Yttrandefriheten är ständigt under attack, och måste ständigt försvaras. Det gäller inte bara extrema fall som Lars Vilks och Charlie Hebdo, utan också i det avsevärt mindre och mer vardagliga perspektivet. Men den behöver inte bara försvaras, utan också diskuteras och utvecklas. Det är länge sedan jag trodde på den radikalaste formen av total yttrandefrihet – och därför är det bra varje gång de potentiella gränsfallen prövas och vi blir lite, lite klokare.

Som i fallet med den twittrande professorn och hans chefer på Lunds Universitet. Nu har JO satt ner foten och jag citerar hela sammanfattningen (eftersom det inte går att länka på ett enkelt sätt):

”En professor vid Lunds universitet har på sin fritid, på den s.k. mikrobloggen Twitter, uttryckt sig nedsättande om en namngiven person. På grund av detta kallades han till ett möte med bl.a. dekanen vid universitetets naturvetenskapliga fakultet. Innan mötet ägde rum intervjuades dekanen av en dagstidning och gjorde i samband med det vissa uttalanden. I beslutet uttrycker JO en förståelse för att såväl professorn som andra som läste artikeln kunde uppfatta uttalandena som att företrädare för universitetet ansåg sig ha en rätt att ha åsikter om hur en medarbetare väljer att utnyttja sin yttrandefrihet. Uttalandena kan dessutom uppfattas som att universitetets företrädare ansåg sig ha möjlighet att begränsa denna rättighet. JO konstaterar att det funnits en uppenbar risk för att andra universitetsanställda kan ha uppfattat uttalandena i dagspressen som att det råder en mer begränsad yttrandefrihet för dem än för medborgare i övrigt. Enligt JO är det allvarligt och riskerar att leda till att de anställda inte vågar ge uttryck för sina åsikter. Av den anledningen understryker JO vikten av att företrädare för myndigheter inte uttalar sig på sätt som kan uppfattas som att myndigheten vill begränsa de anställdas yttrandefrihet.”

Här kan hela beslutet laddas ner som PDF, och jag tycker det är rekommenderad läsning för alla myndighetschefer.

Kan någon förresten förklara hur ovanstående text från JO kan bli det här när sydsvenskan ger intryck av att citera ordagrant: ”Det har funnits en uppenbar risk för att universitetsanställda kan ha uppfattat uttalanden som att det råder en mer begränsad yttrandefrihet för dem än för medborgarna i övrigt.”

Att det var uttalandena i just dagspressen som JO kritiserade har på något sätt fallit bort. Säkert bara ett slarvfel, men ett väldigt slarvigt fel som ändå förskjuter betydelsen av domen som riktmärke ganska avsevärt.

Foto: creative commons licensed (BY-NC-ND) flickr photo by dreamwhile


... och det här inlägget är #019 av #blogg100 – ett långt samtal om granskarna och om att bli granskad. Om du tycker det slutar lite abrupt, så beror det bara på att det kommer mera ;)