Jag tror de flesta av oss är överens om att vårt beteende styrs av de insikter vi kommit till. Och utan kunskap är det svårt att skaffa sig relevanta insikter. Min övertygelse är att mycket av hatet i vårt samhälle, och därmed också näthatet, kommer av att vi helt enkelt inte förstår.

Vi förstår inte vilka konsekvenser hatet kan få, och vi har varken insikt eller kunskap för att göra något åt det. Så häromdagen bestämde jag mig för att testa hur det står till med de grundläggande kunskaperna. I ljuset av instgram-upploppet i Göteborg bestämde jag mig för att kolla av med ett gäng ungdomar och fokusera på fotografering. Det var enkelt, jag är ute och träffar skolungdomar i stort sett varje vecka, bland annat genom transfer

Det här morgonen träffade jag ett trettiotal tredjeårselever på medieprogrammet. De är alltså snart på väg ut i yrkeslivet som specialister på medier, i alla fall något mer specialister än gemene man. De borde ha förutsättningar att kunna svara på de fem frågor jag ställde dem. Så blev det alltså inte…

Jag pekade på en av eleverna och frågade hela klassen, en fråga i taget:

  1. Får jag lov att fotografera dig utan att fråga om lov?
  2. Får jag lov att publicera den bilden på nätet?
  3. Får du lov att publicera bilden jag tagit av dig?
  4. Gör det någon skillnad (för fotograferingen eller publiceringen) om du är naken på bilden
  5. Kan jag sälja bilden av dig, när någon vill använda den i en annons?

Fem distinkta frågor. Vill man, kan man komplicera en del av dem, men i praktiken finns det hyfsat klara och entydiga svar på alla fem frågorna. Faktiskt. Diskussionen var väldigt nyttig och spännande men faktum kvarstår – eleverna hade inledningsvis fel på varenda en av frågorna. Helfel!

Men jag förfäras inte av att eleverna fick underkänt. Jag förfasas över två andra saker som hänger ihop, intimt förknippade. Dels att de aldrig diskuterat de här fem frågorna förr och dels att läraren hade lika dålig koll som eleverna. Sannolikt ser det likadant ut med kunskapen i hela deras omgivning. Lärare vet inte, och skyr diskussionen. Föräldrarna vet inget och vidtar i värsta fall helt galna åtgärder (det finns hjälp att få). Kompisen vet inte, men gissar gärna och myter om hur det är får fäste. Alla irrar omkring, ingen förstår. Och det måste vi göra något åt.

Kan vi inte testa att diskutera de fem frågorna med våra kollegor på arbetsplatsen, mellan skolkamrater, i lärarrummet, över söndagsmiddagen? Antingen helt oförberett eller efter att googlat fram svaret. Sedan skriver du tillbaka och berättar hur det gick.

Finns det intresse kan jag sedan leverera fem nya frågor, och sedan fem till. Jag är övertygad om att efter en fyra-fem repetitioner runt nätrelaterade ämnen som det här kommer något att hända. Eller vad tror du?

Avslutningsvis. Jag vill inte peka finger. Men jag blir heligt förbannad på att våra ungdomar får lov att gå nio år i grundskola utan att det här diskuterats. Vi behöver inte ens luta oss mot kravet på ”digital kompetens”, det räcker att vi för ett ögonblick funderar på vilken kunskap som är absolut essentiell i vårt uppkopplade samhälle.

Att det dessutom inte diskuterats under tre år på ett medieprogram avstår jag helt från att kommentera. Det är nog bäst så. Hat är ju inget jag vill slösa energi på…

Uppdatering: Ja, jag kan ha synpunkter på om en del av de rätta svaren verkligen är så som de borde vara. Ffa gillar jag inte svaret på fråga tre, men det förvånar nog ingen av mina trogna läsare ;) Poängen här är bara att diskutera hur relativt glasklar lagen är på de här fem punkterna. Men att ytterst få vet om det. Och att det är ett problem.

Uppdatering: Här är facit!

Ursäkta röran.