jardenberg kommenterar – 2009-10-09

13 thoughts on “jardenberg kommenterar – 2009-10-09”

  1. Ingen biggie, och absolut no offence – men när jag kom hit i din text: ”We haven’t been as open as we could have been up until now, and that’s been an oversight on my behalf. ” så förväntade jag mig att det skulle komma lite saftiga köttben. Men du berättar ju inget som inte är ganska uppenbart och självklart.

    Å andra sidan, det var en sympatisk post i största allmänhet – så klart – och nästa inlägg kanske innehåller lite fler överraskningar. Ni är ju ett grymt imponerande bygge och vi är många som vill veta MER!

    Reply
  2. Att försvara kollektivavtalen är “komplett galet”?

    Jag instämmer i Journalistförbundets uttalande. Nu inser jag förstås att man kan ha olika åsikter och att min uppfattning (att kollektivavtal ger en viktig trygghet för de anställda och dessutom fungerar som stabilisatorer för ekonomin i dess helhet) inte är en självklar sanning, men är jag “komplett galen”? Det var överraskande, men det ingår förstås i sjukdomsbilden.

    Eller läser vi uttalandet olika?

    Reply
  3. Jardis! Har du hört talas om hur Sveriges sammanpressade lönestruktur under 1900-talet underlättade strukturomvanding och utveckling? Lägre löner räddar ej pressen. Läs på historien bättre.

    Reply
  4. Missatsamtal API:t var ju grymt! Många år sedan jag byggde ihop min lilla CIDMail http://www.dreamfabric.com/tini/CIDMail/ som mailar mig var gång någon ringer hem. I mailet ingår en länk till Eniro eftersom de inte har ngt API. Då kan man iaf genom att klicka på länken se vem som ringde. Men det får ju bli och offra en helg och uppgradera CID mail med lite stöd för Missatsamtal!

    Reply
  5. Som gammal medlem i KPMLr är jag ganska väl påläst när det gäller arbetarrörelsens historia. Och jag vet att ett av skälen till att båda parterna till slut enades om modellen med kollektivavtal handlar om stabila villkor för såväl företag som anställda. Det handlar alltså inte bara om lön, det handlar också om ett ansvar.

    Branschen som SJFs medlemmar tillhör mår inte bra. Man har problem att få ihop balansräkningen. SJF verkar överens med många arbetsgivare om att det är en tillfällig svacka (suck) och att det bara gäller att hålla ut tills krisen är över. Att i det läget dra på med HÖJDA LÖNER är inte att ta sitt ansvar. Det är att skyffla ut fler kolleger i arbetslöshet (och bidra till att stackarna på HD inte får någon fri frukt)

    Sans och balans Paul, det är vad jag efterlyser. Men alldeles oavsett så är det grymt kul att se SJF (iaf by proxy) vara närvarande i debatten även här. Tack för det.

    Reply
  6. Hrrm, verkar inte som din facebook connect login fungerar speciellt bra. Nåväl, vad vill du veta? Kanske finns saker vi kan svara på. Olyckligtvis dock är det mycket som vi måste hålla hemlighet iom våra avtal med skivbolag.

    Reply
  7. Herregud har DU varit med i Kpml(r)? Jag är lite chockad, fast ändå inte. Idealismen och ödestron känns igen. Och jo, branschen mår dåligt och till nästa nummer av Journalisten kommer ett STORT rep om State of the Art för dagspressen. Där klarlägger vi läget! Jag lovar. Och branschen räddas inte av vare sig ökad interaktion med läsarna eller med lägre löner. Tyvärr.
    Interaktions-evangeliet på dagspressen är ett larvigt rafsande i marginalerna. Läs Clay Shirky. Krafterna som verkar är långt starkare, det handlar om att en traditionell affärsmodell eroderar på grund av internet, gratiskulturen, samarbetet, globaliserade tjänster, förändrade medievanor och demokratiserad publiceringsteknik.
    När det gäller lönerna kan normala löneökningar dock slå ut en del låglönsamma tidningar snabbare än eljest. Många “informationsaarbetare” kommer att byta plats framöver. Förmodligen mindre ofta till andra pappersprodukter, dock.

    Reply
  8. Du inser att det blir lite humor när du uppmanar mig att läsa Clay Shirky, eller hur?

    Men nu har du berättat vad som *inte* räddar branschen och räknat upp en massa som jag tror är common knowledge för de flesta här. Berätta gärna vad *är* räddningen enligt ditt sett att se det.

    Och till sist, just det du nämner med omflyttningen till nya yrken har jag varit inne på länge. Men jag trodde inte ni/sjf var det. Då förvånar det mig ännu mer att jag inte fick några reaktioner från ert håll på den här listan: https://jardenberg.se/nya-tider-nya-jobb-for-redak

    Reply
  9. Humor? Jo, humorn består väl då i att många 2.0-are säger sig gilla Clay Shirky (för alarmismen?) men väljer att bortse från hans avgörande insikter. Bland annat att tidningarnas affärsmodell bryts sönder, steg för steg. Kopplingen mellan att annonsintäkter och prenumerationsintäkter stödjer ett “idealistiskt” allmänintresse krackelerar. På ett halv sekels sikt finns det ingen räddning alls för de prenumererade hemburna dagstidningarna. Under de närmaste 10 åren finns det nog en del vinster för utgivarna att hämta i den långsamt sönderfallande affärsmodellen. Trots allt. Poängen, som Shirky ofta framhåller, är att det inte FINNS någon uppenbar lösning för de professionella medierna i denna fas. Däremot kan journalistiken att kunna återuppfinnas i olika skepnader, och säkerligen med en rad olika affärsmodeller. Men ingen grandios plan för en bransch i den omfattning vi är vana vid. Sen är det väldigt mycket i frågan vi INTE vet idag, och inte KAN veta. När trosvissa röster hävdar att medierna kan räddas med lite allmän tekniktillvändhet, moderna grepp och att lyssna på läsarna och kommunicera med dem, då blir jag bedrövad. Den affärsmässiga masskommunikationens affärsidé bygger på att man har något viktigt, intressant eller underhållande att offentliggöra – som många vill ta del av. I någon mån är det också en poäng att ALLA ANDRA läser det samtidigt. I dag snackar alla om Jane Magnussons totalsågning av showen Tidningsankorna på Berns. Inte för att det är HON som skriver det eller för att det är just DE artisterna det handlar om utan för att det Skrivs I DN Inför Oss Alla Just Nu.
    I övrigt skriver jag här – och i mina krönikor på Journalisten.se – i representant för mig själv, inte för Journalistförbundet. Det är skillnaden mellan att jobba som journalist och informatör. Det trodde jag att du visste, faktiskt…
    Men Agneta LH är en förträfflig människa, vidsynt och debattlysten och skulle nog gärna göra att inlägg (i sin roll som representant för journalistfacket) här. Hon har nog helt enkelt inte sett det eller möjligen inte bedömt detta forum som en viktig plats för debatt.

    Reply
  10. Jag vet faktiskt inte om jag vill ta allt det här en gång till. Din text känns bara historielös i förhållande till den opinion jag försökt driva i flera år. På alla plan faktiskt.

    Och det som fascinerar mest är att du ställer inte en enda fråga, och egentligen svarar du inte på några heller.

    Reply

Leave a Reply