Dagens lärdom: begär alltid att se dina citat (pratminus)

Uppdatering: Lägger in en uppdatering överst, för att minska risken att någon missar den intressanta diskussionen som uppstod: Annika Hamrud håller inte med om att det är obra även för DN att citaten inte överensstämmer med det jag anser. Lite spännande diskussion här på Twitter. Som vanligt med en twitter-sökning, läs nerifrån. Likaså är det bra drag i kommentarstråden med många kloka inspel. Missa inte. Som vanligt är samtalet mer värt än det ensamma sociala objektet.

Hack i häl på lanseringen av iPad blev jag uppringd av DN. Man skulle skriva ett knäck om iPad och ”läsplattor” och vi hade ett långt och bra samtal. Det kändes som jag nådde fram, och att vi var överens. Eftersom det här var en liten del av ett stort knäck så valde jag att inte krångla med att kolla citat. Jag var ju så tydlig, och vi var ju så överens. Jag tänkte inte mer på saken.

Idag började det trilla in mail där människor jag inte känner ansåg att jag borde förpassas till historiska museet, att jag var samhällets fiende nummer ett och att jag i största allmänhet inte kunde vara riktigt klok. Jag hade lite svårt att kolla vad jag sagt eftersom DN i sin outgrundliga visdom inte lagt ut jobbet på webben än. Men goda vänner ryckte in, och jag förstår nu den respons jag fick. Så här såg det ut i tidningen:

Faksimil från Dagens Nyheter 2010-02-05 angående ”läsplattor”

Jag tror inte att Annika medvetet har misstolkat mig, utan det handlar säkert om rena missförstånd. Men så här anser jag i frågorna där jag är ”citerad”:

  1. Jag är inte positiv till ”läsplattor”, helt rätt. Kindle är en läsplatta och det är en hemsk produkt. Men det vi pratade om var ordet läsplatta som benämning på iPad. Surfplatta är bättre, Paddan är kul, och pekdator som Lotsson slår ett slag för är kanske bäst hittills. Men alltså, iPad är jag extremt positivt inställd till. Den kommer att bli en hit. Se tidigare kommentarer.
  2. Jag är väldigt positiv till digitala applikationer, framför allt de som byggs direkt för webbläsaren. Jag tycker också att App Store är en fantastisk ”uppfinning” och att Apps är en stor del av iPhones framgång. Det jag svarar på här är om tidningarna behöver speciella applikationer, men framför allt om det kommer att påverka tidningarnas försök att ta betalt för innehåll i positiv riktning. Det tror jag alltså inte.
  3. iPad och de plattor som följer är utmärkta fönster till webben, till Kevin Kellys ”one machine”. Det är det som kommer att vara deras storhet. Vad som avses med ”Jag tror inte läsarna vill ha en annan produkt än datorn” förstår jag alls inte. Har jag sagt det så skjut mig, jag hoppas det på något sätt har landat helt ur kontext. (tänker så det knakar: kan det ha handlar om Kindle här också? Kanske, för allt med långsamt, fult, svartvitt ”e-papper” tror jag är #fail)
  4. Sedan kommer några ord faktiskt rätt. Jag anser att vi ska göra gratis, att det är annonsmodellen som gäller, att den behöver utvecklas och göras smartare. Och jag är övertygad om att det är en mycket dålig idé för tidningarna att ta betalt för sitt innehåll. Vi pratade visserligen mycket om att besökarna vill betala, men att man gör det med tid, engagemang, länkade etc…
  5. Jag säger ju alltid precis motsatsen till ”många bäckar små”. Helt galet.

Stavfelen och den slarviga svenskan ovan är min (det här gick fort), men de i texten från DN tar jag inte på mig. Lika lite som jag ställer mig bakom de ”citat” som presenteras.

Nåväl, mea culpa. Jag skulle ha kollat. Det handlar ju inte bara om att jag framstår som en smörhjärna. Det handlar ju också om att värdet av DN:s artikel blir decimerat. Publicister borde nog tvinga sina intervju-offer att titta på och godkänna citaten. Framöver kommer jag att kräva det. Lärpengar.

Uppdatering: Annika Hamrud håller inte med om att det är obra även för DN att citaten inte överensstämmer med det jag anser. Lite spännande diskussion här på Twitter. Som vanligt med en twitter-sökning, läs nerifrån.

28 thoughts on “Dagens lärdom: begär alltid att se dina citat (pratminus)”

  1. Journalister borde se det som ett stöd och en kvalitetssäkring att den som intervjuats faktiskt får möjlighet att läsa igenom texten. Det hade räddat många grodor från publicering.
    Sedan finns det självklart tillfällen då det inte fungerar, men 9 av 10 texter i en dagstidning hade ju lätt kunnat få en “korrekturläsning” av de som faktiskt vet vad som är rätt och fel. Alltså den “expert” som intervjuats.
    Och att DN och vissa andra tidningar undanhåller majoriteten av sina läsare bra texter varje dag är också obegripligt. För det är ju ändå webben som är framtiden, det kan väl ingen tvivla på år 2010?

    Reply
  2. Hej Joakim.
    jag frågade dig om du ville läsa. du avböjde. intervjun finns bevarad och du har sagt det du sa. men hade du velat hade vi kunnat diskutera mer.
    du sa till exempel att du inte är intresserad av appar och att en läsplatta enbart är ett fönster mot webben.
    Jag tycker det är väldigt trist med intervjuobjekt som tar tillbaka det de sagt – och dessutom gör en stor grej av den lilla delen av artikeln som ju faktiskt innehåller mycket annat. Alla övrigas citat har diskuterats noga med de intervjuade.

    Reply
  3. Lär dig att stå för det du sagt Joakim, det är bara fånigt att ta tillbaka när man utsätts för kritik. Tönt.

    Reply
  4. Men snälla nån, det måste väl ändå vara lite rim och reson.

    För det första har väl inte Jocke utsatts för någon kritik som gör att han tar tillbaka något? Eller har jag misstolkat något?

    För det andra bör det väl vara en hygienfaktorer att åtminstone göra någon form av bakgrundsresearch på sina intervjuoffer så att man inte så flagrant missuppfattar det som sägs.

    “En läsplatta är enbart ett fönster mot webben” skulle kunna vara ett citat från varenda en som älskar både Kindle och iPad. Men enbart i det här fallet är ingen negativ kommentar, det är en djup insikt av vår framtida informationsarkitektur. iPhone är också i grunden “bara” ett fönster mot webben, ett fönster in mot det som Kevin Kelly (som Jocke länkar ovan) beskriver the one machine.

    Inte intresserad av appar? Nej, det är ju en sån person som ställer samman den här listan https://jardenberg.se/b/rekommendera-67-iphone-a

    Storm i ett vattenglas men rätt skall vara rätt..

    Reply
  5. Jag tar inte tillbaka ”det jag sagt”, och jag skyller inte på dig. Så jag förstår ärligt inte varför du är så defensiv. Jag fick en massa reaktioner, så jag kände att jag behövde förtydliga det som jag uppenbart misslyckats få fram till dig. Det jag utrycker ovan, i motsats till det som står i artikeln, är ju lätt att verifiera som min hållning baserat på tidigare texter jag skrivit.

    För egen del brukar jag uppskatta när jag blir uppmärksammad på att jag missuppfattat något. Det är bland annat det som är så bra med kommentarsfunktionen här.

    Reply
  6. Oj vilken konstig diskussion mellan Jocke och Annika. Vem skulle inte reagera på att bli citerad på ett sätt så att det framstår som att man tycker precis tvärtom vad man tycker? Oavsett vad som egentligen sades, har det ju uppenbarligen missuppfattats _och_ tagits ur sin kontext. Inget ont mot Annika – hon är en av mina idoler, men reaktionen på detta känns mest som en förlängning av missuppfattningarna.

    Reply
  7. Det jag lärt mig genom åren är att det inte räcker med att få se sina pratminus, man måste få se hela artikeln om man vill vara säker på att det man sagt framhävs på ett sätt som blir rätt utifrån vad man ville ha sagt från början.

    Ofta, och nu menar jag ofta, sätter journalisten in citaten i en annan kontext än vad intervjudiskussionen hade från början. Helt naturligt, men blir ju alldeles fel i de flesta fall.

    I det här fallet har jag ingen aning om hur kontexten såg ut från början, så det tänker jag inte uttala mig om, men jag kan däremot hålla med om att textens värde blir mindre när det visar sig att citat och annat inte överensstämmer med verkligheten (för det kan vi ju alla hålla med om som läser o lyssnar på Jocke dagligdags, vi vet att han har en positivare bild än ad som framhävs i artikeln).

    Den nya verkligheten är att både den som är intervjuad, blir omtalad eller ifrågasatt kan säga emot. Sociala medier när de är som bäst. Det är bara att lära sig, för det är så verkligheten ser ut idag.

    Reply
  8. Håller med Jocke om att man som skribent skall driva på för att få intervjuoffret att läsa och kolla vad som kommer att skrivas. Det är rätt mot den intervjuade och det borde för en journalist vara oerhört enkelt sätt att i varje läge leverera högsta kvalitet.

    Reply
  9. Tycker att DN-artikeln stämmer väl överens med hur jag uppfattar dig Jocke. Bakåtsträvare där ;).

    Skämt å sido. Föreslår att Annika kastar upp utvalda delar ur den bandade intervjun (självklart med godkännande från transparensens Jocke) så ser vi snabbt vem som har rätt och kan därefter dyka djupare ner i diskussionen om hur kopplingen mellan intervjuare och “offer” alltför ofta ser ut. Och det utan att lägga någon personlig värdering i det här, ännu.

    Reply
  10. Jag ser hemskt gärna att hela intervjun läggs ut! Det vore extremt värdefullt för mig att försöka lära mig av också. Som jag har sagt, jag var säkert otydlig.

    Men igen – när jag skrev det här inledningsvis handlade det inte alls om att Annika skulle gjort något fel. Det var 1. note to self om att alltid kolla citat och 2. ett förtydligande av vad jag *egentligen* anser.

    Sedan blev det en intressant spinn när det visade sig att vi hade lite olika syn på värdet av citat.

    Reply
  11. Media älskar att diskutera media, läsplattor och appar är tacksamma ämnen att uttala sig om. Men problemet i grunden är att ingen vill höra en realistisk uppskattning om hur många tidningar och skivbolag som kommer att gå under. Alla vill höra ett budskap om att räddningen finns bakom hörnet, i nästa pryl eller applikation, eller nästa finjustering av upphovsrättslagen. När man börjar knysta att nej, tyvärr, den här nya prylen kommer nog inte att rädda ert skinn, då uppstår en stormflod av missförstånd och obehag.

    Reply
  12. Det hela låter som en kombination av att du trodde att hon fattade vad du pratade om (och då blir vi ju gärna lite pladdriga och ofokuserade, vi pratar helt enkelt på) och att hon lagt in dina citat (som förmodligen finns på band) lite där de passade, inte där de sas. Alltså korrekta citat, iaf i några fall, men i fel sammanhang.
    Det senare är osannolikt vanligt. Jag har ett antal gånger bandat intervjuer från andra sidan och sedan kollat med hur artiklarna blev. Citaten är korrekta, men de är som svar på helt andra frågor än de som ställdes. Vilket onekligen ger oanade möjligheter till både fel och misstolkningar.
    Problemet är ju att du inte har någon som helst rätt att läsa hela artikeln, däremot att läsa dina citat. Så du kan knappast skydda dig. Har varit med om att fem helt korrekta och bra citat resulterade i en artikel som var så felaktig att den gav en aktiekurs en jättepush uppåt, just genom tekniken “rätt svar på fel frågeställning”.

    Reply
  13. Du kan väl iallafall skriva en artikel med korrekt svenska. Det kan väl inte vara för mycket begärt?

    Reply
  14. Har jag inte skrivit en artikel med korrekt svenska? Diskussionen här verkar utgå från att ingen har läst artikeln som är en lång nyhetsartikel där Joakim endast finns med på slutet. Hans citat plockas inte i något annat sammanhang än exakt där de passar. Dessutom tas mycket för givet som ingen vet något om, som att jag inte vet vad Joakim har för åsikter och att jag inte tagit reda på det (!). Den enda anledningen till varför ´diskussionen kom upp är att några retade Joakim för hans citat. Och han ville därför utveckla sitt resonemang. Men snälla, kan ni inte läsa tidningen och sedan diskutera artikeln. Men tänk på att den är skriven för en bred publik och inte för redan insatta.

    Reply
  15. Hej anonym
    det är en intressant reflektion. Men det är också lätt att säga i förväg. I förra veckan råkade min redaktion och jag ut för att en pressrelease med rättelse skickades ut om ngt vi skrivit. men vi hade ringt den citerade två gånger och båda gångerna läst upp hela artikeln för personen som godkände texten. Det är alltså inte oerhört enkelt, som du säger. Istället är det vanligt att människor tar tillbaka det de sagt efter att de upplevt reaktionerna. Det andra problemet är att den som intervjuas vill framstå som smart inför sina kompisar och inte förstår hur läsekretsen ser ut.

    Reply
  16. Tycker twitterkonversationen är ett tydligt exempel på hur stort glappet mellan journalister och oss andra är. Vi som fokuserar på relationer värdesätter kritik högst. Det är enkelt, en transaktion är ointressant i jämförelse med en om dagen i tio år.
    Kanske är det deadline-kulturen och den där extrema rädslan för att verka påverkbar som ställer till det för murvlarna.

    Reply
  17. Hej. Jag har en invändning som jag kanske kan göra en egen sida om. Jag anser att Joakim har felciterat mig när han hävdar “Uppdatering: Annika Hamrud håller inte med om att det är obra även för DN att citaten inte överensstämmer med det jag anser.”
    Jag tycker för det första att det är hemskt om någon tror att jag skulle använda ordet obra. Att jag sedan inte exakt på kornet håller med joakim i allt han säger eftersom jag är en självständigt tänkade person tycker jag knappat går att beskrivas med den mening som Joakim väljer att använda.

    Om vi tar det från början. Läs hela artikeln. Den handlar om att DN ska göra en digital version. Den börjar med två intervjuer om projektet – med projektledare och chefred Herlitz. Sedan kommer en diskussion kring framtiden för tidningar och det finns en faktaruta om tidningsekonomi. Jag talar med tre personer som ger olika input. Ulrika Andersson från dagspresskollegiet talar om läsvanor, Per-Åke Olsson om hur en digital tidning kan fungera och sedan sist Joakim som inte tror så mkt på idén.
    När jag intverjuade Joakim sa jag till honom både när vi inledde som när jag avslutade att artikeln skulle skrivas för en icke insatt läsare. Med det menade jag förstås att hans vanliga fans och kompisar eventuellt skulle kunna ha invändningar mot förenklingarna.
    Så är det hela tiden. Det finns alltid en spänning mellan olika typer av texter och avnämare. en del experter klarar av att framträda i breda medier, andra klarar det inte eftersom de alltid känner sig missförstådda och inte klarar att deras omgivning ifrågasätter.
    Jag kan ta min bror som exempel. Han är fil dr i kemisk meteorologi. Han kan inte läsa populärlitteratur om klimatförändringar eftersom han får total krupp. Men för den skull behöver det ju inte vara fel att man informerar människor så mycket man kan om klimatförändringar.
    Tillbaka till om det är “obra” för dn.
    I det här fallet handlade det om att jag skrev en artikel som med mycket stor lätthet skulle kunna ha uppfattats som ett uppdrag att skriva väl om dn, och jag hade kunnat fått höra att jag är herlitz lilla lakej. Istället hade jag med en person som inte alls tror på tidningen i den form som hon tror på. Det tror jag ger trovärdighet till mig och till tidningen. Om av en händelse någon av våra läsare – av dn:s kulturdel – skulle hitta den här sidan där Joakim förklarar hur han tänker kring appar och annat, tror jag inte att de skulle få ett lägre förtroende för mig eller dn. Invändningarna är helt enkelt inte på en nivå som påverkar en icke insatt läsare.
    Vänligen
    Annika

    Reply
  18. Ha, ha underhållande det här. Jag har “fått” en gratisprenumeration av DN under fyra veckor mot att jag sedan ska svara på en enkät om hur jag uppfattat tidningen. Och jag riktigt hajjade till i går när jag läste artikeln med rubriken “DN satsar på ny digital version” (vilket för övrigt var den enda artikeln som fångade mitt intresse i gårdagens tidning och faktiskt hittade jag inte mer än en artikel i dagens Dagens Nyheter som fångade mitt intresse, så fundera över hur mina svar kommer att vara i enkäten). Det som gjorde att jag hajjade till big time var de citat som Joakim Jardenberg gav i artikeln. Jag riktigt tänkte för mig själv, det finns inte en chans i h…..tet att Jocke har sagt så, framför allt uttalandet “…Jag tror inte att läsarna vill ha en annan produkt än datorn”. Nu är det i och för sig ett tag sedan jag träffade Joakim personligen, men jag hyser mina tvivel att han skulle ha ändrat sig så kapitalt sedan dess ;-).
    Men förslaget ovan att lägga ut hela intervjun så vi kan lyssna på den, tycker jag vore en utmärkt idé, varför inte lägga ut den på dn.se?

    Reply

Leave a Reply to Åsk DabitchCancel reply