Den silvriga magnummustachen rör sig självsäkert och uppmärksamt i ansiktet när Howard Rheingold pratar om participatory media , eller deltagande medier. Föreläsningen kretsar kring vilka faktorer som skapar engagemang. Rheingold drar paralleller mellan hur engagemang och grupptillhörighet skapas i den fysiska världen och berör ämnen som biologi (Darwin) och psykologi, men går sen vidare till att applicera detta på den digitala verkligheten och hur dagens sociala mediestruktur skapar vad man kallar participatory media, alltså kanaler grundade på användarengagemang och dialog.

På grund av sin framåtlutade och sociala natur skapar deltagande medier ett psykologiskt tillstånd av engagemang som in sin tur kan skapa insikt i andra kulturer och tillstånd. Dessutom verkar lättillgänglighet vara ett nyckelord vilket ytterligare förädlar tillgången på information, ett exempel är RSS. Deltagande medier är ett forum för social, politisk och ekonomisk förändring. Howard Rheingold definierar deltagande medier som:

1) Many to Many media

2) Social Media

3) Faster and cheaper Media

Jag håller med Howard Rheingold och tror att chansen till samförstånd eller i alla fall konstruktivt samförstånd åt ena eller andra hållet som dagens digitala media innebär, kan vara några stora steg mot en bättre värld. Problemet skulle väl i så fall bara vara att snabb, och lättillgänglig information skapar ett tillstånd där vi kan lite om  mycket. Dagens web 2.0 användare är intresserade och insatta, involverade och sympatiserande, men hur länge? Är vi på väg att förvandlas till sociala vagabonds som hela tiden flyttar från det ena intresset till det andra och har vi så fall viljan som föder verklig förändring. En gammal gymnasiekompis till mig var besviken på graden av elevpåverkan vi hade på min gamla gymnasieskola. Han sa: "Vi får vara med och bestämma om vi ska ha en ny jukebox i kafeterian, men viktigare än så blir det inte." Är det samhället vi är på väg emot?