I veckan vann Helsingborgs stad utmärkelsen som ”Sveriges IT-kommun”. Det är ett fint pris. Det delas bara ut vartannat år och bygger på en lång och gedigen process som började redan i mars. Juryn är namnkunnig och oomtvistat kompetent, och jag har hört flera jurymedlemmar säga att det är det mest gedigna juryarbete de någonsin deltagit i. Priset delades ut av IT-minister Mehmet Kaplan under en gala i Göteborg, och togs emot av stadsdirektören Palle Lundberg och Kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson. En ganska big deal alltså.

Kvalitetsmässan. Prisutdelning operan 2015 Foto: Emelie Asplund

Kvalitetsmässan. Prisutdelning operan 2015 Foto: Emelie Asplund

Priset, och inte minst motiveringen till att just Helsingborg vann i år fick hela organisationen att känna stolthet och glädje. Det är ett kvitto på att vi är på rätt väg och ett erkännande för vårt hårda arbete på hela området – i ALLA verksamheter. På samma sätt är mitt intryck av responsen jag mött att många Helsingborgare på gatan också uppskattar det. En bra känsla.

Bilden i toppen visar en tårta som ett företag i Helsingborg lät göra för att tillsammans med sin personal fira utmärkelsen. Några av oss fick också smaka, men det som smakade ännu bättre än tårtan var den härliga stolthet och delaktighet som uppvisades av ett företag som egentligen inte alls var inblandade i priset – annat än att man är en del av Helsingborg. 

Så på lördagen vaknar jag till en artikel där Helsingborgs dagblad, vår lokaltidning i staden, väljer att skriva om utmärkelsen så här:

Men trots mässans storlek med runt 10 000 deltagare tävlar man inte mot landets alla 290 kommuner. Bara 26 kommuner hade valt att delta i tävlingen om att bli bäst på IT medan 17 ställde upp för att bli årets kvalitetskommun. Detta trots att drygt 150 kommuner under året har fyllt i ett så kallat självvärderingstest.

Det är jag som har markerat det mest anmärkninsvärda stycket. Man menar alltså att förminska utmärkelsen bara för att 26 av 290 kommuner valde att ställa upp i matchen. Det är som att klanka ner på HIFs guld i Allsvenskan 2011 eftersom det bara var 16 lag som deltog trots att det finns 3.226 föreningar registreade i SvFF, eller som att hävda att Peter Bergs fantastiska världsmästerskap är mindre värt för att inte alla i världen var med och rodde i finalen.

Screenshot 2015-11-07 11.31.51På motsvarande sätt borde kanske HD varit lite mindre stolta när de tog emot priset som Årets dagstidning 2012, eftersom det bara var åtta av nästan 200 dagstidningar som nominerat sig själva till priset. Men då tapetserade man istället förstasidan och löpsedeln med budskapet: ”Hurra! Vi är bäst”, och ingenstans framgår det att inte alla var med och tävlade. Chefredaktören Lars Johansson skriver under rubriken ”Priserna sporrar oss” (finns tyvärr inte på nätet) vilken betydelse det har med priser och vilken roll de spelar för organisationen – även om inte alla motståndare är med i matchen, får man förmoda. HD får var glada och stolta när de vinner priser. Kul för dem.

Ännu mer besvärande blir det när man vinner ett designpris och hävdar att det sker i konkurrens med 200 andra tidningar, när det i själva verket bara är ett ytterst litet fåtal som tävlar i samma klass. Eller när dagens artikelförfattare är nominerad till en guldspade, och levererar svar som helt uppenbart bortser från att man bara tävlar mot en bråkdel av alla årets granskande tidningsartiklar. Truls Nilsson ser helt alltså olika på priser som han själv är inblandad i och priser som han skriver om. Det borde mana till eftertanke.

Men det är signifikant för de dubbla måttstockar som HD jobbar efter numera. Man är så mån om att svartmåla allt kommunen gör att man helt tappar konceptet. Man springer vilse i sin jakt på mörka vinklar. Det blir pinsamt.

Riktig illa blir det när man skickar citat för påseende till Per Mosseby, ordföranden i juryn för Sveriges IT-kommun, och väljer att helt bortse från den kommentar han levererar tillbaka:

”… Tycker dock sammanhanget känns förminskande. Det är överlägset största intresset hittills den här gången och fler kommuner som ansträngt sig än tidigare år. Att det inte är alla 290 som gör detta är ju inte konstigare än att inte alla svenskar tävlar i varje SM. Och Helsingborg vann ju faktiskt det delmoment som rankar hur bra webbsida man har. Där undersöktes alla 290, och man kom 1:a (upp från 3:e plats 2014).

Jag tycker ni kan vara stolta över er stads insats!”

Det är ju så här det går till med i stort sett alla tävlingar. Det är inget konstigt att vissa ställer upp och tävlar, och andra väljer att inte göra det. HD har inte tyckt det varit konstigt när de själva eller någon annan organisation vunnit liknande utmärkelser eller skördat segrar. Jag kan, helt ärligt, inte begripa varför HD tycker det går att göra en poäng av det här.  Kan det finnas något annat skäl än en intensiv, närmast ideologiskt betingad, motvilja till allt kommunen gör?


Att man sedan dessutom gör en grej av kostnaderna för vår medverkan på Kvalitetsmässan är föremål för en helt annan bloggpost. Låt mig bara säga att responsen var helt enastående. Kostnaderna och deltagande låg relativt sett i linje med de som Kävlinge om man tar storleken på kommunerna i beaktande. I montern var det tre personer (från kommunikationsavdelningen) som arbetade kontinuerligt, övriga (från stadens alla verksamheter) var på plats i första hand för det fantastiska, lärande, konferensprogrammet – men många av dem medverkade också i något av de 20 miniseminarium vi hade i montern. Se dem här, och skapa dig en egen uppfattning om värdet. 


Avslutningsvis: Det finns ett amerikanskt uttryck om att regna på någons parad. Det beskriver helt enkelt värsta sortens missunnsamhet, att inte tillåta någon att glädjas, att inte få njuta av stunden. Tänk på jantelagen, men specifikt för tillfällen av stolthet och uppmärksamhet från andra, så tror jag alla förstår vad jag menar. Snålhet, futtighet och svartmålning är andra ord i samma riktning. Och på det här området har nu Helsingborgs Dagblad, lokaltidningen för oss i Helsingborg, slagit något av ett nytt rekord. Men jag och mina kolleger tänker inte deppa för det. Låt oss dansa i regnet!

14487756741_db7fc02ad3_k

flickr photo by amira_a shared under a Creative Commons (BY) license