jardenberg unedited

Jocke. SR-dokumentet gäller medarbetarnas privata aktiviteter i sociala medier, och utifrån det bör de kanske inte jämställas med gammelmedia utan snarare med vanligt socialt umgänge och fritidsengagemang?

Nu är det svårt när gränserna mellan jobb och privatliv suddas ut, kanske är det extra påtagligt för journalister, men just därför skulle det behövas ett dokument som uppmuntrar Public Service-medarbetare att använda sig av alla kanaler som finns men att iakta den försiktighet som alla journalister bör göra utifrån sin yrkesroll. (ex. Virtanen/Eklund-skvallret)

Dokumentet innehåller dessutom flera direkta felaktigheter, exempelvis vid tolkningen av PUL. Har du suttit med och skrivit det?

Ang mitt inlägg om SRs policy.

Följa John-mentalitet. Tja pinsamt om det upplevs så. Och det mesta vi diskuterar är väl kanske så vare sig det gäller EPI-server eller SRs bloggpolicy ; ) I det aktuella fallet handlade det om att kommentera det som vi i sändning fick frågan om och som sen visade sig vara diskuterad av fler.

Har i veckan resonerat om policies och hur de författas överallt just nu – i vissa fall 27 sidor långa och ibland i tre punkter – och vet vilken skillnad i slutresultat det blir.

Här sitter vi å ena sidan och pratar med SVD som berättar om att de inte har ngn policy (enligt Kristian Lindquist) å andra sidan ett aktuellt exempel på en medieaktör som väljer att författa en sådan som är mer detaljerad. Intressant hade varit att få resonera med SVD hur den där policyn hade fungerat inför deras grävprojekt, hade det gett stöd, vägledning eller förvirrat? Mitt inlägg var helt enkelt ett sätt att fånga upp den tanketråden.

SRs medarbetare är också fler än de vi möter i slutproduktion, hur ska alla de uppfatta de där instruktionerna? Det tycker jag är intressant att fundera över. Jag vet allt för väl att i varje organisation finns det människor som kommer använda den här typen av mer stelbenta instruktioner som argument för att inte ta nya steg…

Häxjakt : ) jag skriver för att visa andra företag om hur de inte ska skriva den här sortens dokument och avser inte att bedriva häxjakt och tycker inte att JMW har det som sin agenda alls. Jag har ju dock haft förmånen att få debattera mot Mats Svegfors och det var roligt att i slutet av inlägget fundera över hans inblandning i beslutet runt detta dokumentet.

Jag har själv skrivit policies för sociala medier och ser inte vitsen med att skapa den här typen av dokument som inte säger något alls. Det ger inget stöd internt alls. För mig är det själva kärnan i en sociala mediepolicy, att den ska ge stöd internt för något som för vissa är svårt att hantera i relation till sin yrkesroll.

Sen är det självklart så att för en institution som SR ser den här typen av dokument ut så här. Det vill säga de kommunikationspolicies som funnits. Men frågan är om det måste fortsätta se ut så.

Och jag skrev också att det i sig är bra att sociala medier jämställs med traditionella medier. Men att för den mer tveksamma signalera att en Facebookstatus är likvärdig med en debattartikel skapar ju bara rädsla : )

Haha, nej. Jag har inte suttit med och skrivit den, det tror jag du räknat ut ganska snabbt ;)

Jag läser det inte som du gör. Jag ser att SR sedan tidigare har haft regler för hur dess medarbetare tillåts uppträda i traditionella medier och nu påminner man om att det regelverket även gäller i de ”nya” medierna.

Det handlar ju verkligen inte om ett förbud att delta i sociala medier.

Vad är det egentligen som är så upprörande nu, som isf inte varit lika upprörande i den gamla trad-media-policyn?

Ja, den intressanta frågan är nog om det kan se ut så här, om det bör fortsätta se ut så här. Jag tror att det är rimligt att vi försöker hitta helt nya sätt att förankra hur kommunikationen ska ske. För en policy, eller något kollektivavtal, kommer inte att vara vägen framåt.

Men jag förstår ändå inte upprördheten och nagelfarandet i just det här fallet. Man har ju i princip bara påmint om de regler som redan gäller och angett att det inte är någon skillnad mot tidigare, bara för att det handlar om elektroner istället för trycksvärta.

Att skvallerformuleringen ser ut som den gör är oskickligt. Men i min bok motiverar den inte den här shitstormen.

Anyway – det är ingen stor sak, jag nämner det som en kommentar av många i mitt stillsamma funderande över dygnet som gått. All is well, och ska jag se något gott i det så är det väl just att nästa policy kommer att bli bättre. Den kanske till och med leder till att man formulerar om kollektivavtalet var skrivning verkar vara den verkliga boven. Om vi ska hojta om yttrandefrihet alltså…

Shitstorm? Äsch vi är en liten grupp människor som diskuterar en fråga.

Sen tror jag det handlar om att de flesta inte sett så många sociala mediepolicies öht. De skrivs först nu är min erfarenhet alt att de som finns talar mer om webb 1.0 än 2.0 och bör då skrivas om nu eftersom det bara de senaste sex månaderna hänt saker som påverkar hur företag bör se på sin externa kommunikation och medarbetarnas roll i det nya medielandskapet.

Sociala mediepolicies är nya företeelser och kanske därmed intressanta att diskutera…och som sagt jag kan inte nog betona hur den här typen av dokument används som argument för att inte göra nya saker. Inga policies i sig kan förändra saker i sig men ger i sin tonalitet en ganska god bild av den interna kulturen vilket är intressant att fundera över vad gäller SRs fall. Sen ska man inte glömma hur denna kan bli förebilder för andra….om SR tänker så här bör vi också göra det etc

Nu ska jag gå på julmarknad : ) have a sweet sunday – krama wifey och säg hej

Siffror ska man vara noga med, om du tänker den gamla storyn. Där handlade om det om en direkt felaktighet, här handlar det mer om vårt tyckade och tänkande. Jag har inte blåst upp min uppfattning – den förekommer som sagt som en av flera kommentarer. Helt enkelt för att jag inte tycker det är en så stor sak.

Jag har förklarat varför jag inte tycker det här är så upprörande. Och nu tog jag en stund och läste allt ni skrivit igen – och jag tycker fortfarande inte det är anmärkningsvärt. Det hade varit mycket mer intressant isf att gå tillbaka till kollektivavtalet och se vad man säger där.

Så jo, jag tycker det är konstigt med de starka reaktionerna. Även efter att läst det Sofia och Brit skriver. Och trots att det är SR som det gäller.

Jag håller med om att reaktionerna varit anmärkningsvärt starka. SR gör ju ett försök att skriva en policy för ändamålet, bara det är ju ett stort steg; då erkänner ju radion att det här är ett område som behöver hanteras.

Jag läser policyn som ett försök att säga ”ni får göra vad ni vill förstås, men kom ihåg att ni egenskap av anställda på SR kan kopplas ihop med varumärket”. Men så skriver SR policyn på klassiskt policymanér och framstår som dryga pampar som inte vill annat än att köra över våra fri- och rättigheter.

Nwej, jag ser det här tvärtom som ett misslyckande för oss medietyckare och oss kommunikationsrådgivare. Vi har uppenbarligen inte nått fram, inte ens till ett medie- och public service-företag som SR.

Detta påminner i alla fall mig om hur mycket det faktiskt finns kvar att göra där ute…

Jag undrar i all enkelhet om det verkligen är nödvändigt eller givet att fortsätta hålla sig till gammalt sätt att kommunicera och hantera saker : )

För att det alltid har varit så här och för att det är givet att SR ska signalera ”dryga pampar som inte vill annat än att köra över fri- och rättigheter” så är det ju inte tvunget att det ska fortsätta vara så…jag ser vad det är för struktur som är avsändare här, jag ser att det följer gammalt vant mönster som upprepas men inget behöver vara som det förväntade. I något sammanhang.

Jag kan inte se det som ett direkt misslyckande för oss varken ”som medietyckare eller kommunikationskonsulter” jag tror att företagens och dess medarbetares behov oftare är på en helt annan nivå än vad den policyn fångar upp.

Jag tror också att vi i branschen parallellt med människors behov och nytta av sociala medietjänster har kunnat fungera som stöd och inspiration till att omfamna det nya medielandskapet…de minst intresserade är förstås de vars hela verksamhet och affär vänds upp och ner av ett medielandskap som ser helt annorlunda ut.

Håller med om att det finns mycket kvar att göra – bla se till att det här inte blir en policy som ska ”inspirera” fler företag att göra likadant ; )