mer konkret: Jag tror vi kan stryka “hela” i punkt tre om bildarkivet direkt.
I ett arkiv som t ex Sydsvenskans har procentuellt få foton någonsin nått morgontidningens spridningsgrad, än mindre nyhetswebbens. Många bilder har aldrig digitaliserats. Sorteringen är det ofta lite si och så med. De flesta bildarkiv innehåller foton som av etiska skäl inte kan spridas, särskilt inte när biometrin är på frammarsch.
Att lägga upp ens delar av arkiv på t ex Flickr kommer alltså att kosta skjortan. Men visst kan det vara värt det: Utöver fördelarna som JJ nämner (och länkar till) så skulle en extremt stor vinst vara sorteringshjälpen.
Flera ägare anser sig inte ha råd med arkivpersonal idag – utan arkivarier försvinner och förstörs den kulturskatt och potentiella kassako som finns där. Crowdsourcing – här att alla och envar tagga upp det material vi väljer att lägga ut – kan vara en stor del av lösningen.
Bra perspektiv från affärssidan JJ! Men onlinejournalistik är ju inte vilken affär som helst, problemet att skilja kommersiellt och icke-kommersiellt nyttjande är bara början.
Vilket ansvar kan och ska utgivare ta för hur “deras” material publiceras i andra forum, bortom deras kontroll men fortfarande med dem som avsändare? Många större nyhetshus anpassar sina publicistiska beslut till olika kanaler, hur gör man det utan att känna till slutprodukten?
Jag säger inte att någon av frågorna ovan hindrar fempunktsmanifestet, bara att redaktionerna är minst lika illa förberedda på det som mediehusens marknads- och säljavdelningar :)
Mer konkret: Jag tror vi kan stryka “hela” i punkt tre om bildarkivet direkt.
I ett arkiv som t ex Sydsvenskans har procentuellt få foton någonsin nått morgontidningens spridningsgrad, än mindre nyhetswebbens. Många bilder har aldrig digitaliserats. Sorteringen är det ofta lite si och så med. De flesta bildarkiv innehåller foton som av etiska skäl inte kan spridas, särskilt inte när biometrin är på frammarsch.
Att lägga upp ens delar av arkiv på t ex Flickr kommer alltså att kosta skjortan. Men visst kan det vara värt det: Utöver fördelarna som JJ nämner (och länkar till) så skulle en extremt stor vinst vara sorteringshjälpen.
Flera ägare anser sig inte ha råd med arkivpersonal idag – utan arkivarier försvinner och förstörs den kulturskatt och potentiella kassako som finns där. Crowdsourcing – här att alla och envar tagga upp det material vi väljer att lägga ut – kan vara en stor del av lösningen.
Absolut, ja, självklart, precis, just så.
Låt dessutom alla journalister skaffa en microblog, Del.icio.us konto, egna YouTube konton, friendfeed osv. Sen vill vi i anslutning till alla journalisternas artiklar kunna komma till deras egna sidor. Där vill vi se vad som inspirerar dem, vad gör de just nu, vilka sidor har de bookmarkat, vilka youtube filmerna har hamnat i favoritlådan, bilder osv osv osv.
Stärk inte bara det redaktionella, bygg även relationer till redaktionen.
Rock on!
Absolut, ja, självklart, precis, just så.
Låt dessutom alla journalister skaffa en microblog, Del.icio.us konto, egna YouTube konton, friendfeed osv. Sen vill vi i anslutning till alla journalisternas artiklar kunna komma till deras egna sidor. Där vill vi se vad som inspirerar dem, vad gör de just nu, vilka sidor har de bookmarkat, vilka youtube filmerna har hamnat i favoritlådan, bilder osv osv osv.
Stärk inte bara det redaktionella, bygg även relationer till redaktionen.
Rock on!
Och sen har vi tidningarnas bästa trumfkort – trovärdigheten. Att se citízen journalism-tjänster á la newsmill, “granskade” och “godkända” av redaktörer och journalister på dagstidningarna skulle snabbt kunna öka mängden innehåll, trygga deras fortsatta auktoritet och öka antalet besök.
Och sen har vi tidningarnas bästa trumfkort – trovärdigheten. Att se citízen journalism-tjänster á la newsmill, “granskade” och “godkända” av redaktörer och journalister på dagstidningarna skulle snabbt kunna öka mängden innehåll, trygga deras fortsatta auktoritet och öka antalet besök.
Bra skrivet Joakim. Mycket intressant! Och om inte medierna är intresserade av att anamma alla punkter, finns det delar att plocka av. Jag bara hoppas på att det blir mer fart på RSS-användandet. Guld värt.
Gustav Svensson, jag tror inte Joakim menar att alla bilder som knäpps av tidningarnas kameror skall upp på nätet, utan de som ändå skall publiceras i tidning eller på hemsidan. M.a.o. de som skall användas, inte alla bilder.
Bra skrivet Joakim. Mycket intressant! Och om inte medierna är intresserade av att anamma alla punkter, finns det delar att plocka av. Jag bara hoppas på att det blir mer fart på RSS-användandet. Guld värt.
Gustav Svensson, jag tror inte Joakim menar att alla bilder som knäpps av tidningarnas kameror skall upp på nätet, utan de som ändå skall publiceras i tidning eller på hemsidan. M.a.o. de som skall användas, inte alla bilder.
Synd om det bara blir publicerade bilder! Men även då behöver man antagligen göra en ny publicistisk bedömning – att lägga ut bilder på en drabbad ivorian eller dömd västgöte på nätet är ju inte nödvändigtvis samma sak som att trycka samma bilder i Ystads morgontidning.
Ligger bilderna däremot redan online tycker jag lätt att man – etiskt publicistiskt – borde kunna dubbelpublicera dem var som helst, bara man har chans att också sluta sprida dem om publiceringsbeslutet behöver ändras. (Det senaste gör väl t ex Torrent-lösningar för t ex video lite tveksamma). Men bilder som redan publicerats online är en tråkigt liten del av bildsamlingen.
Synd om det bara blir publicerade bilder! Men även då behöver man antagligen göra en ny publicistisk bedömning – att lägga ut bilder på en drabbad ivorian eller dömd västgöte på nätet är ju inte nödvändigtvis samma sak som att trycka samma bilder i Ystads morgontidning.
Ligger bilderna däremot redan online tycker jag lätt att man – etiskt publicistiskt – borde kunna dubbelpublicera dem var som helst, bara man har chans att också sluta sprida dem om publiceringsbeslutet behöver ändras. (Det senaste gör väl t ex Torrent-lösningar för t ex video lite tveksamma). Men bilder som redan publicerats online är en tråkigt liten del av bildsamlingen.
Herregud, gammal skåpmat. Tröttnar du inte? Hos dig händer ju inget heller.
Herregud, gammal skåpmat. Tröttnar du inte? Hos dig händer ju inget heller.
Jag ser gärna att mediehusen följer dina uppmaningar. Så länge som de betalar upphovsmännen enligt upphovsrätten och inte bara strävar efter att åka goodwill-snålskjuts på fattiga, hårt arbetande yrkesmän och -kvinnor.
Jag ser gärna att mediehusen följer dina uppmaningar. Så länge som de betalar upphovsmännen enligt upphovsrätten och inte bara strävar efter att åka goodwill-snålskjuts på fattiga, hårt arbetande yrkesmän och -kvinnor.
Intressant skrivet och självklar tycker jag men varför bara stanna där?
Jag tycker fler organisationer skulle ta till sig de fem punkterna.
Varför inte kommuner och landsting som ett exempel?
I stort sett hela den offentliga sektorn agerar på en marknad som blir större och alltmer tuffare, med mindre pengar. Vilket gör det viktigare för dem att synas och berätta vad de gör.
Intressant skrivet och självklar tycker jag men varför bara stanna där?
Jag tycker fler organisationer skulle ta till sig de fem punkterna.
Varför inte kommuner och landsting som ett exempel?
I stort sett hela den offentliga sektorn agerar på en marknad som blir större och alltmer tuffare, med mindre pengar. Vilket gör det viktigare för dem att synas och berätta vad de gör.
Jag gjorde en ganska lång kommentar till det här. Som det slumpade blev det emellertid till en bloggpostning som tipsade om det:
https://www.blogger.com/comment.g?blogID=6305607490059252521&postID=9377667895153970&isPopup=true
Några frågor jag har som intresserar mig är vad din konkreta erfarenhet är av vad du föreslår?
1. Hur många sajter har du testat det på?
2. Vad är det för media produkter?
3. Hur många unika besökare ligger de på per dag? 100 – 500, 500 – 1000, 1000 – 2000, 2000 – 4000
4. Hur mycket mer trafik gav detta till sajten?
5. Hur mycket ökade intäkterna?
Själv har jag experimenterat med det mesta du tar upp under många år. I många fall var jag säkert bland de första svenskarna. Också har jag en 50 000 unika besökare per vecka över lite bloggar och sajter så där finns ju en population som går att dra någon slutsats ifrån. Och det är ingenting som producerar med en stor budget direkt. Tvärt om. Marknadsföring, SEO och allt annat sköts med brutal effektivitet.
Sedan ska jag absolut inte argumentera mot att creative commons givit relativt goda möjligheter att prospektera trafik (även om jag som jag skrev i min kommentar menar att en annan metod än den du pekade fungerar bättre för alla förutom bättre fotografer än de flesta är avseende CC på foton). För en nättidnings textmaterial och annat som är dess kärna rekommenderar jag som starkt emot det du föreslår. Motivering finns i den kommentar jag hänvisade till. Faktiskt kan jag säga att risken är hög att du tappar viss typ av trafik (för långsiktigt uppslagsmaterial är den risken lägre men för nyheter är problemet tydligt inte minst avseende ranking på Google Blog Search).
En kommentar kring nätmedias problem lade jag också till i kommentaren på den andra bloggen. Kärnan i den är att jag menar att traditionella media helt enkelt arbetar ineffektivt. Där vill jag också lägga till följande åsikter:
1. Jag menar att lönerna för journalister är orimligt höga. Tillgången på skribenter är hög men fack och dyligt håller uppe lönerna på nivåer som inte är realistiska. Media är inte en av de mer lönsamma branscherna och det måste spegla löner precis som lokalkostnader och allt annat.
2. Något är fel i journalistutbildningen. Journalister inom fackpress kan ofta arbeta där många år men ändå aldrig motivera sig till att fördjupa sig i fackområdet. Därmed blir de lättlurade av PR-konsulter, gör onödiga fel m.m. Det här är väldigt vanligt och något som stör mig bl.a. med IDG.
Stort lycka till med din blogg som jag verkligen tycker är bra även om jag inte delar de teorier du presenterade just här (och jag har experimenterat praktiskt med mycket av det här noggrant)!
/Hans
Jag gjorde en ganska lång kommentar till det här. Som det slumpade blev det emellertid till en bloggpostning som tipsade om det:
https://www.blogger.com/comment.g?blogID=6305607490059252521&postID=9377667895153970&isPopup=true
Några frågor jag har som intresserar mig är vad din konkreta erfarenhet är av vad du föreslår?
1. Hur många sajter har du testat det på?
2. Vad är det för media produkter?
3. Hur många unika besökare ligger de på per dag? 100 – 500, 500 – 1000, 1000 – 2000, 2000 – 4000
4. Hur mycket mer trafik gav detta till sajten?
5. Hur mycket ökade intäkterna?
Själv har jag experimenterat med det mesta du tar upp under många år. I många fall var jag säkert bland de första svenskarna. Också har jag en 50 000 unika besökare per vecka över lite bloggar och sajter så där finns ju en population som går att dra någon slutsats ifrån. Och det är ingenting som producerar med en stor budget direkt. Tvärt om. Marknadsföring, SEO och allt annat sköts med brutal effektivitet.
Sedan ska jag absolut inte argumentera mot att creative commons givit relativt goda möjligheter att prospektera trafik (även om jag som jag skrev i min kommentar menar att en annan metod än den du pekade fungerar bättre för alla förutom bättre fotografer än de flesta är avseende CC på foton). För en nättidnings textmaterial och annat som är dess kärna rekommenderar jag som starkt emot det du föreslår. Motivering finns i den kommentar jag hänvisade till. Faktiskt kan jag säga att risken är hög att du tappar viss typ av trafik (för långsiktigt uppslagsmaterial är den risken lägre men för nyheter är problemet tydligt inte minst avseende ranking på Google Blog Search).
En kommentar kring nätmedias problem lade jag också till i kommentaren på den andra bloggen. Kärnan i den är att jag menar att traditionella media helt enkelt arbetar ineffektivt. Där vill jag också lägga till följande åsikter:
1. Jag menar att lönerna för journalister är orimligt höga. Tillgången på skribenter är hög men fack och dyligt håller uppe lönerna på nivåer som inte är realistiska. Media är inte en av de mer lönsamma branscherna och det måste spegla löner precis som lokalkostnader och allt annat.
2. Något är fel i journalistutbildningen. Journalister inom fackpress kan ofta arbeta där många år men ändå aldrig motivera sig till att fördjupa sig i fackområdet. Därmed blir de lättlurade av PR-konsulter, gör onödiga fel m.m. Det här är väldigt vanligt och något som stör mig bl.a. med IDG.
Stort lycka till med din blogg som jag verkligen tycker är bra även om jag inte delar de teorier du presenterade just här (och jag har experimenterat praktiskt med mycket av det här noggrant)!
/Hans