Our Blog

Det är nu det händer…

Inför Almedalen och vad som verkar bli en helt fantastisk vecka trycker jag ut en gammal text som legat och gnagt. Om inte annat för att fylla ut bloggposten som egentligen handlar om att jag vill att du hör av dig. Ska du till Gotland i veckan så maila mig, eller ännu hellre – lägg en kommentar här. Berätta vilka dagar du är där så ser jag till att vi ses. Nå, här är texten. Under den lite länkar till saker som bubblar och puttrar just nu inom det här området. Hjälp mig gärna att komplettera.

Det är nu det händer!

Sharing is caring, kollaborativt skapande, fritt och tillgängligt, open source, sociala medier och nätdemokrati. Fraser och ord som vi ser allt oftare, och som på riktigt börjar göra avtryck i vårt samhälle. Men det finns en stor grupp kvar som inte riktigt har förstått. Som arbetar mot istället för med. De kallas för dagens makthavare.

Flera bästsäljande artister släpper sin musik fri för remix och tunga författare kommer ut som piratpartister. Världens mest använda webbserver skapas av sina användare, kostar inte ett öre och har ingen traditionell organisation bakom sig. Dagens Nyheter tycker uppenbarligen att bloggarna är så viktiga att de ägnar spaltkilometer åt att tala om hur oviktiga de är. Creative Commons är en fri licensmodell som allt fler ansluter sig till och inom den akademiska världen är Open Innovation det nygamla svarta. Listan kan göras oändligt lång, eller så låter man den börja och sluta med Wikipedia – uppslagsverket där mänskligheten redan investerat långt över 100 miljoner obetalda timmar på att dela med sig av sin kunskap.

I samhällsdebatten pratar alla om den amerikanska presidentens fantastiska valkampanj, den första politiska gräsrotsrörelsen (om än skickligt orkestrerad av proffs) som lyckades kanalisera internets kraft. Givetvis slår de svenska politikerna nu knut på sig själva för att försöka ”göra en Obama”. Alla följer storögt superstrategerna på konferenserna som avlöser varandra, och de räknar hem det ena välbetalda konsultuppdraget efter det andra. De är legoknektar på slagfältet som kallas ”sociala medier”. Resultatet blir att Mona Sahlin twittrar två gånger i månaden och Anders Borg begår bloggpremiär med ett inlägg på över 29.000 tecken. They just don’t get it, som Karl Rove säkert skulle sagt.

Vad de inte förstår är att Barack Obama var något helt annat. Det var ingen kampanj, inget som var tillfälligt eller som gick att isolera, inget som upphörde när han svor eden. Det handlade inte bara om att vi kunde se, och själv använda, bilder från backstage som laddades upp på fotosajten Flickr, eller om ett flitigt och stundtals naket twittrande. Hans strävan efter öppenhet är på riktigt, hans vilja att låta internet påverka hans politik – istället för bara tvärtom – är innerlig. Redan under perioden från valet fram till tillträdet kunde vi påverka varje steg via sajten change.gov. Med administrationen på plats ser vi hur utvecklingen fortsätter, varje vecka nya spadtag för att förvandla den stängda gruvan till ett öppet dagbrott. Senast i raden av unika projekt är data.gov som lanserades för ett par veckor sedan. Ambitionen är att göra hela den statliga datamängden tillgänglig för bearbetning. Information som samlats in för publika medel ska kunna användas kostnadsfritt av alla.

Kraven på ett öppnare samhälle växer nu många håll. Men också viljan att hjälpa till. Initiativ som open government och democracy commons/#gov20 i det globala perspektivet eller nätverket ”Digitala staten” som är under uppbyggnad här hemma visar på ett stort engagemang. Den sjätte juni går det andra ”Open Source Code Jam – Apps For Democracy” av stapeln. Nördar tävlar om att hacka ihop den nyttigaste lösningen baserad på öppna data och leverera den till de styrande i Washington.

Poängen med att stat och myndigheter satsar på öppenhet och transparens är givetvis att den bjuder ett enastående demokratiskt redskap. Möjligheterna till en fungerande demokrati, som bygger på både insyn och medverkan, har aldrig varit större än nu. Men då måste vi också låta det hända. Våra folkvalda och statstjänstemän borde läsa ”The future of ideas” av Lawrence Lessig och inse att samhället inte ensidigt ska styra över internet. Internet måste tillåtas påverka samhället också.

Ur ett traditionellt perspektiv är makten rädd för öppenheten. Om kunskapen blir en allmän tillgång kan den inte längre användas för att utöva kontroll. Men i den mån det i forna tider kanske fanns skäl för att försöka upprätthålla en sådan modell, till exempel för att informationsspridning var dyr och rättvis medverkan svår att åstadkomma, så ser det helt annorlunda ut nu. Dagens samhälle har inget att vinna på att Lantmäteriet håller krampaktigt i kartdata och säljer det till ockerpris, eller att offentliga handlingar bara kan levereras via fax mot kopieavgift. Vi har däremot allt att vinna på att sänka de barriärerna, och tusentals andra. Och det är fanimej dags att börja nu.

Jag tänker försöka ta reda på vem som är med på den här resan. Och vem som är mot.

Och så lite modernare länkar (flera av dem hämtade från trådar på Digitala staten):

Tags: , , , , , ,

Helt otippat, men du måste använda en mer modern webbläsare! Vänligen uppdatera. Det är hög tid.

Ursäkta röran.