Ökampen är över – och här är lite tidiga lärdomar

Sådär, då var Ökampen över för den här gången. Vinnare, på ett förkrossande sätt, blev #TeamJoker. Jag säger inte grattis, jag säger bra jobbat till @JannikSvensson, @martinsnygg och @Utlandspappan som lagmedlemmar – men allra mest till @karinbacklund som lagledare med den värsta vinnarskalle jag sett. Karin bevisade sig även vid det avslutande pokerbordet, där hon vann både äran och €1000 till Läkare utan gränser.

Det finns många att tacka för en riktigt rolig vecka och en fantastisk avslutning på Åland. Mitt härliga lag med @Brandoholiv, @carnebro och @kwiden nämner några i den här livesända dashboardfilmen från vår framfart på vägarna. Ursäkta kvaliteten, och ursäkta att vi alldeles säkert inte får med alla. Det var kaotiskt ;)

Men det största tacket måste gå till @matsadamczak. Mats Adamczak har alltså rattat det här i princip helt själv, och det går inte att begripa hur han hunnit med allt. Det är hatten av för den insatsen, helt otroligt faktiskt.

Men just att Mats varit ensam är nog också en del av det som bidrar till de förbättringspunkter som jag tänkte försöka lista här. Pros and cons.

Upplägget byggde på tre sammansatta lag som Mats pusslat ihop. Till det adderades en ”tryout” som ledde till att vi fick med Team Joker i matchen. Därefter följde ”cyberkampen”, som utspelade sig på nätet under veckan fram mot finalen. Det var här lagen introducerades till tävlingens själ och hjärta, rebusarna.

Till sist samlades alla lagen på Åland för att med hjälp av varsin taxi och hela internet till sin hjälp försöka lösa ett stort antal fysiska uppdrag. Det här var den faktiska ”Ökampen” som allt byggts upp mot. De tre timmarna i bilen var bland det absolut mest stressiga jag upplevt. Maxpuls i 180 minuter, vi var helt slut efteråt.

Twitter var huvudkanalen för både uppdragens avlämnande och svarens inlämnande. Till det adderades alla upptänkliga kanaler, så det var Facebook, Bambuser, Youtube, Foursquare och himlen därtill.

The good… Det mesta hör faktiskt till den här kategorin. Med tanke på att det var första gången jag deltog i, eller faktiskt alls hörde talas, om det här upplägget är det otroligt att det kunde bli så bra. Premiär när det är som bäst. En framgång, men samtidigt massor att lära. Och det är också där min starkaste drivkraft fanns att delta i det här. Jag såg det som ett inspirerande och lärorikt experiment. Precis så blev det också, plus mer skoj än jag hade kunnat ana.

The potential… Först, försök inte driva något sådant här ensam. Pratade mycket med Mats om det, och visst finns det fördelar och nackdelar med en maximalt slimmad organisation. Genom att han var ensam kunde han lätt och snabbt anpassa sig till nya förutsättningar, och han var verkligen lyhörd för våra önskemål. Flera inslag ströks för att vi inte tyckte de kändes rätt, annat skruvades på och förändrades. Kanonbra.

Men pressen på Mats ledde nog också till en del brister, både i kvalitet på de utmaningar vi ställdes inför och i hur de kommunicerades. Lite så här

  • Rebusarna borde vara riktiga rebusar, alltså mer av pyssel och ordflätor. Då blir det lättare att engagera fler.
  • Faktakolla, kompisläs och var noga med uppgifterna så de inte innehåller felaktigheter/tvetydigheter. Det får inte vara omöjligt att plocka dem på första poängnivån.
  • Kommunicera uppgifterna på ett extremt strukturerat sätt. Det är OK att använda Twitter, men sajten bör också hänga med i tempot som en referenspunkt.
  • En scoreboard som uppdateras live hade varit helt magnifik!
  • Tre timmar är nog ganska lagom, man orkar inte mer. Men då kan man ha något färre positioner (och istället fler kluriga extrauppgifter). Det får inte bli för mycket bilkörning…
  • Cyberkampen får inte vara så omfattande som den var den här gången, inte om man vill använda sig av deltagare som försöker jobba samtidigt ;)

De i särklass viktigaste lärdomarna gäller dock användandet av de sociala medierna. Det blev väldigt tidigt väldigt uppenbart att tävlingar om flest retweets och gilla-klick var något som ingen av oss var speciellt sugna att ägna sig åt. Jag pratar lite om det i den här filmen


(klicka här om du sitter på mobil)

Principen måste vara att vi engagerar våra nätverk på ett sätt som ger dem något tillbaka. Det går att skapa bra värde för alla deltagarnas fans, followers och friends om teamen själva får bestämma på vilket sätt de vill göra det. Men det är helt omöjligt att göra det runt rent mekaniska klick- eller retweet-jakt. Det blir bara oerhört påfrestande och irriterande för alla.

Sådan jakt är ju alldeles onödigt och överflödigt dessutom, vilket bland annat kan bevisas av att trots ivrigt trummande av #okampen blev den taggen aldrig trending på twitter. Det blev däremot Åland, helt organiskt och mer än en gång. Twitter verkar, inte helt otippat, ha ganska bra koll på sina algoritmer. Det fanns inget som helst incitament eller tävlingsmoment som triggade oss att tagga Åland, däremot kom det helt naturligt och momentant att förekomma i ett ganska stort antal influencers flöden. Ergo: en trend. (En anledning kan också ha varit att många som frågade: ”vad är #okampen” fick svaret: ”en samling twittrande dårar som far omkring på Åland” ;)

Mer grafer hos analytics.topsy.com

En inte oviktig detalj för ett sådant här koncept är att internet MÅSTE fungera. Kvaliteten på det mobila bredbandet var nog det enda negativa jag har att säga om Åland…

Jag ska fylla på med mer tankar sedan, det är fortfarande väldigt färskt och mycket som ska tänkas igenom. Återkommer. Men tills dess vore det kul om du ville fylla på med dina tankar om hur du upplevt vårt lilla äventyr från utsidan. Pros and cons?

Transparens: Vi hade resa och ”helpension” betalt, alla kostnader täcktes av Mats och tävlingens sponsorer. I övrigt har vi inte fått någon ersättning, och vi har inte förbundit oss till några positiva skriverier, allt har hela tiden byggt på hög frivillighet. Som sponsrat event får det här fem plus i min bok.

@deeped som suttit hemma istället har hunnit blogga redan igår. Jag skriver under på allt han säger och ser att vi verkar vara inne på samma spår. Härliga @itmamman, som hjälpt oss massor, ger oss lite perspektiv utifrån. <3 @Per_p är rak på sak. @mymlan berättar ur sitt perspektiv. @TrulyTherese listar bra, bättre, bäst. @carebro, solstrålen, feedbackar liksom @martinsnygg såhär i efterhand.

14 thoughts on “Ökampen är över – och här är lite tidiga lärdomar”

  1. Jag har sett Ökampen flasha förbi en del på twitter de senaste veckorna, och under sen uppvärmningsveckan har jag även hjälpt till litegrann med ett par rebusar. Men det var egentligen inte förrän framåt slutet av veckan som jag insåg att det hela skulle utmynna i ett (något modifierat) rebusrally.
    Jag har åkt sådana ganska många gånger i Uppsala, Uplands Nations Rally som såvitt jag vet är “originalet” hade 50-årsjubileum för några år sedan, men jag har aldrig tidigare tänkt på att formatet kan användas på det sätt som nu gjordes i Ökampen. Jag tycker att idén är lysande.

    Under gårdagen följde jag arrangemanget (och hjälpte även till en del) och från vad jag kunde se på distans så håller jag med om vissa punkter men inte om andra.

    Rebusarna tycker jag till konstruktionen var bra. Vad som var mindre bra var detaljfelen (med reservation för att jag inte sett några förklaringar av lösningarna). När jag har både åkt och konstruerat/arrangerat rallyn förut så är det absolut största irritationsmoment när lösningar inte stämmer. När man sitter, stressade, i en bil och sliter sitt hår med en rebuslösning och sedan får veta att man hade rätt men inte fick bort den där sista bokstaven eller siffran ur lösningen. Sånt bör man anstränga sig för att minimera.

    Längden på bilresandet beror nog på vad man mer vill hinna med under dagen och vad syftet är. Ska man hinna med det ni gjorde utan att bli helt sönderstressad kan nog en tretimmarstur vara lagom, men de flesta rallyn jag har åkt har varit betydligt längre. Men då har ju bilåkandet och rebuslösandet varit hela arrangemanget.

    Vad jag har förstått har upplägget av tävlingen inte varit helt klart för deltagarna. Det kan ju förstås ha sina fördelar att inte veta i förväg exakt vad som väntar, men jag skulle nog välja att ha något mer öppet på den punkten.

    Men det där är ju bara små detaljer som är lätta att rätta till. Jag tycker som sagt att tävlingsformatet är jättebra, och hade bara det där erbjudandet om att få åka med kommit tidigare än på torsdagkvällen så hade jag inte tvekat en sekund att åka med. Och jag är dessutom lite besviken på mig själv att jag inte kommit på något liknande själv.

    Reply
  2. Tack Jonas :) Rebus rally kom till Åland för ca 15 år sedan och det har pendlat från från 6 lag till 13 lag som mest. Nu tror jag att det inte har varit något de senaste 2-3 åren. Jag hade för mig att det kom från Uppsala, så kanon att jag fick det bekräftat.
    Jag kommer att skriva om mina funderingar och slutsatser under nästa vecka. Jag måste smälta en hel del :)

    Mycket bra med feedback, förstås från Jocke som deltagare, men även från dig Jonas. Hoppas på att flera kommenterar. 

    Reply
  3. Hoj, sansad sammanfattning, tycker jag.
    Förmodligen tillhör jag kategorin “hyfsat intresserade”. Jag gissar att det är den största gruppen bland era nätverk på framförallt Twitter.
    Ändå. Jag hade öppnat lite olika flöden i Hootsuite (bytte ibland) och gillat på FB (bara cirka 150 gilla – lite förvånade), kollat okampen.com och så vidare. Av någon anledning kände jag mig trots det oinformerad om själva idén bakom.
    Förstod inte grejen, liksom.
    Att ni hade jävligt kul, det förstod jag.
    Att ni testade grejer, det förstod jag.
    Ändå, någonstans i informationsflödet, jag vet inte var, finns det förmodligen ett feltänk. Att grejen “gick av stapeln” hade nog en majoritet av landets twittrare snappat, men sen?
    Det blev lite “mycket skrik för lite ull, sa bonden när han klippte grisen” över det.

    För att förstå och kunna engagera sig i det “snabba flödet”, när det verkligen händer, som under rebusracet på lördagen, måste folk förmodligen ha mer bakgrundskunskaper, tror jag.
    Kunna.
    Jag tror att ni skulle “grundat” bättre. Hur kan man diskutera.
    Så mål, syfte och målgrupp?Fortfarande lite oklart för mig.
    Jag tycker ibland att ni som kan så pass mycket har lite fel utgångspunkt, i den meningen att ni förutsätter att era följare har större förkunskaper än vad som faktiskt är fallet.

    Det var förmodligen denna brist som gjorde att det blev “lite konstigt” i går på Twitter.
    Folk hajade inte riktigt.
    Och det VAR svårt att förstå vad som hände, bitvis.
    För den som är mindre engagerad nästan omöjligt.

    Själv höjde jag förvånat på ögonbrynen ett par gånger. Särskilt när det blev lite väl mycket  PAF för min smak. Utifrån betraktat kunde äventyret uppfattas enbart som en betald lek med enda syftet att marknadsföra PAF och Åland.
    När du (eller Nikke?) la ut en bild från hamnen på väg från casinot log jag för mig själv.
    “Aha, nu vet vi att det finns en bra gästhamn också”, tänkte jag.
    :)

    Så. Jag slängde iväg någon tveksam tweet i går. Och det här blev kanske lite långt, men tänkte att jag var skyldig att bjussa tillbaka med mina funderingar.

    Reply
  4. Pingback: » Efter Ökampen
  5. Tack för tack! :)
    Gillade att följa er för att se hur en sådan här grej skulle funka. Måste säga att det var en aning svårt för oss (läs mig) som kom utifrån att fatta hur det hela funkade. Skulle man DM:a, skulle man..? Var visades rebusarna först, hur hittade man dem i efterhand? Sådant kunde ha varit klarare om man hade velat hitta en större publik. 
    Men jag gillade grejen.

    Skönt också att se hur du/ ni gör när ni får erbjudanden om att delta i olika PR-arrangemang. För många är det fult att bli bjuden på grejer och det kan vara förståeligt på sätt och vis. Det där med objektivitet. Samtidigt har ni hanterat det snyggt – kört med öppna kort. Och ibland måste det till att man blir inbjuden till saker och ting. Man har helt enkelt inte råd att delta annars. När jag har sett hur ni har gjort har jag bestämt mig för att tacka ja till en inbjudan till ett spelföretag. Jag vill se hur saker och ting fungerar. Tänker också köra med öppna kort och vara tydlig mot företaget att jag inte ger tillbaka annat än det jag verkligen vill/ tycker. 

    Så, tack igen för inspiration och att du Jocke och ni andra har visat på möjligheter!

    Reply

Leave a Reply to AnonymousCancel reply