Partipolitik har aldrig varit min grej. Jag har alltid varit engagerad, men spelet i den etablerade politiken har inte tilltalat mig. Ändå är jag medlem i piratpartiet. Jag väljer att skriva om det för att liksom många andra sätta ansikten på en rörelse ökning som är tydlig – men likväl ifrågasatt. Att det är lätt att bli medlem, och att en och annan demonstrerat det genom att låta sin hund bli medlem, betyder bara att det finns en felmarginal i ett upplägg som värnar integriteten. Inget annat.
Jag är dessutom inte alls en vän av enfrågepartier. Men nu är måttet sedan längre rågat. Ingen riksdag kommer lyckas montera ner sjukvården eller välfärden på en eller två mandatperioder, men ett starkt Piratparti kan göra stor skillnad i en fråga som är oändligt mycket större än The Pirate Bay.
Det handlar inte om ett enskilt rättsfall, utan det handlar om stora och övergripande principer. Om detta har många andra skrivit bättre och med mer kraft. Läs tex Anders Mildner, en pedagogisk och sansad smartskalle. Eller Opassande-Emma vars energi verkar outsinlig. Tuffe Mikael Zackrisson som från otippat håll på Veckans Affärer gör en stark folkbildningsinsats. Eller någon av de andra tusentals bloggar som skrivit om Piratpartiet – både för och emot. Bra med energi har också Piratpartiets ordförande, Rick Falkvinge. Inte så konstigt kanske. Och just nu skänker jag gärna en tanke till Unni Drougge som ställer sig på barrikaderna.
Men hur kan jag då acceptera benämningen ”pirat” – det är ju inte precis ett positivt laddat ord. Well, jag lutar mig mot Matt Mason, och menar att det som idag definieras som piratverksamhet har goda anor. Det får helt enkelt funka som etikett, tills vi har vridit runt den katastrofala kursen som våra lagstiftare anslagit.
Avslutar med ett citat från 2001. Det året kom Lawrence Lessig ut med boken ”The Future of Ideas”, som hade undertiteln ”The Fate of the Commons in a Connected World”.
A time is marked not so much by ideas that are argued about as by ideas that are taken for granted. The character of an era hangs upon what needs no defense. Power runs with ideas that only the crazy would draw into doubt. The “taken for granted” is the test of sanity; “what everyone knows” is the line between us and them.
This means that sometimes a society gets stuck. Sometimes these unquestioned ideas interfere, as the cost of questioning becomes too great. In these times, the hardest task for social or political activists is to find a way to get people to wonder again about what we all believe is true. The challenge is to sow doubt.
And so it is with us. All around us are the consequences of the most significant technological, and hence cultural, revolution in generations. This revolution has produced the most powerful and diverse spur to innovation of any in modern times. Yet a set of ideas about a central aspect of this prosperity–“property”–confuses us. This confusion is leading us to change the environment in ways that will change the prosperity. Believing we know what makes prosperity work, ignoring the nature of the actual prosperity all around, we change the rules within which the Internet revolution lives. These changes will end the revolution.
Det har inte blivit bättre sedan 2001, och nu är det hög tid att fixa det här. Läs på om delad kultur, fri kunskap och skyddat privatliv.
Fotnot: jag anser inte bara att frågan är större än TPB, den är givetvis också mycket större än den enskilda frågan om upphovsrätten. Men då jag på sätt och vis är en del av ”mediebranschen” undrar kanske någon var jag står i den frågan. Så vassego, read up.
{ 23 kommentarer }
Ännu en piratpartist kliver fram. http://tinyurl.com/clnhfb För att vi behöver synas.
This comment was originally posted on Twitter
RT @jocke: Ännu en piratpartist kliver fram. http://tinyurl.com/clnhfb För att vi behöver synas.
This comment was originally posted on Twitter
RT @jocke: Ännu en piratpartist kliver fram. http://tinyurl.com/clnhfb För att vi behöver synas. (via @mymlan)
This comment was originally posted on Twitter
RT @mymlan: RT @jocke: Ännu en piratpartist kliver fram. http://tinyurl.com/clnhfb För att vi behöver synas.
This comment was originally posted on Twitter
Hittade hit via Mymlans twitter.
Ja, det handlar om så oerhört mycket större och viktigare saker än ett enskilt rättsfall och upphovsrätten.
Det är därför även jag har gått med i PP, trots att det egentligen är totalt olikt mig.
Det räcker inte med att reagera och blogga…en stark “offentlig” markering måste göras…och där ser jag PP som enda hoppet och möjligheten.
Jag, en pirat?: Partipolitik har aldrig varit min grej. Jag har alltid varit engagerad, men spelet i den etabler.. http://tinyurl.com/d2f7uw
This comment was originally posted on Twitter
Det är med viss osäkerhet man säger på nätet att man inte sympatiserar med PP. Lätt att hamna utanför känns det som. Men att sympatisera med Falkvinge gör jag verkligen inte. Jag gillar absolut inte sättet film- och musikindustrin spelar sina kort och sättet de säljer sina produkter. Men jag anser heller inte att allt ska vara gratis. Något som en viss Rick säger om och om igen.
Men sen å andra sida. Det kanske krävt en total motsats för att vi ska hamna någonstans i mitten till slut?
Jag har också haft mycket funderingar innan, och det tog lång tid för mig att ta steget. Men Rick är inte hela piratpartiet och “gratis” är inte en bärande del i programmet. För det var där det hände, för mig, när jag satte mig ner och läste det som – förhoppningsvis – praktiskt är de frågor som PP kommer att driva. Jag måste våga lita på det skrivna i den frågan. Alternativet är att passivt sitta med i den dikeskörning som sker nu, då inget annat parti ger mig parlamentarisk möjlighet att påverka riktningen.
Ännu en piratpartist kliver fram. http://tinyurl.com/clnhfb För att vi behöver synas. (via @jocke) Härligt!
This comment was originally posted on Twitter
Jag har inte läst något i deras program. Enbart tagit del av det som sagts i bloggar och andra medier.
Jag håller verkligen med om dikeskörningen. Och jag avskyr industrins sätt att hantera frågan genom att bara passivt sitta och gapa “stöld”.
Det jag önskar att detta leder till är att industrin och artister får sina pengar, men på andra sätt. Andra kanaler och distributionssätt. Och det tror jag du är med på =)
Vi kan ju alltid hoppas!
@Jenefeldt Jag älskar att Jocke citerar ur Lessigs “The future of ideas” här – jag skulle vilja påstå att den boken (finns gratis på nätet sedan jan 2008 – länk nedan) borde vara obligatorisk genomläsning för alla oss som inte förstår hur man _både_ kan tjäna pengar _och_ skapa _och_ sprida etc – med väldigt relevanta djupdykningar historiskt för att förklara att det vi ser som så omvälvande nu egentligen inte ens är “nytt”.
http://www.lessig.org/blog/2008/01/the_future_of_ideas_is_now_fre_1.html
Jag gick också med i PiratPartiet förra veckan. Trots att det också är helt olikt mig, och trots att jag tidigare fått uppfattningen att de tycker att allt ska vara gratis — för så naiv är åtminstone inte jag.
Jag läste deras partiprogram, och det finns helt enkelt inget krav på att allt ska vara gratis. Partiprogrammet är inte långt, så läs det ni som också fått det om bakfoten.
Vad Rick pratar om är att copyright inte har något i privat kommunikation att göra. Copyright handlar om publika framställanden/framföranden — inte din privata kommunikation.
Om — och det är ett *stort* om — konsekvensen av det är att man inte kan sälja musik per enhet längre, så får branchen hitta andra affärsmodeller. Att montera ner våra grundslagsskyddade rättigheter för att skydda *en* möjlig inkomstström för lyxkonsumption av musik är inte acceptabelt.
Men vi vet ju att det går. Apple iTunes går lysande. Spotify går också bra. Men *om* det nu skulle upphöra att fungera för att piratnedladdning får grönt ljus här hemma eller internationellt — så får branchen anpassa sina affärsmodeller. Kanske får konserter och andra livespelningar, snarare än försäljning av plastskivor, bli den primära inkomstkällan.
Det handlar inte om gratis. Det handlar om att privat kommunikation ska vara privat.
Viktigt att påpeka är att jag inte ifrågasätter PP som parti. Jag uppskattar det PP gör och att de finns. Vad jag ifrågasätter är deras påstående om att de är ett av Sveriges största partier. De har många medlemmar, men nästan inga väljare. Till syvende och sist är det ändå väljare som spelar roll…
Du har såklart rätt i att det är väljarna som räknas. Men vid senaste valet hade de inte så många medlemmar heller. Dessutom, de flesta partier har färre medlemmar än väljare så om inte partiet drabbas av en variant av ”the bradley effect” borde det bli lite skillnad inför nästa val.
Ptja, hur det går i nästa val får vi snart se.
Under tiden noterar jag att du inte ändrat den länkning som helt uppenbart insinuerar att jag “ifrågasätter” PP (eller “rörelsen”). Så är det alltså inte, vilket också med all önskvärd tydlighet framgår av själva inlägget. Det jag ifrågasätter är alltså PP:s beskrivning av sig själva som ett av landet största partier…
Sorry, jag missförstod dig på den punkten i förra inlägget. Jag menade verbet rörelse som ett ett ord för den ökning som sker. Även om det blir lite yxigt har jag ändrat ordval, förstår att det kunde misstolkas. Däremot vill jag gärna fortsätta länka till dig eftersom jag tycker att din genomgång är saklig. Jag håller ju med om att felmarginalen finns, och du uttrycker det bra.
Ah, då förstod jag hur du menade. Nu känns det klargjort. Tack för det! Och tack för att du ser mitt inlägg som sakligt, även om du inte håller med, det gläder mig. En del andra som kommenterat har hanterat frågan något mer defensivt, för att uttrycka det milt :)
Jag våndas över hur jag ska hantera den uppkomna situationen. Jag vill egentligen inte rösta in Piratpartiet (eller något annat enfrågeparti) någonstans, men å andra sidan ger inte den nuvarande inställningen från de etablerade partierna mycket val. Jag skulle helst se att Piratpartiet får en jäkla massa stöd i tidiga opinionsmätningar, och att de andra partierna därför känner sig manade att ändra på sin nuvarande inställning.
Problemet är förstås att sagda partier inte är dumma. De sade ju samma sak om fildelning innan förra valet, och att man inte skulle göra en hel generation till brottslingar, osv. Så risken är ju att partierna låtsas vända tillräckligt mycket för att övertyga presumtiva piratpartiväljare att rösta på dem istället, och sedan vänder de snabbt och smidigt igen när valet är överstökat. Så vad gör man? Jag tror mer och mer att det är läge att under en mandatperiod rösta enfrågepolitiskt, för säkerhets skull. Men jag gillar inte implikationerna.
När det gäller medlemmar, är det väl ändå ett sätt att visa sympati för en sakfråga. Jag tror absolut inte att alla medlemmar kommer att rösta på partiet, men jag tror inte att de två korrelerar negativt heller. För mig blir det snarare ett sätt att säga “Skärp er, värna om integriteten och stoppa privatpoliser, annars röstar jag på någon som gör det.” Det viktiga är att fildelning blir en valfråga inför nästa val, och fler medlemmar i partiet tror jag främjar den utvecklingen.
Ska bli spännande att se vad du åstadkommer här, vi som pratade partipolitiskt engagemang sist : ) rättare sagt den bestämda viljan att avstå ifrån….sen är jag nyfiken på vad som händer framöver!
Well, jag tror också jag nämnde orsakerna till mitt motstånd mot partipolitiskt engagemang. Men här är en fråga som måste drivas, även parlamentariskt, och inget annat parti verkar göra det. Då ser jag inte någon annan utväg än att ”bita i det sura äpplet”. Förutsättningarna hade gärna fått se annorlunda ut.
Och ja, det kommer att hända en del saker framöver ;)
@nikkelin Denna har du säkert redan… http://jardenberg.se/2009/04/22/jag-en-pirat/
This comment was originally posted on Twitter
Ett något senkommet, men mycket varmt, välkommen! Jag hoppas du även rööstar på Piratpartiet i valet till EU-parlamentet.
Inte jag heller har varit engagerad i något parti innan, medlem i nått eller ens intresserad. Min bägare är dock överfylld och nu är även jag medlem i ett parti (pp) för första gången i mitt liv.
Kommentarer är avstängda för den här posten.
{ 8 trackbacks }