Mobilberoende – vår tids stigma

TV4 slår på trumman igen, och idag erbjuds man att testa sitt beroende. Så här ser testet ut

Testa dig själv! Är du bokberoende?

  1. Du står på en busshållsplats med en skylt som talar om att nästa buss kommer om tre minuter. Passar du i det läget på att ta fram din bok för att fördriva de tre minuterna?
  2. Händer det att du lägger din bok på matbordet när du sitter och äter?
  3. Händer det att det första du gör när du vaknar och det sista du gör innan du somnar är att läsa några sidor i boken?
  4. Har det hänt att du tagit med dig din bok in på toaletten?
  5. Tar du i allmänhet fram din bok om du står i en kö som uppskattningsvis tar mer än två minuter?
  6. Har du boken i tankarna under mötet?
  7. Har du boken framme när du leker med barnen?

Om du har svarat ja på fyra frågor eller med har du goda skäl att reflektera över ditt bokläsande och hur du låter det styra din vardag.

I ett tidigare liv kunde jag tveklöst svara Ja på ALLA de frågorna. Men det var ingen som pratade om bokberoende för det?

Allt bruk kan övergå i missbruk. Kan vi inte fokusera på det istället för att göra det enkelt, klickvänligt och bakåtsträvande. Det här testet i fyran är löjeväckande.

Debatten har länge varit skruvad, men det blir hela tiden värre. Snart dags för lite eftertanke och besinning. Alla skillnader på boken och mobilen talar ju, faktiskt till mobilens fördel.

… och den där moralpanikgrejen med barnen. Psykologen i #nymo härom morgonen sa det bra: “det är väl inte självklart eller ens sunt att barnen ska ha vår fulla och odelade uppmärksamhet hela tiden?” Sedan konstaterade hon att när det gäller skador på barn ligger vi bäst till i hela världen – så på något sätt lyckas vi tydligen ha koll ändå…

Och så lite kompletterande länkar och kommentarer

  • Det här är så klart bara ännu ett bevis för hur mitt i prick den här texten av Douglas Adams är.
  • Claes skriver: ”Under de tråkigaste styrelsemötena med mitt gamla företag läste jag serietidningen Ernie. Ofta instucken i något aptråkigt häfte med utprintade excel-kalkyler. Så jag svarar “ja” även på fråga 6.”
  • Axbom, i samma tråd: ”… håller med om att att ryggmärgsreaktionen blir starkare om någon sitter med en telefon, för man “förutsätter” att de gör något ovettigt, när de egentligen kanske kollar öppettider på museet som de ska åka till om 30 minuter eller svarar på ett mejl som de annars skulle ha varit tvungna att hantera på kontoret och inte träffat sitt barn alls. Allt är ju på telefonen, potentialen för att det effektiviserar även tiden med barnen är ju faktiskt enorm.”

Bildcred: ”who thinks i have a book problem” cc licensed ( BY SA ) flickr photo shared by Eunice

10 thoughts on “Mobilberoende – vår tids stigma”

  1. Underbart!

    En smartphone har ju dessutom avsevärt många fler användningsområden än en bok. Du kan använda den till att prata med vänner, läsa nyheter, jobba, spela spel, etc, så om man nu nödvändigtvis ska tala om beroenden bör man kanske rikta in sig på de enskilda aktiviteterna, snarare än på mobilen som förmedlare?

    Reply
  2. Jag tror ärligt talat att TV4 inte tänkte på att mobiltelefoner kan användas till — och används till — annat än att typ sms:a och ringa på. Hur man nu kan få ett sådant totalt hjärnsläpp idag, som om vi levde i en värld av Doro-mobiler. Väldigt märkligt… Mobilen är ju ett ändamål att nå till olika funktioner vi tidigare hade en rad olika prylar för: fast telefon, brev + brevvänner, Walkman, TV, papperstidningar, heta linjen, schackbrädet, …

    Och att stänga av mobilen när man leker med barn? Hur många drog ur fasta telefonen ur jacket när de tog fram Fia med knuff?

    Reply
  3. Jag tycker närvaro-aspekten är intressant hur som helst. Oavsett om det är en bok, metro-tidning, smartphone eller något annat som tar vår uppmärksamhet medan vi väntar på bussen, så är det hur som helst ofta något attribut som gör det, och detta sker på bekostnad av närvaron i just den stunden på just den platsen; vad som händer just där. Och det tror jag påverkar människan negativt, sett ur ett perspektiv, i alla fall.

    Reply
    • Det håller jag med om. Att flukta i telefonen när barnen är med är inte samma sak som att inte dra den fasta telefonen ur jacket. Jag tycker att detta är en bra debatt/diskussion och att TV4 gör rätt i att väcka frågan genom sitt lilla test. Mobiltelefonen kräver mycket mer disciplin att låta bli än en bok. Det är svårt att jämföra, tycker jag.

      Reply
  4. Håller med, i princip.

    Men jag ser många unga föräldrar som inte ser på, lyssnar på eller uppfattar signaler från sina små barn för att de hela tiden går med näsan i mobilskärmen. Och som fräser och snäser åt sina barn när de söker uppmärksamhet från föräldern. Uppenbarligen störs de av att bli avbrutna i sin mobil/datoranvändning. Jag tror inte heller att barn under hela uppväxten och alltid ska ha 100 % uppmärksamhet av de vuxna. Men jag tror att vi som arbetar i skolan kommer att se konsekvenserna av hur barnen har haft det i tidig ålder. Vi märker ju tydligt gruppen som är uppmärksammade (och åtlydda) så till den milda grad att de får det väldigt svårt att samspela med andra. Jag är rädd att den gruppen barn som har det svårt med samspel och empati blir större av det här föräldrabeteendet. Och allvarligaste är inte att de här barnen är “besvärliga” utan att de får det besvärligt när de inte har fått stöd i att utveckla dessa grundläggande förmågor.

    Reply
    • Håller med dig också. Mobiltelefonen har “allt” i sig och är ett större problem än boken på det sättet. Ibland behöver barnen eller andra människor vår fulla närvaro. Min 12-årige son är så beroende av sin mobil att han nästan inte kan äta en hel måltid utan att kolla. Han sover med den en halvmeter från huvudet, tar med den på toa m m. Det känns inte helt friskt.

      Reply
  5. Debatten är intressant och även jag har funderat varför det är OK att t.ex läsa tidningen på morgonen framför barnen men inte att läsa densamma på iPaden?

    Det sagt så tycker jag samtidigt det är farligt och kanske en aning naivt att bara avfärda kritiken på hur vi som föräldrar hanterar våra mobiltelefoner. För är det något som historien har lärt oss när det gäller teknikskiften så är det förutom att det alltid finns en viss moralpanik så finns det även en viss blåögdhet samt naivitet på hur det nya verktyget kommer att användas.

    Alltså för min del ser jag diskussionerna om hur vi använder smartphones som ett naturlig del i den process som vi som samhälle går igenom när ny teknik introduceras. Det är lika viktigt att lyssna på de som är kritiska till tekniken som till de som är positiva. Sanningen ligger säkert någonstans emellan.

    Reply

Leave a Reply