Kompar du ut efter #sswc?

Jättekort, men jag blev nyfiken – och ett event som SSWC väcker så mycket funderingar. Det här med att ”kompa ut” hade jag helt enkelt inte tänkt på alls, men jag tycker det verkar intressant.

Till Sweden social webcamp kommer alla ”sorter”. Bland annat skiljer de ekonomiska förutsättningarna. Det finns de som är osäkra in i det sista om det ska finnas tillräckligt mycket i den privata kassan för att komma och de vars reseräkning från helgen är mindre än än en krusning i ekonomiavdelningens budget för fortbildning. De som är arbetssökande, de som är ensamföretagare, de som driver egen byrå, de som kommer från ett gigantiskt gemensamfinansierat statsägt medieföretag. För att inte tala om vilka spridda yrkesgrupper som samlades där på Tjärö. Vi är en salig och härlig röra.

En kort tweet ledde till en liten konversation. Men i ärlighetens namn, Twitter är verkligen inte lämpat för det. Så därav den här bloggposten. Jag vill öppna för lite fylligare dialog och jag hoppas att så många som möjligt vill berätta hur det fungerar i just ditt fall. Och hur du ser på frågan. Så här:

Under vilka förutsättningar åkte du till SSWC? Fick du resan och avgifterna betalda av ditt företag eller stod du för fiolerna själv? Tog du semester eller åkte du på arbetstid? Och ska du i så fall kompa ut helgens arbetstid?

För min egen del så är det enkelt. Mitt företag, som bara består av mig, betalade resan och mina kostnader. Jag har inte reglerad arbetstid, men jag skiljer heller inte på arbete och fritid. Jag skiljer på rolig tid och tråkig tid istället, helgen går absolut på det första kontot. Och nej, jag tänker inte kompa ut. Inte ens i dess mest utsträckta betydelse.

Det finns ingen värdering i frågan, jag ser inget rätt eller fel. Men det vore hemskt intressant att veta hur ni resonerar, för jag tror att de olika förutsättningarna kan spela en viss roll. Och det kanske rent utav blir en intressant session till nästa år.

43 thoughts on “Kompar du ut efter #sswc?”

  1. Ptjaa… jag får ju lov att säga som du. Däremot innebär det att jag får jobba mer med de andra delarna nu. Men det är det ju värt.

    Reply
  2. bra post! det är verkligen en relevant fråga att lyfta IMHO. förra året åkte jag som entreprenör, så det blev ungeför som för jocke detta år. det här året som anställd, vilket betyder att jag får lön för tre dagars arbete, precis som vanligt. kompa? nej det ska jag inte. mina två konton är precis som dina jocke – kul och mindre kul :)

    Reply
  3. Centerpartiet betalade med dealen att jag inte kompar ut arbetstid. Känns väldigt fair. Jag hade naturligtvis åkt annars också, men ansökt om semesterdag för fredagen.

    Reply
  4. Jag tänker faktiskt unna mig att sova lite extra i morgon i alla fall. Men ensamföretagare som jag är, och det faller under ramen för mitt arbete så tar jag kostnaderna på företaget och då jag inte har arbetstider så kan jag inte kompensera någon tid utan jag gör det jag gör det jag gör bara, helt enkelt.

    Reply
  5. Jag är egenföretagare och mitt företag betalade också för mina kostnader. Jag har inte reglerad arbetstid på något enda vis, jag jobbar nästan jämt och således har jag redan hunnit skriva en tidningsartikel sedan jag kom hem från SSWC för några timmar sedan. Men jag är också bebismamma och är därför kanske t o m ännu tröttare än de som drack öl hela nätterna och tänker därför inte jobba förrän efter lunch imorgon. Jag behöver sova och hänga med min son i hemmets lugna vrå om jag ska orka veckan ut. Jag tror dock att jag hade gjort samma sak även om jag inte varit bebismamma. Jag brukar behöva en eller en halv dag för att ladda upp mig efter event av sswc-typen.

    Kan bara jämföra det med att åka på konferensresor med jobbet, vilket jag har gjort många gånger när jag jobbade som managementkonsult. Ganska ofta såg jag till så att jag kunde vila ut även då, om vi kom hem i angränsning till en arbetsdag. Men jag har alltid haft en flexibel jobbsituation och det har aldrig varit fråga om att återta ledig tid eller se det som någon slags kompensation för att jag varit på konferens och jobbat. Mer bara att jag är en trötträka som brukar behöva mycket sömn för att orka.

    Reply
  6. Jag var där i tjänsten, fick avgiften betald (well, vi sponsrade ju, så då slapp vi deltagaravgift) och kommer ta ut komp om det känns som att det finns tid. Det här skriver jag från en buss som ännu inte kommit in i Stockholm, så jag gissar att jag kommer ta förmiddagen hemma och komma in till ett bokat möte vid 13.
    Men jag bokför inte min övertid. Jag har också ett ganska märkligt jobb som innebär att ha koll på vad som händer, skriva om saker jag annars skulle gjort på min fritid. Så min “fria förmiddag” kommer säkert innebära att jag både bloggar och kollar upp vad andra producerat från helgen.

    Reply
  7. Precis som tidigare kommentatörer stod mitt och @tobiaskarlsson’s företag för kostnaderna.
    Men det blir inte någon utkompning av tiden. Snarare tvärtom. Efter en såhär inspirerande helg och med en bra feelgood-känsla i kroppen blir jag sugen på att jobba ännu mer, tack vare (pga) alla nya idéer som ploppat upp.

    Reply
  8. Jag var ju inte där men kan kanske få uttala mig ändå?
    Jag är med Johanna, på så sätt att jag behöver vila/ladda om batterier. Ställtid med annat ord.

    Hur kul SSWC än är så var jag åtminstone förra året helt slut efteråt, inte minst för att jag behöver en halv dags extra restid och alltså inte var hemma i Sundsvall förrän på måndag eftermiddag. Att då gå direkt till jobbet hade känts lite overkill…

    Reply
  9. Jag stod för resan, boendet, konferenskostnaden. Jag fick åka på arbetstid dvs några timmar på torsdagen, hela fredagen och några timmar på måndag. Skulle från början åkt på min semester men förhandlade till mig att få nyttja arbetstid.

    Reply
  10. Kommer inte att kompa trots att jag har följt vad ni har gjort publikt på nätet så här långt. Gillar verkligen jämförelsen “rolig” och “tråkig” tid. Av bilder och allsång så råder ingen tvekan om att många har haft mycket rolig tid. Vore kul om ni gjorde fler sessioner tillgängliga för oss som inte var på plats. Tack för delningen av common sessionen Joakim.

    Reply
  11. Vi betalade resa och avgift för hela Improove-gänget men det var frivilligt så vi jobbar som vanligt under veckan. “Personalen” står för sin egen tid, “firman” för fiolerna.

    Fair game tycker jag. Ingen komp på Improove imorgon, men väl sovmorgon. En svensk gyllene mellanväg…

    Reply
  12. Mitt eget företag betalar alla kostnader, men jag ser inte helgen som “jobb” egentligen. Jag är extremt lyckligt lottad som kan försörja mig på något jag skulle gjort även utan betalning. Imorgon kommer jag dock jobba lite mer strukturerat med ett projekt åt Internetworld, så jag “kompar” inte ut något relaterat till konferensen. Å andra sidan har jag i princip varit ledig sedan slutet av maj, så det känns inte så jobbigt att ta lite nya tag.

    I år har jag inte behövt fundera på kostnaderna för resa etc. men mina inkomster som frilansare varierar och det är inte alltid det finns fullt i kassan. Det är dock ett eget val då mina ambitioner inte handlar om inkomster utan om upplevelser och människor. Ibland synkar de, då blir det fin-fint. :)

    Reply
  13. Det är nog få av oss som behöver kompa eller inte av ekonomiska skäl, inbillar jag mig. Däremot så är det ett antal av oss som har familjesituationer som kräver vår uppmärksamhet. Att jag är helt frånvarande en hel helg spelar roll för mina barn och min fru, därför behöver jag också ge dem lite mer tid när jag kommer tillbaka. Det behöver inte vara svårare än så. Har man ingen annan att bry sig om så kan man jobba hur mycket man vill. Nästan. Jag kan iofs också hålla med Mymlan till viss del, även om peppen är på topp just nu.

    Reply
  14. Jag åkte inte på #sswc av till största delen ekonomiska skäl, nu fick i sista sekund en av mina kollegor åka så jag inser att jag borde ha försökt deala med jobbet om att iaf inte behövt ta ledigt typ… Men det slog mig inte ens att jobbet kunde vara intresserade av att ha någon där.

    Reply
  15. Jag var där i egenskap av privatperson och hade därför tagit semester för fredagen och stod för avgifterna och resande helt själv. Idag är jag inte helt pigg men är på arbetet. Det handlar inte om att späka mig själv utan att jag mår bättre av att jobba och det är trevligt när kollegerna är åter efter semestern. Nu går det inte att separera yrkes- och den privata rollen helt så jag kommer att ha nytta av det i mitt arbete och jag har inofficiellt representerat min arbetsgivare. {insert lokförardebatt}

    Reply
  16. Jag betalde hela kalaset själv, åkte på egen tid och har ingen mätbar nytta av kunskapen i mitt professionella arbete. Jag använde injobbad tid för att kunna resa tidigare på fredagen för att inte missa färjan. Eftersom det inte var arbetsrelaterat så är jag i arbete sedan klockan åtta nu på morgonen.

    Reply
  17. Jag åkte både jobb/privat. Min situation är ju liste speciell, jag har dubbla professionella intressen (via min tjänst på Björn Borg och via mitt eget företag med föreläsningar/utbildningar) och ett privat sådant. Jag fick resa och avgift betalt av Björn Borg, liksom fredagens arbetstid. Jag betalade övrigt själv (taxi, tälthyra, tältplats) Jag kompar inte ut lördag+söndag på något sätt, och var på jobbet strax efter 8 i morse. Sen hade jag också tur och satt på SSWC1, som kom till Stockholm vid 21.30.

    Reply
  18. När jag bokade min biljett till SSWC gjorde jag det som privatperson med inställningen “oavsett om jobbet inte vill betala, betala en del eller allt så vill jag åka i alla fall”. När jag kollade med min chef så var det helt ok att ta det på jobbet tillsammans med viss del av tiden. Naturligtvis är det bara att tacka & ta emot! Nästa år ses vi på SSWC igen oavsett om jobbet betalar eller ej!

    Reply
  19. Mitt företag betalar (jag är egen) men även på tiden när jag var anställd så hade jag förtroende nog att göra som jag ville och åka på allt det jag ville, så länge “det kommer ut pengar på andra sidan dig” eller vad man nu hade som ändamål.

    Smarta chefer lyssnar på sin anställda och micro-manegar inte, man anställer ju folk som vill nåt, och inte folk man måste “skicka” på SSWC, Reboot, etc.

    Reply
  20. Jag bokade SSWC och tänkte att det ordnar sig på ett sätt eller annat med kostnaderna. Dealen med jobbet blev iallafall att de stod för själva resan och jag för boende, tid och anmälningsavgiften.

    Jag kompar inte ut. Snarare ser jag det som en kickoff inför att min semester är slut och det är dags att köra igång hösten :-)

    Reply
  21. Egna företaget stod för notan. För mig är det som för många andra – jag skiljer inte mycket på jobb/fritid utan försöker istället se på saker som kul/tråkigt. Inget komp i strikt bemärkelse, men visst har det varit en lugn morgon och glider nu strax iväg till kontoret.

    Reply
  22. Jag är anställd på en kommunikationsbyrå som egentligen borde ha ett intresse av att ha personal på plats och därmed betala och räkna helgen som arbetstid men jag bekostade kalaset själv, jobbade på bussen ner på fredagen och satt på min plats på kontoret innan nio nu på morgonen. Jobbmässigt har jag definitivt nytta av helgen men lika mycket var det ett privat nöje.

    Reply
  23. En annan sak jag tänkte på nu när jag drog igång jobbandet (efter att jag och min lille son sovit till halv elva i morse…) var det här med rolig och tråkig tid. För mig är det så att den roliga tiden kräver mycket, mycket mer. Jag är mer hängiven i det jag gör och då går det åt så himla mycket energi att jag är helt utpumpad efteråt. Samma gällde nog jobbkonferenser. Det är så kul! Man är inte still en sekund och får så himla mycket nya intryck. Det tar.

    Att jobba “tråkigt” däremot, det tar inte energi alls på samma sätt, helt enkelt för att jag inte ger lika mycket. Jag gör självklart ett bra jobb och levererar, men energin och glöden blir inte densamma. Om jag jobbar en hel helg (dvs nästan klockan runt, inte “bara” 8h/dag) behöver jag sällan kompa ut vardagen efter. På så vis skiljer väl också jag på rolig och tråkig tid i mitt liv. Det tråkiga måste göras, men själen är inte där och därmed inte töms inte energireserverna.

    För andra är det kanske tvärtom, att det tråkiga tar energi för att det är jobbigt att utföra, medan det roliga går som en dans och man kan hålla på i evigheter.

    Reply
  24. Instämmer i det brynte skriver, för många handlar det ju inte bara om jobbtid in och ut, rolig och tråkig tid eller att brinna för sitt jobb. Hur roligt jag än nu tycker att mitt arbete är och hur svårt det än är att skilja det från fritid så har jag ändå en liten dotter och en man som ingår i mitt liv och de behöver också tid och uppmärksamhet och jag behöver tid med dem för att få balans i livet. Under det senaste året när jag mer eller mindre skådat döden i vitögat har det om möjligt blivit ännu mer uppenbart för mig. Trot eller ej men när jag var riktigt sjuk och inte visste om jag skulle få hänga med till nästa SSWC ens så funderade jag inte så värst mycket på webb och sociala medier, utan faktiskt enbart på mina nära och kära.

    Hur som helst, jag är fortfarande sjukskriven på 75% så jag har gjort en rätt stor del av min arbetstid denna helg och kompar absolut idag (och imorgon också för den delen), men det är lite svårt att jämföra med andra eftersom jag är i nån sorts rehabiliteringsfas och fortfarande får tuffa behandlingar. Jag hade tänkt åka på egen bekostnad och för mitt eget höga nöjes skull, men sen sa min chef att jag skulle åka för jobbets räkning och så blev det.

    Fast allt detta betyder ju inte att jag inte älskar det jag sysslar med, för det gör jag, kan inte tänka mig något roligare att arbeta med faktiskt. Men jag är ändå ganska säker på att någonstans blir ändå arbetet underordnat, när allt verkligen ställs på sin spets och vi verkligen verkligen måste välja vad som är viktigt här i livet.

    Reply
  25. Eftersom mitt jobb har en hög grad av frihet så kan jag boka om andra åtaganden på fredagen och sköta det andra som mail och kommunikation från bussen. Men jag var på jobbet som vanligt och kompar inte ut det. Min arbetsgivare ser ett stort värde av att fortbilda och inspirera all personal och jag skulle gärna se att fler från oss hade åkt. I år var vi två. För lite tycker jag.

    Reply
  26. Sällar mig, föga förvånande, till skaran av egenföretagare (som betalade) som inte riktigt styrs av reguljära arbetstider. Hade jag varit anställd kanske jag övervägt att kompa, men troligtvis inte.

    Reply
  27. Jobbar för ett konsultföretag inom sociala medier och fick campet betalt av min arbetsgivare. Hade dock åkt ändå och kompar inte ut (morgonens akademiska kvart skyller jag helt och hållet på buss 4…).

    @jocke: Bra att du tar upp frågan!

    Reply
  28. Jag är en av de som betalade mitt #sswc äventyr själv och som åkte på icke-arbetstid – alltså finns det inget att kompa ut idag även om det hade varit skönt med en sovmorgon :)

    Reply
  29. Jag var där på min semester men ska försöka få ut ersättning för avgiften av min arbetsgivare. För mig var SSWC både jobb och privat eftersom jag alltid är en blandning av journalist och privatperson och jag trivs förträffligt med att vara HD-Sandra :)

    Reply
  30. Jag är delägare i byrån där jag arbetar. Företaget betalar för allt. Alla som ville åka fick men bara jag som åkte. Jag prioriterar jobb och familj och försöker göra så mycket det går av båda. Kompar inte tiden.

    Reply
  31. Jag är egenföretagare som många andra och kostnaderna tar jag därför på mitt företag. Det är jobb men det är också så rolig, så ja? Jag är en av de lyckliga som älskar och lever mitt jobb och det tillhör absolut rolig tid.
    Därför kompar jag inte ut för jag varken kan eller vill ;)

    Reply
  32. När jag köpte min biljett var jag en fattig student utan riktigt jobb. Jag hade ju längtat efter SSWC sedan jag missade förra årets camp. Jag köpte biljetten utan minsta tvekan. När jag sedan fick jobb (jag har varit på mitt nya jobb i två veckor) sa jag att jag behövde ta ledigt den 13/8 och eftersom jag inte hade några semesterdagar räknade jag med att ta en obetald ledig dag. Så blev det inte för min chef tyckte att jag skulle åka dit i tjänsten. Kompledigt? Nä, det tar jag inte. Har inte tid. Skulle förmodligen inte göra det annars heller även om det var svårt att jobba idag p.g.a. allt jag hade i tankarna. Jag tycker dock inte att de som tar kompledigt gör fel på något sätt.

    Reply
  33. Tar måndagen off. Och arbetsgivaren betalar omkostnaderna. Jag har det bra. Jag hade åkt i vilket fall som helst, men jag hade nog inte jobbat där jag gör om inte SSWC hade ingått i arbetsuppgifterna.

    Reply
  34. En av alla arbetslösa som ville åka. Hade inte ekonomi att åka. Det fanns inte på min karta att kunna åka.

    Reply
  35. Jocke – 34 kommentarer and counting! Shiiit! :D Vem hade kunnat tro att det skulle bli så här poppis att svara på komp vs ickekomp? Inte jag iallafall.

    Jag förstår att mitt tweet var upphovet till din tanke. Jag är smickrad såklart men vill förtydliga varför jag twittrade om kompet: eftersom det har varit full fart på Twitter den här helgen och jag har fått massa nya followers ville jag inte göra dem besvikna genom att vara mindre frånvarande under de närmsta dagarna. Så jag gjorde som jag plikttroget alltid gör, ger en ursäkt på förhand varför saker inte är som vanligt så att jag kan återkomma med replies och andra slags feedbacksvar med lite laggtid.

    Angående kompandet i sig: Jag jobbar på Sveriges Radio som du vet. Min arbetsgivare och chef är noga med att man inte ska jobba övertid utan att få kompledigt ordentligt, precis som det är med andra statliga verk. När jag anställdes var mitt enda krav (förutom skälig månadslön, höhö) att jag skulle få närvara på SSWC och om jag inte fick representera SR skulle jag ta ledigt och närvara på SSWC ändå, för kom igen, att anställa mig och inte låta mig åka på SSWC skulle ha varit idiotiskt. Men min chef är inte en idiot så det var självklart att jag skulle åka på SSWC. Jobbet betalar och jag säger inte nej men jag skulle ha betalt själv om de inte hade betalt. Jobbet la även in mina två kompdagar för helgens aktiviteter utan att jag bad om det och jag tyckte till en början att det var konstigt med kompdagar av bara farten utan att jag hade bett om det men jag ska säga dig att HERREGUD vad glad jag är över att ha fått dessa kompdagar. Min hjärna och kropp hade nog bokstavligt talat sprängts annars. Jag säger som Jossibaloo och Mymlan, vilan behövs efter en sådan 24/7-närvaro som SSWC kräver. Åtminstone min kropp men alla är vi olika.

    Angående roligt vs tråkigt på jobbet: Jag har haft turen att hamna på ett ställe där allt jag gör är roligt. Det finns, precis som vanligt, sådant som är mycket mer roligt än annat som är mindre roligt, men allting är roligt. Alla har inte denna lyx och jag vet det mycket väl av egen erfarenhet också. Men all tid är rolig på mitt jobb och därför kan jag inte dela upp min tid i rolig vs tråkig tid.

    Men kom också ihåg att eftersom Sveriges Radio skickar mig på detta så kräver min chef och avdelning nu ännu mer av mig när jag kommer tillbaka i form av prestationer, idéer, återkoppling och implementering av allt jag har lärt mig. Som egenföretagare behövs inte denna “bevisning av att du lärt dig något” eftersom egenföretagare jobbar för sig själva. Eller som kronprinsen säger här ovan mig: de som inte alls fick åka då?

    Reply
  36. Stort tack Maria S och alla andra för kommentarer om förutsättningarna för att åka på #sswc. Jag hoppas fler fortsätter tycka till, själv kommer jag att marinera tankarna för att se om jag kommer fram till något ev väsentligt – eller om det bara får räcka så här.

    Det är iaf intressant att konstatera hur olika förutsättningarna ser ut, och jag *tror* att det finns vissa branschvisa skillnader i hur man ser på arbetstid, arbetsgivarens åtagande etc…

    Reply
  37. Jag arbetar som kommunikatör på en ideell organisation men jag åkte som privatperson. Även fast jag har stor nytta av all kunskap och inspiration som jag fick på SSWC så betalar jag det själv och kompar inte heller ut. Min arbetsgivare har helt enkelt inte insett nyttan för dem att jag kan mina grejer.

    På ett sätt känns det skönt att åka som privatperson, jag måste ju inte åstadkomma något blogginlägg eller presentation så här efteråt och behövde inte heller känna mig stressad över det på campen utan kunde helt enkelt ägna mig åt att mingla med alla trevliga människor istället! Fast att ha en arbetsgivare som inte fattar vad man kan är ju inte det roligaste heller.

    Reply
  38. Jag pröjsade anmälningsavgiften med egna pengar och skulle deltagit på min fritid/semester, om oväntade anledningar inte hade gjort att jag hamnade på en annan ön än Tjärö. Resan till och från Tjärö hade också belastat min privata plånbok.

    Reply

Leave a Reply to Joakim JardenbergCancel reply