Twitter – till vilken grad får du vara med? | Alla får vara med | #jjk

Ett varv till…

I dagarna skämtades det gott på en tråd om det hela. Joakim Jardenberg upplyste då att elit blir man inte förrän man når 8000 följare och refererade till ett gammalt blogginlägg. Emanuel Karlsten skrev ett naket och ärligt blogginlägg om det twittereliten i juni.

via Twitter – till vilken grad får du vara med? | Mediesverige.

Skribenten, @feffekaufmann, som jag ser fram emot att snart träffa live på #SSWC, har uppfattat att den refererade bloggposten inleds med ett skämt. Hela poängen med de 8K följare är en retfull wink åt @emanuelkarlsten. Alla verkar inte uppfatta det, och det är trist. Så låt mig igen betona: det är ett skämt att det skulle finnas ett visst antal följare som stipulerar någon slags elit. Jag skojar bara.

Men låt mig också förklara för Feffe varför jag inte svarade på hans twitterfrågor. Det handlar inte alls om jag medvetet ignorerar någon. Förklaringen ligger i hur jag läser av twitter. Så här:

  1. Jag följer nästan 5000 twittrare. Jag kan inte läsa allt. No way. Istället doppar jag då och då tårna i flödet och låter mig inspireras.
  2. Poängen med att följa så många är att jag kan använda mitt eget flöde som en spännande anpassad sökmotor och aggregator. Jag kan tex flöda in de jag följer i Flipboard och Summify och få superintressant läsning i samlat format. Men det blir ju bara ett fåtal tweets som kommer upp ovanför den automatiska radarskuggan.
  3. När det smäller till så följer jag hashtags och dialogen mellan engagerade twittrare. Det kan vara både de jag följer och de jag inte följer – det beror helt på vilken fråga det är som diskuteras.
  4. Till sist: jag svarar så gott som alltid på @-mentions. Alltså när någon inkluderar @jocke i en tweet. Då ser jag det garanterat, och kan svara.

Så om Feffe hade riktat frågan till mig så hade jag sett den, och med all sannolikhet försökt svara på dem. Likaså om frågorna varit en del av en större pågående diskussion, dykt upp i någon aggregator eller jag bara snubblat över dem. Nu hände inget av det, och eftersom jag inte läser alla tweets så noterade jag inte frågorna. Det hade inte spelat någon roll om det var @alexschulman, @deeped eller @kattis_j som ställt dem – jag hade missat dem ändå. Så enkel är jag.

Jag tycker det är viktigt att vi försöker vara överens om att Twitter kan vara tusen saker, utan att för den saken skull dra slutsatser om inkludering eller exkludering.

7 thoughts on “Twitter – till vilken grad får du vara med? | Alla får vara med | #jjk”

  1. Framförallt är Twitter INTE en pålitlig kanal. Det är alldeles för lätt att missa tweets om man har fel programvara eller helt enkelt otur. Även om man bara följer en fraktion av vad Jocke följer. 

    Reply
  2. Jag tillhör den (växande?) gruppen som försöker/vill/tänker avveckla Twitter till förmån för G+. Det finns några saker till som behöver lösas, men jag har insett att det verkligen är lite för mycket megafonbrus och för lite värdebyggande diskussion på Twitter.

    G+ känns helt enkelt lite mer Jaiku ;)

    Reply
  3. Hejasan Jocke.

    Tack för ditt svar och för den tid du lagt ner med ett inlägg om ämnet.
    Det är verkligen inget personligt angrepp. Finns ingen bitterhet här heller. Märkte att mitt inlägg mer skapat en defensiv reaktion på svaren istället för svar på frågan i min rubrik. Absolut, du förklarar den till viss del med. Tycker bara det hela är intressant. Ny värld för mig och håller med din sista menin till fullo “Jag tycker det är viktigt att vi försöker vara överens om att Twitter kan vara tusen saker, utan att för den saken skull dra slutsatser om inkludering eller exkludering”

    Mvh och ses snart.

    Feffe

    Reply
    • Jag kände mig inte personligt angripen, och mitt inlägg är inte skrivet på defensiven. Jag tyckte bara det var ett bra tillfälle att förklara en aspekt av mitt Twitteranvändande.

      Om du inte tycker du får svar på frågan i rubriken, tror jag du ska söka svaret i din text. Jag tycker i princip att du naglar det själv, vilket gör att rubriken som fråga känns närmast retorisk. Eller?

      Reply

Leave a Reply to Joakim JardenbergCancel reply