Igår var jag på släktkalas hemma hos min mor som är 65 år. I en bisats nämnde hon att ”kusin Ingegerd hört av sig”. På Facebook. Och att kusinen var 71 år, och att de inte hörts av på 100 år. Typ. Dialog nedan från mammas konto (skärmdumpen fick jag hjälpa henne med;)

Facebook-agda-kusinen

Nu är det visserligen ett bra tag sedan vi skrev på Mindpark om att kvinnor 55+ är den demografiska grupp som ökar snabbast på Facebook, men ändå. Det är en historia värd att berätta. Och att dra några slutsatser av.

  1. Räkna inte ut Facebook. De håller på att bli ofattbart stora (i “vår” del av världen, på andra håll är det andra nätverk). Det kan förändras en annan dag, visst. Men sociala nätverk som företeelse har kommit för att stanna och idag är det tjänstefel att inte ha koll på FB
  2. Det är inga nya behov det handlar om. Kusin Ingegerd har säkert funderat på andra sätt att söka upp “Lull” och kolla läget. Men den nya tekniken ger nya möjligheter. Tekniken i sig blir en enabler. Och vi kommer in i en god sprial
  3. Det är ingen generationsfråga. Snarare tvärtom, iaf om vi smörjer på rätt sätt. En smart man på HD ledarreaktion skrev en gång (hittade länken nu: “Internet ger fler mänskliga möten“) att vi borde betrakta datorstöd för äldre lika självklart som mat och städning från hemtjänsten. Vi borde hjälpa alla äldre med att bli uppkopplade
  4. Sist, för den här gången, men absolut inte minst: glöm tjafset om Early Adopters. Att vi nördar är så jäkla udda. Vi är inte en annan ras. Visst testar vi mycket mer och visst ligger vi i framkant. Men de saker som blir sticky hos oss, BLIR mainstream en vacker dag. Det är som en naturlag.