Med ett schema som började hemma 05.30 med bil till Hässleholm, tåg till Norrköping, tåg tillbaka från Norrköping, bil från Hässleholm tillbaka till Ramlösa – rullar in på parkeringen runt 20.30 – så är det INTE optimalt att lämnat både telefonerna hemma på sängbordet. Men jag är en stor pojke nu, så det måste så klart funka.
Ganska intressant upplevelse. Jag är ju ingen vän av telefoner, har till och med skrivit en krönika en gång i tiden på temat ”ring inte mig”, om att ett telefonsamtal alltid stör. Men jag är ändå totalt beroende av telefonen, även om 90% av de långa telefonmötena numera hanteras via Skype. Det känns otroligt #fail att vara utan dem.
Svårast är att inte ha internet i fickan. Det är något som för länge sedan blivit helt självklart. Som i morse när jag skulle hämta ut biljetten. Beställningsnumret låg så klart i ett mail, och normalt sett är det ett klick bort i iPhonen…