Idag har vi för första gången delat ut priset SMIOS Award. Jag har haft äran att sitta med i juryn och det har varit en oerhört nyttig påminnelse om hur mycket bra det händer där ute. Den publika bilden av mig är kanske att jag är en gnällgubbe, men de som jobbar med mig kan nog intyga att det inte är så. The bark is worse than the bite.

Så idag vill jag ta tillfället i akt och lyfta på hatten för alla andra som också är vinnare. Många av Sveriges 290 kommuner, 20 landsting och 473 myndigheter och otaliga andra konstruktioner inom offentlig sektor gör ett fantastiskt arbete. Ni fick inte priset den här gången, men ni är med och knuffar utvecklingen framåt. Och nästa år är det er tur.

Till vinnaren, Katrineholms kommun och till de två övriga nominerade, Utrikesdepartementet och Riksantikvarieämbetet säger jag inte grattis. Jag säger BRA JOBBAT!

Det här gänget är de grönaste prickarna man kan tänka sig. Tack för att ni finns!

Här kan du se utdelningen, fångad av @kihlanders (stor tack för det).

Vinnare: Katrineholms kommun
Offentlig sektor har verkligen kommit långt det senaste året, och även om det fortfarande finns mycket kvar att göra är glaset halvfullt snarare än halvtomt. Det saknas inte kommuner och myndigheter som är extremt duktiga på Facebook, som använder Youtube på ett innovativt sätt, som skapat egna kanaler med livesändningar från kommunfullmäktige, som verkligen utnyttjar den nya tekniken för att lösa sitt uppdrag på bästa sätt. Många har förstått att gifta ihop den nya tidens möjligheter med det uppdrag som i princip sett likadant ut sedan Axel Oxenstiernas tid. Listan kan göras lång och vi skulle vilja utse alla till vinnare – om inte annat så för den härliga ambitionen som vi ser i snart sagt varenda buske.

Men med våra tre nomineringar har vi velat lyfta blicken. De här tre utmärker sig genom att gå ett steg längre, utmana lite mer, tänka lite större. Och vinnare 2011 är KATRINEHOLMS KOMMUN!

I Katrineholm har man länge varit pionjärer i sociala medier. Men det här priset får man inte för det man gör i den digitala världen. Det här är ett pris för den bro man strävar efter att bygga till den analoga och fysiska världen. Att sveriges offentliga sektor hör hemma i sociala medier får anses etablerat nu. Det är inte en längre en fråga om om, utan om hur. Men ansvaret slutar inte där. En kommun eller myndighet av idag får inte nöja sig med att nå de redan frälsta.

Och så alla nomineringarna

– Sociala medier i det offentligas tjänst beskrivs ofta som en stor säck med svårigheter. Vad vågar man säga, och vad ska folk säga om oss? Hur ska vi hantera känslig information och hur ska vi göra för att inte tappa kontrollen? Ingen borde ha mer att frukta än den här organisationen, som inte bara har Sveriges, utan hela världens ögon på sig. Ändå kör man på, och vi vill därför nominera UTRIKESDEPARTEMENTET.
Med många och bra aktiviteter över hela kartan är det uppenbart att man har en genomarbetad strategi. Till exempel har man med UDbloggen helt definierat om bilden av det gamla stelbenta departementet och visat att man består av hårt arbetande och kunniga människor. På UD är det också uppenbart vilken betydelse högsta chefen har, som föredöme och som alibi. Carl Bildts twittrande gör det svårt att säga ”att sådant där ska vi inte syssla med”. UD är också ett strålande föredöme inför nästa steg i utvecklingen, med OpenAid som ett bra exempel på hur myndigheterna öppnar upp inte bara sin kommunikation utan också sina data.

– Sociala medier beskrivs fortfarande ofta som något väldigt nytt, okänt och outforskat. Men det finns gott om pionjärer, de som ligger i framkanten, som har den gula ledartröjan, som tar utmaningen och går före. Den offentliga sektorn är full av osynliga hjältar och det är vackert så. Men ännu vackrare är det med den som ställer sig upp och frikostigt väljer att dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper – och ingen gör det bättre än vår nästa nominerade: RIKSANTIKVARIEÄMBETET.
Med aldrig sinande nyfikenhet utforskar man inte bara det gamla kulturarvet utan också de nya vägarna för att sprida det. Och med en avdelning som heter ”informationsutveckling” har man visat att man menar allvar med sin vilja att vara i tiden. Men nomineringen förtjänar man framför allt för sin medvetna och totala generositet med det man kommer fram till. Med aktivt deltagande i alla typer av sammanhang, från nördigt webbcamp på en ö i Blekinge till de fina salongerna på EU-möten i Bryssel, blir man en väsentlig del av ett större sammanhang. RAÄ är ett utmärkt föredöme för den kunskapsöverföring som kommer att bli allt viktigare när offentlig sektor öppnas upp.

– De verksamheter som arbetar aktivt med sociala medier går sällan fria från kritik. Den som sticker ut hakan får räkna med att få en smäll sägs det. Mycket av kritiken kan nog objektivt sägas vara obefogad, men minst en reell utmaning finns definitivt. Det handlar om de som inte är där. Om den digitala klyftan. Man kan välja att fokusera på alla de som självmant tagit steget, eller så kan man göra som vår tredje nominerade: KATRINEHOLMS KOMMUN.
Både med och utan koppling till det stora projektet Digidel (från .SE) arbetar man aktivt för att få med alla som vill vara med. Med allt från informella drop in-utbildningar på biblioteket till inspirationsföreläsningar av pensionärsfavoriten Annika Dopping finns det här en övertygelse om att alla ska med. Man har insett att det inte räcker att ställa in skorna på Facebook för att fullgöra sitt uppdrag. Arbetet är större än än så, liksom potentialen.

[Arkivpost. Texterna är lite annorlunda än de slutgiltiga. Fyller på efterhand]