När man skriver om att arbeta där man är så handlar det ofta om det exotiska. Att kunna jobba på flygplanet på väg till USA eller mitt på stora torget i Visby. Men det slår mig att med rätt verktyg känner jag en ökad frihet även i hemmet. Som bilden kanske visar ;)

När jag började klura på badkaret och tekniken så handlade det väldigt mycket om att konsumera. Men med tiden har jag insett att verktygen nu är så kompetenta att det går precis lika bra att producera. Om nu badkaret, uteplatsen bakom huset, rundan i parken eller något så odramatiskt som köksbordet är det bästa platsen för min kreativitet – varför ska jag avstå. Som jag säger i den här intervjun på frågan om den ideala miljön för skapande

The only real demand is a decent online connection, because I need to be able to join any crowd at any time. Combined with other tools that place close to zero friction between man and machine, like my iPhone and iPad, every situation has the potential to be the ideal situation for creativity.

Nu kommer säkert någon och hytter med näven och säger att badkaret är platsen för avkoppling. Nedkopplad, som boken med samma namn pratar om, måste man ju vara någon gång. Och det kanske man måste, men jag vet inte riktigt. Varför säga nej till online? Boken är intressant som beskrivning av ett experiment, men det är viktigt att skilja på bruk och på missbruk.

Jag ser mig som en brukare, och jag ser fantastiska möjligheter sedan jag slutade stressas av ”kravet” på att koppla ner. Nu arbetar jag istället på att maximera utbytet av de möjligheter som online ger, och jag ser inte offline som något självklart mer värdefullt. Den digitala världen har sina förtjänster, och den fysiska har sina – ingen mer värd en den andra.

Min strävan är att motbevisa glorifieringen av ”koppla ner” och istället väva in den digitala världen i den fysiska, till den punkt där de blir ett. Och se att det är gott. Men min fru håller inte riktigt med alla gånger…