Jag lovar, jag har inget emot second life i allmänhet. Punkt i den frågan.
Konsensus runt SL verkar nu ha stabiliserats i ungefär den uppfattningen som Gartner presenterar i ”Gartner Says 80 Percent of Active Internet Users Will Have A “Second Life” in the Virtual World by the End of 2011”. Alltså – det är inte säkert att SL blir något, men har man inget bättre för sig ska man hålla koll på det som händer i de virtuella världarna. En rimlig investeringsnivå kan vara motiverad. OK.
För egen del är jag inte lika övertygad om att 80% kommer att tomta runt som avatarer – men jag var å andra sidan inte heller övertygad om att webben skulle vinna över de textbaserade lösningarna för informationsinhämtning. Jag var länge en wais-archie-gopher-usenet-irc et al die-hard.
Oavsett, en relaterad tanke som ofta förs fram är att det ger ett enormt marknadsföringsvärde för de som varit tidigt ute på SL. Många säger att det är välmotiverat med de 400K som Svenska institutet hittills lagt ner (det lär väl inte stanna där) på att etablera en svensk ambassad i SL – just för att man fått så enormt mycket press. Klokskallar som Beta Alfa och Björn Jeffery driver tesen.
Men jag är inte övertygad. Tänk om det går rejält på rumpan? Har total-floppen som boo.com presterade stärkt bilden av sverige som ett framstående it-land? Är det inte fortfarande så att närhelst posten försöker göra något kreativt och radikalt så påminner man varandra om torget och ler en smula? Listan kan göras lång.
Jag är inte helt säker på att det bara handlar om att göra saker. Jag tror att man måste slå vakt om att försöka göra rätt saker. Historien lär döma oss…
Andra bloggar om: second life, beta alfa, svenska institutet, dissa, gartner