Our Blog

Är du en enabler?

Sociala medier är på allas läppar. Men är det bara en bubbla, är det bara early adopters och nördar som sysslar med det. Hur långt bort är genomslaget för den breda massan? Precis som nästan alla andra diskussioner numera så började det med en jaik.

Jag hävdar att det kommer att gå otroligt snabbt. Vi är få idag. Vi kämpar hårt med halvtaskiga tekniska prylar, tjänster i alpha som är nere mer än de är uppe, och en aldrig sinande ström av nya ”flavour of the motnh” som vi mödosamt måste lägga upp vår profil på. Vi är en sorts frontsoldater som tar första smällen. Men vi gör det oftast med ett leende på läpparna – helt enkelt för att det i slutänden är så fantastiskt roligt.

Men det är inte det nördiga som är kul. Det är det som händer där. Folket. Vännerna, kollegerna. De nya bekantskaperna. Flödet av tips och kloka tankar. Omsorgen. De ständigt krympande avstånden. För det handlar inte om något digitalt egentligen. Det handlar om helt vanliga, allmänmänskliga behov. Och det fattar till och med min mamma. Real soon.

När hon fyllde pension för snart två år sedan fick Agda sin första dator. Jag köpte en svart Macbook till henne. Satte upp trådlöst närverk och gav henne ett konto på vår jardenberg-mail. Fixade lite bokmärken, visade sökrutan på google och sedan satte hon fart. Det är klart det var lite klurigt i början. Men ganska snart kom önskemål om en skrivare, för plötsligt var hon igång med internetbanken.

En av favoriterna vid datorn var att hålla koll på familjen genom att läsa mina och K:s bloggar. Det dröjde inte länge innan hon ville blogga själv – och med en K810i i julklapp så var den saken också biff. Hon håller järnkoll på var i världen jag är via min kalender i google calender (och jag gör samma sak i hennes kalender) och allt oftare dyker hon upp i chatten. Nu är det snart dags för mor att ta nästa steg, det är jag helt säker på.

Det blir nämligen enklare hela tiden, och i ett rasande tempo nu. En telefon som iPhone kan på samma sätt som hennes mac bli som en god vän för henne. Inte ett teknikmonster, utan något hon faktiskt vågar och vill använda. Likadant med tjänsterna. Open Social, Friend Connect, openID och den konsolidering som sker på området ”transportabla identiteter” fungerar som enablers för att sänka tröskeln när nya användare ska ge sig ut i det vilda. Tjänsterna blir bättre och bättre, roligare och roligare – men framför allt lättare att använda. Men det behövs ändå en vägvisare. Det är där du kommer in i bilden.

Vi måste fungera som enablers. Vi måste ta vår mindre uppkopplande omgivning i handen och ge dem en kickstart in i allt det roliga. Jag tycker vi ska visa att det inte alls behöver ta generationer och att Francine har fel när hon pratar om ”the real digital divide” (tack Mark för tipset). Det mest finns på plats för att det inte ska behöva bli så, och ju fler vi är tillsammans på andra sidan den digitala klyftan – ju roligare blir det.

Det är ingen stor uppoffring. Det är inget som tar massor med tid och energi i anspråk. För det enda vi behöver göra är att öppna på dörren. Hjälpa dem över tröskeln. Det som sedan händer händer av sig själv. För det är inte nördigt, det är inte märkligt. Det är människor som kommunicerar. Det är något som träffar de flesta rakt i magen. De behövs inga långa eller invecklade förklaringar. De sociala applikationerna är nätets stora killer app. Och det är nu det händer. Med lite hjälp från dig och mig…

Psst, min mamma heter Karin egentligen. Men jag har kallat henne Agda så länge jag kan minnas.

Psst2, jag har varit avsiktligt sparsam med länkarna i det här inlägget. Det handlar inte om teknik, undersökningar, fakta och referenser. Det handlar om känsla i magen.

Update: Niclas har skrivit en bra take på temat, lite mer ur ett nytta-för-företags-perspektiv. ”Incitamenten ger användade”. Brit rubricerar ett genomarbetat inlägg med den spännande frågan: ”Sex eller sociala medier? Vilket väljer du?

Tags: , , , , , ,

This is a unique website which will require a more modern browser to work! Please upgrade today!

Ursäkta röran.