Lärare, elever och Facebook – hur hänger det ihop?

100 procent människa

I en grupp på Facebook (så klart;) uppstod en diskussion om hur lärare och elever kan och bör förhålla sig till varandra. Min grundhållning är den om 100% människa. Vi blir ett och det är inte längre någon skillnad på digital och fysiskt. En verklighet, en människa.

Gruppen är sluten (tyvärr, verkligen) så jag kan bara referera till mina egna inlägg från diskussionen. Här kommer i princip en avskrift av min hållning i frågan. Endast lätt redigerad och som vanligt är jag vidöppen för synpunkter och kommentarer.

Frågan som startade samtalet: ”Om en lärare ser att en elev mår dåligt i skolan antar jag att läraren har någon slags skyldighet att ingripa? Hur förhåller sig detta om lärare och elever är vänner på exempelvis Facebook och läraren ser en statusuppdatering som tyder på att eleven mår dåligt? Har man samma skyldighet att agera? Finns det något skrivet kring detta eller några riktlinjer?”

Genast drog det iväg till en fråga om lärare och elever verkligen ska vara vänner på Facebook.

Mitt första svar: ”Jag fattar inte varför det 1. Skulle vara dumt för lärare och elever att vara vänner på FB om båda parter vill det (precis som med all annan FB-vänskap alltså) eller 2. Varför det skulle vara någon som helst skillnad på att se någon må dåligt på skolgården eller göra det på FB.

Frågeställningen fortsatte då med vilken skyldighet man har att inte bara rapportera det man ser, utan också att se allt.

Då svarade jag: ”Igen ser jag samma koppling till den fysiska världen. Den delas också av lärare och elever, men skyldigheten att agera inskränker sig till det du ser. Det är direkt jämförbart med facebook-situationen och jag tycker att vi envist måste fortsätta trumma in det enkla budskapet. Samma ansvar här som där. Varken mer eller mindre.

Diskussionen hade också berört huruvida det var ett problem om läraren var vän med någon elev, men inte med alla.

Mitt första kortfattade svar: ”‎… och för egen del ser jag det som avsevärt mer problematiskt att tvinga lärarna till en ”alla-eller-ingen-princip” när det gäller FB-vänskap med elever än ett individuellt tillämpat förhållningssätt.

Någon jämförde det med att man bara skulle svara när vissa elever ringer.  Men vi var nog ganska överens om att det viktigaste var dialog och tydligt förhållningssätt.

Min kommentar: ”Självklart ska man prata om det. Men lika självklart är i slutet det fria valet för både lärare och elev. Jämförelsen med att ringa haltar, skicka meddelande – och få svar, går alldeles utmärkt att göra utan att vara hopkopplade som vänner.

Problematiseringen fortsatte med att det måste vara rättvist och att man inte kunde riskera att vissa elever kände sig utanför. Mitt lite längre svar blev då:

Så om en lärare och en elev tillhör samma fotbollsklubb är det ett problem som måste lösas? Om läraren är vän med en elevs föräldrar så får han inte gå på fest i det huset, eller måste gå på alla fester hos alla föräldrar? Om jag och min lärare delar intresse för att fotografera och wikipedia så måste någon av oss avstå helgens fotosafari eftersom hela klassen inte är där?

I alla de här fallen kan man addera ”hänga ihop på facebook runt ett intresse” och då är det alltså omöjligt?

Vi snackar om människor här, inte maskiner. I skolan, innanför skolarbetet så måste givetvis allt vara så lika det överhuvudtaget är möjligt. Men utanför måste vi få lov att vara människor. Goda sådana, förvisso. Men lik förbannat människor.

Skolan och Facebook är utmärkta kompisar, men då ska det vara i form av grupper som är klassvisa, ämnesvisa, projektvisa eller på annat sätt inriktade på ett begripligt sätt och öppna för alla det vederbör.

Jag blir, igen alldeles ärligt och uppriktigt, upprörd över tanken på att en tvingande policy som säger ”alla eller ingen elev som vänner på Facebook”. Lösningen heter istället, som i stort sett alltid; samtal och dialog, öppenhet och transparens, ärliga och goda uppsåt och respekt för varandra.

Det finns så mycket att säga om skolan och de sociala medierna. Men det här var en kort nedteckning av en sida av myntet. En aspekt. Ett perspektiv. Riktigt klara med det här kommer vi aldrig att bli. Men när vi är framme vid 100% människa så kommer säkert en del att bli enklare. Gränser suddas ut. och det är gott. 

Några länkar som förekom i diskussion:

Uppdatering: @kalexanderson skriver en utmärkt uppföljning om att det är dags att lyfta frågan till nästa nivå. Yes please!

Uppdatering: En riktigt bra och resonerande text från Lärarnas Yrkesetiska råd.

  • Pingback: Låt diskussionen kring Facebook i skolan ta ett pedagogiskt perspektiv | Kristina Alexandersons blogg

  • http://www.facebook.com/peter.connee Peter Connée

    gillar 100% människa!!!

  • http://www.facebook.com/punktlars Lars Berggren

    Tycker detta är en utmärkt referens i diskussionen om fb och skola. Jag är själv gymnasielärare och har som personlig policy att inte adda några elever som vänner förrän de har slutat skolan. Kanske låter kategoriskt, men såhär har jag tänkt. Den ena delen av mitt resonemang finns med i inlägget, d.v.s den om att man som lärare måste se alla elever och inte välja bara de som man har gemensamma intressen med, vare sig det är på facebook eller någon annanstans. Har man något gemensamt intresse, så måste man verkligen lägga sig vinn om att hålla sig neutrala till varandra så länge man är lärare och elev i alla fall. Den andra delen av mitt resonemang handlar om den inte så sociala delen av läraryrket. Jag tänker på myndighetsutövningen, där jag förväntas bedöma och betygsätta elever likvärdigt utifrån ett regelverk. Risken att det skall uppfattas som jäv ligger nära till hands om man inte har likvärdiga relationer till dem man betygsätter. Det kan faktiskt bli diskussioner helt utan överdrivet personliga relationer också, så därför väljer jag den pragmatiska linjen och undviker fb-vän-med-elever kontaktytan helt. Inte för att jag inte vill ha en personlig relation till mina elever utan för att jag inte bör. Informell, ja, personlig, nej! Till syvende och sist kokar det ner till läraruppdraget och den tolkning och det förhållningssätt som jag väljer att ha som lärare. För mig är mitt uppdrag först och främst att vara en handledande förebild som hjälper eleverna att bygga upp sin kunskap. Det sociala uppdraget som blir mer och mer betonat i skolan kan inte få vara viktigare än detta. Min del av uppdraget, enligt min egen tolkning, är att möta eleven som medmänniska och inte kurator när jag är lärare. 
    Jag har däremot ingenting emot facebook som tjänst och skulle absolut kunna tänka mig att ha en grupp-sida med mina elever där jag och eleverna kan ha en gemensam kontaktyta, men då skall det vara ett kollektivt val. Men man måste också tänka på de eventuella elever som inte har eller vill använda facebook och hur man skall hantera dessa. Det finns andra sätt att mötas online. Man får helt enkelt ha en god anledning till varför man har kontaktytan och vad den skall fylla för uppgift. Facebook är bara ett hur, inte ett varför!

  • Behrang Kianzad

    Jag deltog i diskussionen på tråden i FB, och förde fram i princip det du framför Lars. Nämligen att det som är olämpligt i verkligheten, är också olämpligt på Facebook. Det är dags att lyfta blicken och börja mena något med det man säger om sociala medier än att alla med, hela tiden, hallelujah! Det är kontraproduktivt, i vissa fall direkt olagligt (se USA-exempel om kontakt lärare-elev) och lärare och elever behöver 1. inte alls umgås på Facebook 2. Om de gör det, så ska det vara under ordnade former, då det är faktiskt en viss form av myndighetsutövning 3. Det går alldeles utmärkt även utan Facebook, skapa egna verktyg, det är billigt och man äger hela frågan och behöver inte lyda under Facebooks regler. Personligen tycker jag det är direkt olämpligt med kontakter lärare-elev på Facebook. Jag hade själv aldrig lagt till en lärare på min Facebook, var ska de där och göra? Jag hade också blivit förvånad hade någon lärare velat adda mitt barn. Varför det hade min direkta fråga blivit, är det en policy gentemot alla elever, eller bara vissa elever, och varför isf? BK

  • Pingback: Rätten till ett privatliv en förlegad föreställning? « batterisyra

  • http://batterisyra.wordpress.com/ Batterisyra

    Får börja med att tacka för ett bra debattämne. Det gav mig inspiration för ett nytt blogginlägg. Vad menas egentligen med ”100 procent människa” förresten? Kan någon tipsa om vidare läsning?

    • http://jardenberg.se/ Joakim Jardenberg

      Här är en del av min definition
      http://www.flickr.com/photos/jocke66/6823115037/
      Det ska bli en sammanhållen bloggpost en annan dag. 

      • http://batterisyra.wordpress.com/ Batterisyra

         Tack för svar! Ser fram emot att se en bloggpost i ämnet där definitionen kan åskådliggöras med lite konkreta exempel!

  • http://twitter.com/blixtgordon13 Magnus Blixt

    Även Lärarnas yrkesetiska råd tror på dialog och medvetna ställningstaganden: http://www.lararesyrkesetik.se/web/yrkesetik.nsf/doc/00289FCD?openDocument

  • Pingback: #hbg44 - fyra dagar, 113 sessioner om skolan i Helsingborg | Jardenberg Unedited