Sociala medier, transparens och Johari fönster

Jobbar med lite långsiktiga förberedelser (nästa vecka;) och slås av en fundering. Googlar lite och konstaterar att det inte precis skrivits spaltmeter om Johari fönster och kopplingen till öppenhet, transparens och sociala medier

Det ska jag råda bot på efter nästa vecka, men just nu tänkte jag bara öppna upp kommentarsfältet. Länka, tyck, tyck emot, kommentera, håll med, tipsa. För visst är det uppenbart att det finns ett samband. Facebook-fixen handlar ju oerhört mycket om trevande statusuppdateringar, tummar upp och kommentarer. Fem miljarder skapade objekt i veckan och respons på det. Ett ganska renodlat feedbacksystem. Precis det som behövs för att minska vårt okända fält.

För att citera (typ): ”We’re not simply projecting our identity, we’re creating it”

Jag undrar om jag inte ska gräva fram Maslow också…

9 thoughts on “Sociala medier, transparens och Johari fönster”

  1. Jag önskar att du hade rätt, men jag tror inte det. Juharis fönster och andra liknande system handlar för mig om självkännedom på ett djupare plan än vilka länkar mina vänner gillar att jag postar. Den sociala webben är ett nytt paradigm på många plan, men inte inom självkännedom. Där kommer folk fortsätta att vara lika (o)kunniga som innan.

    Reply
  2. Jag är *helt* säker på att du har fel här. Det är klart att det gör saker med oss när vi

    1. postar ett objekt och får 25 tummar upp och 17 kommentarer
    vs
    2. postar ett objekt och ingen jävel bryr sig

    Varför skulle inte signal – respons betyda något på nätet?

    Ingen går ju omkring och reflekterar över Johari i vardagslag, utan det är en modell för att beskriva vad tex feedback leder till. Djupa plan, eller grunda för den delen, har väl knappast med kanalen att göra?

    Reply
  3. Problemet är att det handlar om vad *andra* gillar, det säger inget om dig eller din person. Det handlar snarare om popularitet än något annat. Like-knappen som feedbackverktyg är banalt, i alla fall om man pratar om feedback utifrån ett UGL-perspektiv. Då är väl kommentarer lite bättre, men med tanke på vad folk väljer att kommentera på och hur de kommenterar … nja, som sagt, jag önskar du hade rätt men tror inte på det. Det är ingen som berättar för dig att du uppfattas som jävligt otrevligt när du är stressad för att du gör statusuppdateringar på Facebook.

    Men vi kanske har olika syn på vad Juharis fönster är, hur det används och vad det leder till?

    Reply
  4. Det har vi isf, helt uppenbart. Min bild är att du fundamentalt missuppfattat modellen (och hur den stavas ;)

    Men det kan vi ta över en fika eller lunch. Jag har ju lovat återkomma med en längre text under nästa vecka.

    Tack för din feedback hur som helst, den lärde mig lite till om mig själv och hur det jag säger tas emot. Mitt okända fält blev just lite mindre.

    Reply
  5. Det okända fältet är ju sådant som är dolt både för en själv och andra. I post/feedbacksammanhang har jag svårt att se hur det fältet skulle kunna minska utan rätt djup (själv)reflektion. Att te.x. titta på ett långt utsnitt av sin blogg för att ev. kunna se sådant man inte sett hos sig själv innan.

    För mig känns det sannolikt att det är det blinda fältet som minskar först – man postar, får feedback från en helt oväntad vinkel och förstår att andra ser något man själv inte tänkt/vetat om. Om man är lagd åt det självreflekterande hållet alltså. Annars tänker man väl bara att de som kommenterar är korkade och inte fattar vad man menar.

    Gissar att de flesta tycker det är mer kul med mer respons än mindre, och att det är lätt att fortsätta att skriva sånt man fått mycket tummar upp för tidigare, alltså att skapa en identitet som uppskattas av de som läser. Kanske är det där man kan se något nytt om sig själv, om hur man anpassar sina inlägg efter publiken och responsen. Kanske väljer man att diskutera även denna insikt i en post, och då har man ju definitivt ökat sin arena. Men jag tycker också att det är skillnad på att minska det okända eller blinda fältet och på att skapa sin identitet – om det ena är att uppfinna sig själv så är det andra att hitta sig själv. Att åtminstone själv vara medveten om skillnaden känns som en förutsättning för mig för att i längden kunna skriva.

    Reply
  6. Både en egen postning och en reaktion på någon annans är verksamma. I det ena fallet agerar du frågare (vad får jag för respons) och i det andra fallet tyckare (den respons du ger på någon annans post).

    Det är precis samma mekanismer som du använder i fysiska möten/relationer för att minska det okända fältet. Principen är den samma i den digital social miljö.

    Johari är egentligen en väldigt enkel och basal modell (det är därför den är så populär i UGL-sammanhang;). Det handlar inte så mycket om djup reflektion som det handlar om att verka och leva i ett öppet feedbacksystem.

    Det är därifrån min tanke om kopplingen kommer.

    Reply

Leave a Reply